Lantbrukets roll måste omvärderas i samhällsdebatten. En storsatsning på innovationer krävs för att mätta världens ökande befolkning – och för att undvika krig. Det skriver forskaren Per Fankelius i den vetenskapliga tidskriften Lancet.

Orsakerna till att krig bryter ut bottnar varken i faktorer som religion eller tillgång till vapen. I stället är upprinnelsen till de konflikter som leder till krig brist på livsviktiga resurser som energi, vatten och inte minst mat. Det visar en ny litteraturstudie.

– Lantbruket är en het potatis i de flesta länder, att döma av samhällsdebatten. En tydlig trend är att allt fler betraktar lantbruket som en miljöbov. Exempelvis har köttdjur och dess producenter anklagats som varande ett hot mot klimatet. Sällan nämns djurhållningens betydelse när det gäller tillgången till naturgödsel och därmed tillskott av organiskt material på jordarna, säger Per Frankelius, forskare i företagsekonomi, som har genomfört studien.

Enligt FN:s beräkningar krävs en rejäl ökning av lantbruksprodukter fram till år 2050 då världens befolkning förväntas uppgå till 9,6 miljarder människor. Det gäller såväl produktion av kött som av spannmål. Förutom befolkningsökningen tillkommer även markförstöring som klimatförändringar vilket gör utmaningarna ännu svårare.

Det finns bara en väg, betonar Per Frankelius. I artikeln argumenterar han för att det nu krävs en kraftfull satsning på innovationer i lantbruket över hela världen och att dessa innovationer även sprids till världens fattigaste länder.

– Risken är överhängande att dagens ansvarstagande makthavare inriktar sig på att behandla symptomen snarare än att åtgärda de grundläggande problemen, säger han i ett pressmeddelande.


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Eirik Romstad skriver:

    Nok et eksempel på at mange naturvitere ikke skjønner seg på samfunnsvitenskap. Ja, det er viktig med teknologisk framgang for å få billigere og bedre produkter, men sult skyldes vanligvis ikke sviktende produksjon, men sviktende kjøpekraft.

    En parallell: Når det er tropiske stormer i det Karibiske hav, er det vesentlig større skade på Haithi enn i Florida for uvær av samme art. Årsaken til det er at Haithi er lutfattige og har lite å hjelpe seg med når krisen rammer, mens USA er rike.

    De samme mekanismene gjelder også for matproduksjon – det er dyrt å være fattig.