Sedan årsskiftet måste alla som bor i Stockholm sortera sitt matavfall och snart ska det gälla för hela landet. Det kommer ge skjuts åt den svenska biogasproduktionen tror Mats Eklund, föreståndare för Biogas Research Center vid Linköpings universitet.

Den kladdiga pappåsen under diskbänken är redan ett självklart inslag i vardagen för många. För andra är det en nyhet man snart måste vänja sig vid. Från och med nästa år blir det obligatoriskt för landets samtliga hushåll.

Mats Eklund tror att en ökad insamling av matavfall kan få stor betydelse för biogasproduktionen. Framför allt ser han att matavfallet kan spela en viktig roll i de allt fler anläggningar där man huvudsakligen använder gödsel som råvara.

− Att använda gödsel ger stor klimatnytta men inte så mycket gas. Där blir matavfallet ett jättebra komplement, säger han.

Skakigt i gassystemet

I den svenska debatten har argumenten för att öka produktionen av biogas framför allt handlat om klimatnyttan, men på grund av läget i omvärlden har fler nu fått upp ögonen för att biogasproduktion också är viktig för den svenska självförsörjningen. Att öka produktionen av biogas lyfts fram som ett sätt att minska beroendet av rysk fossilgas och ses i förlängningen också som en insats för att stötta Ukraina i det pågående kriget.

Mats Eklund
Mats Eklund, professor industriell miljöteknik, IEI, Linköpings universitet

− Vi har märkt en jättestor ökning i intresset för biogas under det senaste året, säger Mats Eklund.

Han konstaterar att det svenska gassystemet är ”skakigt”, eftersom stor del av gasen importeras. Sydvästra delarna av landet får gas via en ledning från Danmark. Gas skeppas också till svenska hamnar från olika delar av världen. Vi utvinner ingen egen fossilgas och även drygt hälften av biogasen som vi använder importeras, enligt Mats Eklund.

− Vi är inget stort gasland överhuvudtaget, summerar han.

Skattebefrielse stoppas efter EU-dom

Mats Eklund bedömer att omkring tre fjärdedelar av gasen som används i Sverige är fossilgas. Bara den sista fjärdedelen är biogas.

− Det har varit trögt att realisera potentialen hos biogasen, säger han.

Han ser att det som framför allt behövs för att produktionen av biogas ska öka är tydliga och långsiktiga regler. Han välkomnar till exempel den förra regeringens beslut att införa en 10-årig skattebefrielse på biogas. Det initiativet stoppades dock i december förra året.

− Allt var på plats och såg bra ut men processen överklagades så EU tvingades backa, säger Mats Eklund.  

I Sverige har vi ofta strävat efter att gynna efterfrågan av förnybar energi till exempel genom skattebefrielse. I många andra europeiska länder gynnas i stället själva produktionen. Detta kan enligt Mats Eklund leda till problem, eftersom det då kan bli för gynnsamt att producera biogas i ett land och sälja den i ett annat.

Så sent som den 7 mars i år upphörde skattebefrielsen att gälla på grund av en dom från EU-domstolen, vilket nog alla som tankar bilen med biogas har märkt.

− Jag vet att regeringen för diskussioner om detta nu inom EU och jag hoppas att man snart ska hitta en lösning, säger Mats Eklund.

Fullt möjligt att ställa om

Enligt Mats Eklund finns uppskattningar som visar att det vore möjligt att producera så mycket biogas i Sverige att det täcker hela gasbehovet, men då måste produktionen öka ordentligt. I dag produceras omkring två terawattimmar (TWh) per år vilket måste upp till omkring 20–25 TWh.

EU-kommissionen har i sin plan för hur EU-länderna ska bli oberoende av ryska fossila bränslen satt målet att produktionen av biometan (biogas som har renats från koldioxid) ska tiodubblas till år 2030. Att vi skulle lyckas få till en så stor ökning inom den tidsramen i Sverige tror Mats Eklund är osannolikt.

− Tillståndsprocessen är ett av de stora problemen. Det tar ofta fem-sex år att etablera en ny biogasanläggning. Jag tror snarare att det tar 20–30 år att realisera den fulla potentialen av biogas i Sverige, säger han.

Han ser även att det finns utmaningar när det gäller insamlingen av det biologiska materialet som gasen utvinns ur. Trots nya, hårdare regler för insamling av matavfall tror han att det kan bli svårt att få alla hushåll att möta kraven. Det är inte så att den som slarvar med sorteringen riskerar något straff.

Mats Eklund tror att en nyckel till att få upp mängden matavfall som sorteras är att visa hur hushållens sortering verkligen gör skillnad.

− Jag tror till exempel att det ökar motivationen att sortera sitt matavfall om det exempelvis kommuniceras att stadens biogasbussar ”går på avfall”.

Han konstaterar att 78 procent av hushållsgasen i Stockholm i dagsläget är förnybar medan 22 procent fortfarande är fossil.

− Tänk om man kan öka så att all gas är förnybar tack vare att man får in mer matavfall. Det skulle ge en tydlig bekräftelse för hushållen om att sorteringen ger effekt.

Kretslopp mellan stad och land

Vid utvinning av biogas bildas även biogödsel, som sedan kan användas inom jordbruket. Sådan gödsel ger mindre utsläpp av växthusgaser jämfört med traditionell gödsling. Mats Eklund ser att en ökad insamling av matavfall i storstäder också har potential att bidra till ett bättre kretslopp mellan stad och landsbygd.

− Tänk på all mat, all näring, som skickas in i staden. Det vore bra om så mycket som möjligt av den näringen kan skickas tillbaka till lantbrukarnas jordar som biogödsel.