”Framtidens städer behöver byggas även under mark”

Utrymmen under mark skulle kunna vara en resurs – inte bara en plats att gömma bilar och annat som inte passar in i en hållbar stad. Det är en viktig slutsats i forskningsprojektet SubCity. Men i samhällsplaneringen glöms utvecklingen under ytan ofta bort.
– Till exempel Stockholms undermark ser lite ut som en schweizerost, det händer mycket, men utan långsiktig plan, säger framtidsforskaren Magdalena Kuchler.

Garage är ett tydligt exempel på vad vi redan i dag gärna placerar under marken: vi vill ha våra bilar men de ryms inte i den hållbara staden där gröna ytor är viktigare än garage. Men Magdalena Kuchler, forskare vid Uppsala universitet, menar att vi behöver vidga våra föreställningar om hur vi kan använda utrymmen under mark.

– I Stockholm, som vi har tittat på, händer mycket med utvecklingen under mark, med ny tunnelbana och andra satsningar. Jag hoppas att det även öppnar upp för annat, som sporthallar, lagerlokaler, energilagring med mera. Det frigör plats ovan mark, särskilt om man vill ha grönytor.

I forskningssatsningen SubCity har hon och hennes kollegor undersökt hur stadsplanering och utvecklingsprojekt ser ut under mark, så kallad undermarksplanering.

En slutsats när projektet nu går mot sitt slut är att det i princip saknas både långsiktiga planer och mer visionära tankar för hur utrymmen under mark bäst används. Trots att de geologiska förutsättningarna i Stockholm och andra svenska städer med stabil berggrund är goda så planerar man fortfarande oftast bara en sak i taget.

– Man missar möjligheten att bygga flera saker i samma projekt, och på så sätt frigöra plats ovan mark.

Inbyggt motstånd

Ett av målen med forskningssatsningen – att skapa visioner och mer utopiska bilder av hur platser skulle kunna se ut om vi byggde betydligt längre ner än vad som görs i dag – visade sig vara svårt, berättar Magdalena Kuchler.

Ett hinder att övervinna är människans inbyggda motstånd mot mörka utrymmen under mark: I möten med aktörer inom samhällsplanering förblev frågan om hur infrastruktur över 100 meter under marken skulle kunna se ut obesvarad.

– Den psykologiska faktorn är stor, det är en helt annan sak att ha en parkeringsplats eller simhall under marken än att till exempel bo där. Det finns forskning om hur man med hjälp av ljus, luft och rumsgestaltning kan minska den känslan, men det är svårt.

– Samtidigt är vårt förhållande till underjorden dubbelt. Vi associerar den med mörker, skräck och fara, men också med skydd, till exempel i krigstid.

Ett sätt att hantera kylan

Även om underjordiska bostäder fortfarande hör till de mer avlägsna utopierna så finns det flera exempel på städer som av olika skäl valt att satsa extra på utvecklingen av mötesplatser under mark.

I Toronto har en underjordisk stadsdel byggts för byten mellan tunnelbana, buss och tåg, för att använda marken ovan jord till annat men också som ett sätt att hantera det kalla klimatet. I Singapore, där konkurrensen om utrymmet ovan mark är stor, pågår arbetet med en ambitiös långsiktig plan för undermarken. På närmare håll är Helsingfors en stad som lyft frågan om en mer långsiktig undermarksplanering. Där har man bland annat byggt simhallar under mark.

– Det är dyrare att bygga under mark än över, men inte lika mycket i Sverige som i länder utan berggrund. Det handlar om att se det som en investering och att tänka multifunktionellt, att passa på att bygga flera saker samtidigt. Det förutsätter också att man slutar arbeta i stuprör, planeringen ovan mark behöver integreras med planeringen under mark.