Det är inte bara fruktköttet utan även en liten jästsvamp som lockar äpplevecklarlarven att borra sig in i äpplet. Upptäckten som gjorts av forskare vid SLU öppnar för ett nytt biologiskt bekämpningsmedel bestående av jäst och insektsvirus vilket kan rädda äppelodlingar för miljoner och minska behovet av kemikaliebesprutning.

Äpplevecklaren orsakar stora skördebortfall bland äpple- och päronodlingar över hela världen. Redan idag används biologiska bekämpningsmedel baserat på virus mot äppelvecklare, men enligt Peter Witzgall, professor vid SLU och en av forskarna bakom studien, måste dessa viruspreparat kombineras med annan typ av bekämpning för att man verkligen ska komma åt vecklarlarverna. – Larven lever inne i äpplet, och kan enbart få i sig viruset när den borrar sig genom ytan, därför måste besprutningen vara väldigt tät för att tillräckligt många larver ska få i sig viruset. Men med en blandning av jäst och virus ökar intaget av virus och därmed även bekämpningseffekten.
larv och jast

Så ska det nya biologiska bekämpningsmedlet fungera:
Övre bilden: Larven äter av jästen. Den tar sig in i äpplet och skapar gångar för att äta av både jäst och fruktkött.
Nedre bilden: En blandning av jäst och virus sprutas på äpplena. Vecklarlarven lockas till jästsvamparna och får då i sig det dödande viruset innan den hinner borra sig in i fruktköttet och förstöra äpplet.
Illustration: Katarina Eriksson

Peter Witzgall, professor vid SLU.

Peter Witzgall, professor vid SLU.

Ny upptäckt

Jästens dragningskraft är en ny upptäckt för forskarna. Det var bara några år sedan som Peter Witzgall och hans kollegor kom på att det var någonting mer än bara äppeldoft som lockade äpplevecklaren. – Äpplevecklaren har ansetts vara en uppenbar växtätare. Men det vi nu har kunnat fastställa är att jäst utgör en central del av äpplevecklarlarvernas diet. Och jästsvampen är i sin tur beroende av äpplevecklaren. De gångar som larven skapar i äpplet gör att jästen kan växa på fruktköttet.

Letar efter rätt signaler

Nu arbetar forskarna med att identifiera vilka kemiska signaler det är som attraherar larver och äggläggande honor till jästen, för att på så sätt få fram ett så effektivt preparat som möjligt. Förhoppningarna är även att få bättre förståelse för hur samspelet mellan jäst och insekter kan se ut. – Samspelet mellan djur och mikroorganismer har uppenbarligen större betydelse för hela ekosystemet än vad man tidigare trott. Förståelsen för hur ekosystemet fungerar ökar, därmed kan det bli möjligt att bättre förutse vilka konsekvenser som vissa händelser kan få, som exempelvis besprutning av bekämpningsmedel eller effekten av invasiva arter.

Cathrine Beijer

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.