Positiv spiral ger friskare miljö i Östersjön

av Johan Lundberg
Ett stort forskningsprojekt i Östersjön visar att starka rovfiskbestånd och tät bottenvegetation samverkar i en positiv spiral som ger bättre vattenkvalitet och friskare havsmiljö.
Positiv spiral ger friskare miljö i Östersjön
Ny forskning visar att bottenvegetation har en viktig betydelse för vattenkvaliteten i grunda kustområden. Foto: Pontus Orre

Grumligt, näringsrikt vatten med fintrådiga alger som dominerande växtlighet är idag en vanlig syn i Östersjön. Samtidigt finns det fortfarande partier av kusten där vattnet är klarare och botten täcks av blåstång, ålnate eller annan större bottenvegetation.

Nu visar ny svensk forskning att just bottenvegetationen har en viktig betydelse för vattenkvaliteten i grunda kustområden.

Forskningen visar även att ett starkt rovfiskbestånd ger förutsättningar för utbredd bottenvegetation och att de två förstärker varandra i en positiv spiral.

Biträdande lektor Johan Eklöf har lett det treåriga projektet, som publicerade sina första resultat i juli.

– Vi ser en tydlig effekt, där stor rovfisk gynnar bottenvegetationen. Och därtill visar flera tidigare studier att tät och livskraftig bottenvegetation gynnar rovfiskbestånden.

32 olika vikar

Johan Eklöf, forskare vid SU. Foto: Niklas Björling

Johan Eklöf, forskare vid SU. Foto: Niklas Björling

Projektet, som kallas PlantFish, inleddes 2014 med en omfattande provtagning i 32 olika vikar från Forsmark till Valdemarsvik. Bland annat samlades prover på fiskbestånd, vegetation, plankton, småkryp och lösta närsalter.

Därefter har forskarna använt avancerade statistiska metoder för att se vilka förklaringsmodeller och samband som bäst förklarar fältobservationerna.

Och slutsatserna är tydliga.
– Studien av fältdatan visar ett starkt samband mellan rovfisk, bottenväxter och vattenkvalitet. Detta pekar på att de effekter vi redan konstaterat i små labb-experiment också har en betydelse i faktiska ekosystem.

Olika jämviktslägen

Forskarnas hypotes är att dessa samband och effekter gör att det kan skapas två olika jämviktslägen i de grunda vikarna.

I det ena jämviktsläget sker en positiv förstärkning mellan rovfisk och bottenvegetation. I det andra skapas en negativ spiral – till exempel om rovfisken minskar till följd av fiske, säl eller skarv – vilket ger fler fintrådiga alger, färre bottenväxter, sämre vattenkvalitet och ännu färre rovfiskar.

– Vi tror att denna hypotes kan bidra till att förklara att ekosystemens status varierar så mycket mellan olika vikar, där den ena viken inte är den andra lik.

Viktig förvaltning

Vilka slutsatser kan man då dra av forskningen? Johan Eklöf tycker att resultaten ger anledning att uppmärksamma både bottenväxter och rovfiskar i förvaltningen av Östersjön.

– Vill man ha klart vatten i grunda kustområden, så ska man förvalta för livskraftiga och täta bestånd av bottenväxter. Det innebär att läckage av övergödande ämnen till vikarna måste fortsätta att minska, men även muddring som förstör växtligheten på botten.

Han anser också att forskningsprojektet i förlängningen visar att förvaltningen av rovfiskbestånden längs kusten är mycket betydelsefull.

Denna fråga har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Länsstyrelserna tidigare fått i uppdrag att undersöka – till exempel pågår just nu en utredning om sportfiskereglerna generellt behöver ändras och om fiskefredade områden kan vara en åtgärd för bättre miljö i Östersjön.

– Längs delar av Östersjökusten har rovfiskbestånden minskat och idag vet vi inte säkert vad det är som håller dem nere. Är det säl, storspigg, fiske – eller något annat? Det behöver vi ta reda på innan kan veta vilken miljöåtgärd som bäst befrämjar rovfiskbestånden på sikt.

av Johan Lundberg

4 kommentarer:

  1. Kommentar från Thomas Hjelm 15 september 2017:

    Hej, tack för artikeln. Läser att muddring förstör växtligheten men vad anser författaren skall göras beträffande redan syrefria, i princip, döda bottnar där fisken inte kan reproducera sig eller växa upp? Går det att återställa sådan områden?
    Jag ser att vikar i skärgården har den statusen och att fiskreproduktionen är minimal

    mvh
    Thomas

  2. Kommentar från Johan Eklöf 15 september 2017:

    Hej Thomas,
    Johan Eklöf från Stockholms universitet här. Tack för en bra och relevant fråga. Våra studier har inte fokuserat specifikt på hur man bäst kan restaurera redan störda områden, men det pågår en hel del andra studier just kring detta. Ett är projektet ‘Levande kust’, som nyligen visat att man genom att tillsätta aluminiumspån i och på bottnen kan binda den fosfor som finns i sedimentet, vilket gör fosforn otillgänglig för alger, och successivt minskar syrebrist och övergödningsproblematik. Detta är dock en ganska kostsam procedur, som än så länge har den bara testats i ett område (Björnöfjärden på Ingarö i Stockholms skärgård). Som vi ofta sett tidigare i andra ekosystem så är det oftare mycket billigare ut ett samhällsperspektiv att skydda naturen som vi har, än att försöka återskapa den i efterhand. Här kan du läsa mer om Levande kust: http://balticsea2020.org/alla-projekt/overgodning/14-oevergoedning-pagaende-projekt/54-levande-kustzon

    Jag vill också tillägga att våra och andras observationer visar på en avsevärd variation längs kusten och också mellan enskilda vikar. Det finns störda områden med lite vegetation och utslagen fiskreproduktion, men det finns också många områden som fortfarande är ‘friska’, och områden som varit störda men där utveckligen går åt rätt håll. Det viktiga nu är att vi – både forskare och förvaltare – studerar dessa olika typer av områden, och lär oss mer om vilka faktorer som 1) gör vissa ekosystem tåliga, 2) förhindrar återhämtning i andra, samt 3) kan användas av förvaltare för att hjälpa återhämtningen.

  3. Kommentar från Ulla Björklund 16 september 2017:

    Jag har tidigare kommenterat text om kubas mat-självförsörning. Det angavs att Kuba importerade 70 av sin mat. Det stämmer inte och är också helt orimligt, däremot går 70 % av matkostnaderna till importerade livsmedel. Den här felaktiga siffran har också förekommit i ETC.
    I en 120-sidig specialbilaga i sin tidning ETC går
    Johan Ehrenberg till generalangrepp på Kuba i allmänhet i
    förhärskande västerländska mediers fotspår. Men i synnerhet
    ger han sig på miljöpolitiken, den som förhärskande
    medier ännu inte rått på för det kubanska föredömet
    på detta område är så väl belagt. Åtskilliga forskare har
    skrivit hela böcker om Kubas naturskyddsprogram,
    skogsplanering, ekologiska jordbruk, stadsjordbruk,
    energibesparingsprogram, begränsning av växthusgaser,
    folkbildning och politik för ökad andel förnyelsebara
    energikällor mm. Miljöorganisationer i Kanada, Australien,
    Nya Zeeland, USA, Europa och Latinamerika och Karibien
    vallfärdar till Kuba. Världsnaturfonden WWF har framhållit
    Kuba som det enda landet i världen som är hållbart både
    vad gäller levnadsnivåindex och ekologiskt fotavtryck.
    FN-organ berömmer Kubas miljösatsningar gång på gång
    och Kuba har tilldelats pris av FN:s miljöprogram.
    Men Ehrenberg finner att ”Castros klimatpolitik en
    katastrof”. Vad han har för grund för sina påståenden
    framgår inte, men lätt tillgängliga fakta motsäger dem.
    JE: Kuba importerar 80 procent av maten, och
    mest från USA
    Sanningen är den motsatta. JE blandar ihop kostnad
    och mängd. Världsmarknadspriserna är flera gånger
    högre än de inhemska. Och procentandelen han nämner
    avser inte matkonsumtion utan endast vissa ransonerade
    statligt subventionerade bristvaror. Och bara 30 procent
    av denna import kommer från USA genom ett begränsat
    undantag från USA:s blockadlag som förbjuder handel
    med fienden. Kubanskt jordbruk och boskapsskötsel står för över
    80 procent av livsmedelsförsörjningen, till största delen
    ekologiskt. (läs mer sid 14)
    JE: 1,3 miljoner kubaner led av undernäring
    2008.
    Sanningen är att kubanerna tillhör de mest välnärda i
    Latinamerika och Karibien enligt FAO (FN:s livsmedelsoch
    jordbruksorgan). Kubanernas genomsnittliga
    näringsintag var 2007 det högsta i Latinamerika och
    Karibien och dessutom var näringsmässigt bäst balanserat.
    Men hösten 2008 raserade eller dränkte tre orkaner i följd
    stora delar av bananodlingar, sockerfält, majs-, frukt- och
    grönsaksodlingar med mera. Så det året ökade utläggen
    för matimporten med 35 procent och FAO bidrog. Någon
    undernäring uppstod aldrig. (läs mer sid 14) Ulla Björklund

    • Kommentar från Beatrice Rindevall 21 september 2017:

      Stort tack för din kommentar Ulla! Igen måste jag dock fråga, vad har du för källor? Uppdaterar gärna artikeln, men behöver källor för det.

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.