”Man kan se olja, diesel och bensin som ett kulturarv”

Bilen är för många mycket mer än ett transportmedel. Det gäller inte minst inom subkulturer där gemenskapen byggs upp kring bilarna. Nu undersöker forskare vid Malmö och Göteborgs universitet hur omställningen till ett fossilfritt samhälle kan göras i dialog med alla som älskar ljudet av motorer och doften av bensin.

Klimatarbetet möter ibland motstånd inom grupper där bilen är en viktig del av identiteten, men så måste det inte vara, tror Mona Lilja, professor vid Malmö universitet.

Hon leder forskningsprojektet Bilen som kulturyttring i klimatförändringarnas tid. Under fyra år kommer hon och två kollegor att göra intervjuer och deltagande observationer i miljöer där bilen spelar en central kulturell roll. De ska utforska EPA-, raggar- och cruisingkulturen.

– Vi kommer att besöka olika sammankomster och platser där de här grupperna möts. Bland annat kommer vi att åka till Wheels and Wings i Falkenberg.

Det är en stor bil- och flygfestival som varje sommar lockar tiotusentals motorentusiaster från hela landet, med flyguppvisningar och kromglänsande veteranbilar i långa rader.

Bilismen – ett kulturarv?

Mona Lilja och hennes forskarteam ska studera olika aspekter av de bilburna subkulturerna så som musik, teknik och så klart, hur man förhåller sig till sina bilar.

Två viktiga begrepp i projektet är ”petrokultur” och ”petromaskulinitet”. Mona Lilja beskriver det som att vi här i Sverige har en stark petrokultur på så sätt att bilen präglar våra liv och vanor. Många förknippar bilen med positiva värden som frihet och självständighet.

– Det här förstärks säkert av att vi är ett land med stor bilindustri.

Begreppet petromaskulinitet, förklarar hon, fångar in kopplingen mellan bilen, fossila bränslen och olika maskulinitetsideal. Hon konstaterar att bilar länge har förknippats med egenskaper som styrka och tekniskt kunnande – vilket också har kopplats till traditionella ideal om manlighet.

Begreppet petromaskulinitet kan alltså sägas synliggöra kopplingarna mellan maskulinitetsideal och fossila bränslen – och denna koppling kan enligt Mona Lilja ge en förklaring till varför klimatarbetet och arbetet för mer hållbara transporter möter särskilt stort motstånd bland vissa grupper av män.

– Bilen har stor betydelse för många, och det måste vi som samhälle förstå för att kunna genomföra omställningen. Jag menar att man kan se olja, diesel och bensin som ett kulturarv som påverkar vårt samhälle och vilka vi är, säger Mona Lilja.

Vad innebär det för omställningen och klimatarbetet om detta betraktas som kulturarv? Ett kulturarv ska ju bevaras?

– Jag tror att det går att arbeta för en förändring bort från fossila bränslen och mot hållbar mobilitet, men samtidigt lyfta vårt kulturarv med stolthet. Vi behöver hitta sätt att fasa ut fossila bränslen och samtidigt respektera olika gruppers kulturella erfarenheter, värderingar och uttryck.

Framställs som bakåtsträvande

Mona Lilja beskriver petrokulturen som något som genomsyrar hela samhället, med grupper och sammanhang där kulturen går särskilt djupt. Genom att studera de bilburna subkulturerna hoppas hon att deras forskningsprojekt ska öka förståelsen för det motstånd som väcks när klimatarbetet och fossilbilarna ställs emot varandra.  

– I klimatdebatten kan personer och grupper som har ett starkt bilintresse framstå som bakåtsträvande. Jag tror att det är viktigt att se det positiva som finns i subkulturerna. Där finns gemenskap, tekniskt kunnande, omsorg om tingen och omsorg om lokalsamhället.

De här normerna som ryms i begreppet petromaskulinitet, kan de transformeras så att identiteten i stället kan byggas kring andra typer av fordon, som är mer klimatmässigt hållbara, som till exempel elbilar? 

– Det är precis det vi ska undersöka! Vi vet att det finns personer som bygger om sina gamla bilar till elbilar, och det kan ju ses som ett sätt att ha kvar sitt intresse och sin gemenskap men samtidigt anpassa sig och möta klimatutmaningarna. Vi hoppas kunna intervjua några av de här personerna i projektet.

I slutet av studien hoppas Mona Lilja att de ska kunna ha konstruktiva dialoger med politiker och beslutsfattare kring hur de kan formulera en politik för hållbar mobilitet utan att spä på konflikter med grupper som känner starkt för bilen.

– Klimatförändringarna kräver omfattande samhällsförändringar, och det starka motståndet mot omställningsarbetet som vi ser kopplat till petrokulturen påverkar politiken och gör det svårare för politikerna att sätta in nödvändiga åtgärder.