Lyft in det vilda i trädgården

Botanist och inbiten samlare. Torbjörn Tylers vilda trädgård är resultatet av en stor kärlek till det som växer och flitigt samlande: som mest har här funnits fler än 2 200 vilda arter. Torbjörn Tyler önskar att fler skulle se potentialen i svenska trädgårdsväxter.

En försommardag i Torbjörn Tylers sommarsstugeträdgård i norra Skåne blommar brunnävor, gemsrötter, aklejor och en rad andra vilda och förvildade arter. Gullvivornas storhetstid har passerat men liljekonvaljerna har fortfarande lite kvar att ge och skogsstjärnorna lyser vita.

Snart tittar sanna rariteter som ärtvicker upp – som bara har hittats på ett par platser i landet – men också praktfulla växter som blodnävor, tjärblomster, smörbollar och backnejlika, vanliga trädgårdsperenner förr i tiden.

Till vardags är Torbjörn Tyler forskare i biologi vid Lunds universitet och intendent på Biologiska museet som hör till universitetet. Hans vilda trädgård är långt från den gängse kultiverade villaträdgården, det är snarare en skogs- och lundträdgård där han har skapat olika livsmiljöer för att blidka så många olika arter som möjligt.

– Mina föräldrar köpte den här sommarstugan när jag föddes, 1973. Pappa var professor i växtekologi och också han intresserad av att odla vilda växter, men på en mer måttlig nivå. När jag var riktigt liten fick jag en sandhög för att kunna leka med bilar, men jag började genast plantera olika växter.

Skapar livsmiljöerna som växterna behöver

Från övergiven naturbetesmark, i princip ljunghed med ett litet antal arter, som enbuskar och brakved, har tomten steg för steg förvandlats till en rad olika växtmiljöer. Torbjörn Tyler har slåttat, bränt, kalkat och återfört aska, lite olika beroende på vilken livsmiljö han varit ute efter.

Här finns till exempel både försurad och kalkrik lövskog, mager ängsmark, ett försök till öländskt alvar och till och med en tolkning av en rauk, en skapelse i betong och kalksten. På rauken växer små klippormbunkar, trift, kantlök, alvarsgräslök, fetknoppar med mera. För vissa av dem är klimatet en utmaning men mjältbräken och kalksvartbräken – två svårflörtade ormbunkar – har i alla fall överlevt två vintrar.

– Jag pysslar om dem en del, stoppar in plantorna så långt det går i raukens skrevor. Alvar försökte jag skapa med ett tunt jordlager och mycket kalk. Men nederbördsmängden här är tre gånger så stor som på Öland, så det blir närmast en kalkfruktäng, på sommaren gul och vacker av krisslor.

– Det enda jag saknar nu egentligen är en torr och solig grushög och en riktigt blöt miljö, men hydrologin är svårare att ändra än markkemin. De växter jag vill ha där finns nog redan här, men de har inte rätt förutsättningar.

En sann samlare

Som en sann samlare för Torbjörn Tyler noga bok över sina växtarter, och prickar av dem varje år. I fjol var det 1 209 arter på tomten, sammanlagt under åren har han varit uppe i en bit över 2 200 – det vill säga i princip alla arter som finns naturligt i regionen. De flesta har han kultiverat från frö och sedan planterat ut, men en del plantor har han fått eller hittat.

– Man får inte gräva upp plantor, men att samla frön är alltid tillåtet. Sen har det hänt att jag har tagit en planta på en byggarbetsplats.

Ett exempel på det är den lilla ormbunken murruta, som växer på Öland och Gotland samt på historiska byggnader – bland annat på Lunds domkyrka sedan 500 år tillbaka.

– När de renoverar kan man passa på, men det är kul att dra upp ormbunkar från sporer också. Det brukar ta några år innan man har fått något som går att plantera ut, men i princip kan du så i en glasburk och sedan bara låta den vara.

Vad som är en vild växt och en införd växt är egentligen bara en definitionsfråga. I Sverige har man satt ner foten och satt år 1800 som gräns. Om växten var bofast här före år 1800 räknas den som inhemsk, annars som en införd trädgårdsrymling, det vill säga en trädgårdsväxt eller annan växt som har spridit sig ut i naturen.

– Det är förstås helt godtyckligt, här har jag till exempel björnrot som räknas som vild i Norge men i Sverige som en trädgårdsväxt.

Godtyckligt ja, men inte oviktigt. En stor del av Torbjörn Tylers jobb som intendent på Biologiska museet handlar om att identifiera växter och där ser han tydligt hur snabbt införda trädgårdsväxter kan dyka upp i naturen och att andelen icke-inhemska arter hela tiden ökar.

– Så länge de står i trädgården är de egentligen bara till glädje. Det stora problemet är att de rymmer ut i naturen, både på egen hand och genom att sprida gener till vilda växter. Ju fler inhemska vilda växter vi har desto gladare blir till exempel insekterna. Även om en del kan äta lite av varje så är många så pass specialiserade att de inte alls förstår sig på de utländska trädgårdsväxterna.

Många alternativ till importerade växter

Kanske är det inte för alla att anlägga en helt vild trädgård, men Torbjörn Tyler kan lätt nämna en rad växter där vi lika gärna kunde ha valt en vild, inhemsk art i stället för trädgårdshandelns importerade.

Årets perenn, som utses av trädgårdsbranschen, är 2026 lurvbräken, till förvillelse lik svenska uddbräken och skuggbräken men med sitt ursprung i Asien. Stäppslok är ett vanligt prydnadsgräs, som lätt skulle kunna ersättas av grusslok, precis som prydnadsgräset diamantrör är väldigt likt de svenska arterna piprör och bergrör.

– Det finns många exempel på vilda växter som är tillräckligt snygga och ståtliga för att passa även i en traditionell trädgård och som klarar sig bra i vanlig trädgårdsjord. Förr fanns svenska smörbollar att köpa, i dag finns det bara olika asiatiska varianter. I min mormors trädgård fanns smörboll, brudborste, midsommarblomster och ängsnäva och hon hade säkert köpt allt det.

Gräv där du står

Vill vi föra in mer av den vilda växtligheten är Torbjörn Tylers råd att gräva där vi står. Vad är finast av det som växer i närområdet? Ta frö och så i kruka eller direkt i landet på hösten, det som trivs kommer att växa upp. Gullviva och andra vivor, liksom blåklockor är exempel på lite svårare frösådder, men nejlikväxter, vädd, timjan med mera går lätt att så in i en trädgård.

– En gräsmatta kan man alltid göra om till äng också. Gräv lite hål i din gräsmatta, samla in frö från närområdet och släng ut. Slå och ta bort det slagna på eftersommaren – det kommer inte dröja jättemånga år innan det ser ut som en äng. Det är svårt att misslyckas.