Kissande fotbollssupportrar ger näring till havreodlingar

Urin som gödsel skulle kunna minska användningen av importerad konstgödsel med en tredjedel. Efter drygt tio års forskning finns tekniken för att göra gödsel av urin – nästa steg är att använda den i större skala. Under året kommer fotbollssupportrar på MFF:s hemmaarena bidra med sitt kiss till havreodlingar.

– Det handlar dels om resiliens, att vi faktiskt kan tillverka vår egen gödsel. Dels om att vi fångar upp växtnäring i form av kväve som reningsverken i dag har svårt att återvinna, säger Björn Vinnerås, professor i kretsloppsteknik vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Sedan i höstas finns en anläggning för urinsortering i större skala på Studenternas fotbollsarena i Uppsala. Urin samlas in och koncentreras på plats, för att sedan bli gödsel som kan användas i lantbruket på samma sätt som konstgödsel. När en liknande anläggning nu installeras på Eleda Stadion i Malmö tar forskarna och företaget bakom tekniken ytterligare ett steg.

– Vi har tekniken, den stora utmaningen har varit att få hela kedjan på plats, från personerna som kissar till livsmedel i butik. Vi konkurrerar med konventionell gödning, men än så länge handlar det om små mängder, inte lantbruksvolymer direkt. Vi gör det här tillsammans med Oatly och det gör att vi kan vi skapa en marknad i alla led, från kiss till färdig produkt, säger Björn Vinnerås.

”Ett nytt sätt att tänka”

Fördelen med att testa tekniken på en fotbollsarena är flera. Eleda Stadion rymmer 22 000 besökare under en match – och många går på toaletten samtidigt i pausen.

En liten insats ger snabbt stora volymer urin: ungefär fem kubikmeter per match om all urin samlas in, som kan omvandlas till cirka 750 kilo koncentrat för gödselproduktion. I ett första skede kommer 100 liter per match samlas in, men i större skala kan också reningsverket avlastas från ett tydligt punktflöde. Projektet handlar också om att påverka beteenden.

– Det här är ett paradigmskifte, en decentralisering av avloppsreningen med en anläggning som kan skapa urinkoncentrat i varje fastighet. Om vi kan nå upp till 300 000 personer under en fotbollssäsong och visa vad deras klubb gör för miljön, kanske de inspireras att göra samma sak själva, till exempel när stammarna ska bytas i bostadsrättsföreningen eller vid en renovering, säger Björn Vinnerås.

Normalt när vi går på toaletten blir det vi spolar ner kommunens problem så snart det lämnar tomtgränsen. Med ny teknik för urinkoncentration förändras den gränsdragningen.

– Hemma kommer en sotare en gång om året för att titta till min kakelugn, det här blir i princip samma sak, kanske ansvarar kommunen för att anläggningen ses över en gång per år. Men det kräver ett nytt sätt att tänka.

Kemikalier en fortsatt utmaning

Att använda urin som gödning är redan i dag utbrett bland hobbyodlare. En fråga som regelbundet dyker upp är hur läkemedel och andra kemikalier påverkar växter och miljö. I gödsel som produceras från urinkoncentrat har man hittat spår av läkemedel, men inte i jorden eller i grödor som odlats i den.

– Urin har många fördelar som gödning, generellt finns det väldigt få sjukdomar och inte heller några tungmetaller. Den stora frågan vi brottas med är läkemedel. Analyser visar på både Pfas och läkemedel i vårt dricksvatten och huvuddelen av läkemedlen kommer från vår urin. Det är förstås skrämmande, men snarare en reflektion av det kemiska samhälle vi lever i i dag, säger Björn Vinnerås.

En viktig fördel med att separera urinen direkt är att den inte späds ut. Redan när man spolar späds vårt kiss ungefär 150 gånger, väl framme i reningsverket har det spätts omkring 400 gånger.

Björn Vinnerås tror att det i framtiden blir möjligt att effektivt rena läkemedel och andra kemikalier, tack vare att urinen koncentreras. Då samlas ämnena i en betydligt mindre volym – ungefär en halv deciliter per person och dag – vilket är enklare att hantera än när samma mängd är utspädd i hundratals liter vatten.

Helt kvarter i Paris

Liknande system för att samla in och använda urin har utvecklats även på andra håll, bland annat i Schweiz. I Tyskland installeras dessa anläggningar på flera platser och i centrala Paris har ett helt kvarter fått en urinanläggning i samband med att ett gammalt sjukhus byggts om till bostäder.

– Jag har en 50-årsvision: då är det här är lika naturligt som att sortera sopor. Inom ett år kommer det finnas anläggningar att köpa för privata fastigheter och snart kan det här vara ett naturligt alternativ när vi bygger om våra badrum.