Vi behöver stärka beredskapen inför naturkatastrofer som omfattande skogsbränder, extremväder och stora översvämningar. Ofta bygger krisplaneringen på gamla sanningar utan tillräckligt vetenskapligt stöd, visar en tvärvetenskaplig studie.

– Vi är ganska dåliga generellt i samhället, inte bara i Sverige, på att planera för värsta-scenarion. Ju större och ju mer komplex och osannolik en händelse är desto större risk för att vi blir tagna på sängen, säger Daniel Nohrstedt, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, som lett studien.

Forskarna har undersökt kunskapsläget för flera av de åtgärder som FN föreslår att länder vidtar för att minska riskerna för naturkatastrofer. Resultatet visar att vissa föreslagna åtgärder vilar på förenklade eller ogrundade påståenden och antaganden.

– FN betonar till exempel att hela samhället ska vara med och samverka för att minska katastrofrisker. Men vi vet samtidigt att bred samverkan är komplicerat och svårt att få till. Hur kommer det sig att bara vissa aktörer är delaktiga i samverkansprocesser när det optimala är att flera aktörer ingår?

Att rusta ett samhälle för svåra händelser är också kostsamt vilket kan bidra till att politiska beslutsfattare inte prioriterar frågan.

– Frågor om beredskap och anpassning är ofta avgränsade till experter och hur de kan få högre politisk prioritet är viktigt att diskutera. Det är inte jättekomplicerat utan handlar egentligen om hur man kan öka engagemanget hos personer som sitter på ledande positioner i offentliga och privata organisationer för att få fler aktörer att engagera sig. Man behöver också se till att inte invaggas i en falsk säkerhet, säger Daniel Nohrstedt i ett pressmeddelande.