Gruvdrift till havs en fara för okänt djurliv

Människans jakt på metaller utgör en fara för havsdjupets djurliv, och den vanligaste arten kan försvinna helt från havsbottnar som exploateras. Nu kan ny forskning användas för att reglera gruvdriften och bättre förstå dess miljöpåverkan.
Gruvdrift till havs en fara för okänt djurliv
Havsmiljön utgör en större yta av planeten än landmiljön. Där finns en stor mångfald arter, och de flesta är varken namngivna eller upptäckta. Gruvdriften virvlar upp bottenslam som gör att djur får svårt att filtrera ut näring ur vattenmassorna. På bilden en bläckfisk, Grimpoteuthis, som kan leva på 4000 meters djup. Foto: Wikimedia commons / Public Domain

Ett nyupptäckt svampdjur, Plenaster craigi, har visat sig vara det vanligaste djuret på havsbottnarna. Nu tros den försvinna helt från platser som exploateras av gruvdrift. Den nya arten kan användas för att ta reda på hur utvinningen av djuphavsmineraler påverkar den sedan miljarder år ostörda miljön.

– Det moderna samhället, med elledningar och avancerade batterier, har ett stort behov av kobolt, nickel och koppar, metaller som finns i höga halter i så kallade polymetalliska noduler, på djuphavsbottnar i Clarion Clipperton zonen i Stilla Havet, säger Thomas Dahlgren, verksam vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.

Noduler är metallbollar som byggts upp under miljontals år. De kan hittas i de flesta av världshaven på djup över 4000 meter.

Läs också: Okända havsdjur störs av metalljägare

Plenaster craigi är ett av djuren som tar upp näring genom att filtrera vattenmassan på partiklar som bildats med hjälp av solenergi vid havsytan, något som hotas när gruvdrift grumlar vattnet.

– Det är inte mycket som tar sig hela vägen ner till djupet, det mesta äts upp av djurplankton och småfisk och förs tillbaka till näringsväven i havets översta solbelysta lager. Plenaster craigi måste därför filtrera stora mängder vatten för att klara sig. Det gör svampdjuret känsligt för förekomsten av bottenslam som virvlas upp vid gruvdrift när nodulerna skrapas från botten och sedan pumpas de 4000 metrarna upp till uppsamlingspråmar på ytan, säger Thomas Dahlgren.

Thomas Dahlgren, verksam vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet och Uni Research i Bergen, har medverkat till studien tillsammans med forskare från National University of Singapore och Natural History Museum i London.

Läs studien här

av Beatrice Rindevall

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.