Vad gör egentligen en klimatforskare? I en ny artikelserie träffar Extrakt svenska forskare och tar rygg på dem under en arbetsdag. Först ut är Gustav Strandberg på SMHI. Han förklarar varför klimatångest inte nödvändigtvis är rätt väg att gå och hur det kommer sig att hans forskning slukar stora mängder datorkraft.

10:50
Kaffekoppar, en orörd whiteboardtavla och smattrande datortangenter. Runt ett ovalt mötesbord i Norrköping sitter sex forskare från olika delar av SMHI. Någon är specialiserad på luftkvalitet, de andra på hydrologi, oceanografi eller klimat. En forskare har en blyertspenna bakom örat och ytterligare en i handen. Mötet börjar lida mot sitt slut.

– Än så länge orsakar skogsbränder och stormar större ekonomisk skada än havsnivåhöjningar, säger en forskare.
– Än så länge, upprepar en annan.

Det hummas och hålls med. Forskarna runt det ovala träbordet har fått i uppgift av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, att sammanställa relevanta fakta och klimatscenarier som ska användas som beslutsunderlag för klimatanpassning.

– Att ta fram sådant här material är vårt uppdrag som expertmyndighet, säger Gustav Strandberg när mötet är slut.
Han är klimatforskare på SMHI sedan 14 år tillbaka. Han studerar framtidens förändrade klimat, huvudsakligen med hjälp av så kallade klimatmodeller.
– Vill ni se? frågar han.

11:38
vars = (/”tas”, ”pr”, ”psl”/l) seasons = (/”ANN”, ”DJF”, ”MAM”, ”JJA”, ”SON”/) var_i = 0 do while(var_i .lt. 3) var = vars(var_i)
Gustavs Strandbergs datorskärm fylls av kod i långa prydliga rader. Med några snabba tangenttryck gör han en och annan finjustering. Programmering är en stor del av hans arbetsdagar.

– MAM står till exempel för mars, april, maj. Tas, pr och psl är temperatur, nederbörd och tryck. Det är inte så svårt! Man använder sig av en rad olika variabler och talar om för programmet vad det ska göra, säger han.

En klimatmodell har vissa likheter med en väderprognosmodell, men i stället för en tiodagarsprognos levererar klimatmodellen en prognos för hundra år i taget. Något exakt väder är det dock inte frågan om. Det går inte att säga om det blir en vit jul år 2098. Däremot går det att säga något generellt om hur vintrarna tycks komma att bli i slutet av seklet.

Det hela är tidskrävande. När Gustav Strandberg har matat in all kod han behöver kopplar han upp sig mot SMHI:s superdator i Linköping. Sedan är det bara att vänta. Det tar flera dagar innan datorn har räknat färdigt och klimatmodellen är klar. Då får han sina resultat och kan påbörja analysarbetet.

– Vissa körningar tar månader. Det beror helt på hur stor upplösning man vill ha. Det fungerar ungefär som rutor i en kamera. I en global klimatmodell är varje ruta ofta 250 gånger 250 kilometer. Då ser man ländernas konturer ganska tydligt, men man ser inga detaljer. Vill man ha mer detaljerade bilder krävs mer datakraft.

På SMHI:s forskningsavdelning jobbar hundra personer. Klimatmodelleringsenheten Rossby center, där Gustav Strandberg jobbar, består av 23 personer.

Alldeles utanför hans kontorsfönster växer röda vinbär (om somrarna behöver han bara sträcka ut händerna för att plocka). Här finns också äppelträd, päronträd och körsbär. Två barn gungar på skolgården mitt emot och får snart sällskap av fler. Det har blivit dags för lunch.

12:24
Om det är någon lunchmatsal vars tak ska prydas av stora gröna paraplyer är det väl ändå SMHI:s. Sammanlagt har myndigheten 600 anställda, varav 500 sitter i Norrköping. Normalt sett brukar Gustav Strandberg ha med sig lunchlåda, men inte i dag.

Kollegan Uwe Fladrich kommer och sätter sig bredvid. Han är matematiker i botten, jobbar nu som programmerare och utvecklar och förfinar klimatmodeller. Över varsin tallrik diskuterar de körningar och den gångna skidsäsongen.

– Körningarna går dygnet runt. Om det är många jobb samtidigt blir det kö, då tar det extra lång tid. Så här års är det ganska lugnt, men i slutet av året när alla projekt ska vara klara brukar det alltid bli fullt, säger Uwe Fladrich.

– Men lagringsutrymmet är den största begränsningen. Diskarna blir snabbt fulla. Tekniken har blivit så avancerad och detaljerad. Vissa filer blir så stora att de inte går att analysera, säger Gustav Strandberg.

Kanske blir lösningen i framtiden att jobba med andra typer av processorer hämtade från dator- och tv-spelsvärlden. Det återstår fortfarande att se.

13:16
Gustav Strandberg knackar på hos kollegan några dörrar bort i korridoren. Med sig har han några grafer från en klimatmodellering. Något är fel. Temperaturerna stämmer inte. Tillsammans försöker de lösa problemet, men får se sig besegrade. För den här gången.

– We’ll have to dig deeper, konstaterar klimatforskaren Danijel Belusic på engelska.

Han kommer från början från Kroatien. Faktum är att branschen i allra högsta grad är internationell. SMHI:s klimatforskningsenhet har också anställda från Tyskland, Schweiz, Portugal, Kina, Ryssland, Mexiko och Iran.

Själv är Gustav Strandberg inblandad i flera internationella samarbetsprojekt. Han granskar också forskningsrapporter för FN:s klimatpanel IPCC.

15:00
Mer kodning. Ett och annat mejl går iväg. Så småningom ska han förbereda ett quiz för ett gäng gymnasieelever. Med jämna mellanrum håller han också föreläsningar för myndigheter och andra organisationer.

– Min roll är uppdelad i en vetenskaplig och en publik del. Ungefär 25 procent är den publika delen, men då ingår också att skriva texter för scenariosidor på webbsidan och att svara på frågor från allmänheten.

Dags för fikapaus. På väg till fikarummet passerar vi prognoscentralen som sitter i ett rum och jobbar fram helgens väder. Gustav Strandberg passar på att skriva under ett papper på personalavdelningen. Nästan alla korridorer ser identiska ut. Bara dörrfärgerna säger något om vilket väderstreck vi befinner oss i.

Vi har fortfarande chansen att påverka hur mycket växthusgaser vi släpper ut och hur framtidens klimat ska bli. Det är inte kört.

Med en kopp te i händerna konstaterar han att den globala uppvärmningen i Sverige varit dubbelt så stor jämfört med resten av världen de senaste hundra åren. Så kommer det fortsätta. Det är särskilt de riktigt kalla vinterdagarna som försvinner på sikt. Skyfallen kommer också att öka. Sannolikheten för fler och längre värmeböljor ökar.

– Vi vet att det kommer bli varmare. Det är det ingen tvekan om. Vi vet dock inte om en viss uppvärmningsnivå inträffar om 30, 40 eller 50 år. På ett sätt är det lite konstigt att man betonar osäkerheten så mycket i klimatsammanhang. Vi kanske ska fokusera lite mer på det vi faktiskt vet snarare än det vi inte vet, säger han.

Den som bygger en ny bro räknar med att den ska hålla i 200 år. Då räcker det att veta att den bron behöver tåla ett visst klimat. Exakt när det inträffar spelar mindre roll.

Gustav Strandberg kollar på klockan. Det börjar bli dags att cykla hem och hämta barnen. Återstår bara att packa ihop och låsa.

– Många tycker att mitt jobb verkar ganska deppigt. Jag ser det inte så. Framtiden är inte förutbestämd. Klimatångest är kanske inte rätt väg att gå. Vi har fortfarande chansen att påverka hur mycket växthusgaser vi släpper ut och hur framtidens klimat ska bli. Det är inte kört.

Mer om gustav Strandberg

Gör: Klimatforskare på SMHI:s klimatmodelleringsenhet Rossby Center.
Bor: Norrköping.
Ålder: 41 år.
Familj: Fru och två barn.
Det bästa med att vara klimatforskare: ”Att jag får lära mig nya saker hela tiden. Dessutom är det lite lyxig forskning eftersom det finns en så direkt samhällskoppling. Medvetenheten om de här frågorna har ökat mycket. Så är det kanske inte för alla forskare” säger han.


Anna Liljemalm text
Linn Bergbrant foto

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.