Sverige är starkt beroende av insatsvaror från andra länder för att klara livsmedelsförsörjningen. Det gör oss extra sårbara i kristider. Att minska det fossila beroendet är avgörande för att öka livsmedelssäkerheten, men det finns även andra åtgärder.

Det är svårt att säga exakt hur självförsörjande Sverige är på mat i dag. Ett sätt att mäta det är att jämföra ekonomiskt, och då landar vi på ungefär 50 procent.

– Men eftersom det är dyrare att importera mango än att köpa mat som är producerad i Sverige så blir det lite skevt. Vår självförsörjningsgrad är inte så hög, vi litar på marknaden för vår försörjning, förklarar Christina Schaffer, forskare vid Stockholms universitet och SLU.

En forskningsstudie från 2018 som genomfördes av SLU på uppdrag av MSB visar att Sveriges jordbruk är sårbart för samhällsstörningar, främst på grund av att vi är beroende av insatsvaror från andra länder. Det handlar bland annat om fossila bränslen, gödningsmedel och utsäde, men även jordbruksmaskiner och reservdelar.

”Den låga självförsörjningsgraden av insatsmedel till jordbruket är alltså ett större problem än den låga självförsörjningsgraden av livsmedel,” står det i rapporten.

– Vi lever i en falsk föreställning av trygghet, att kriser inte finns, men de senaste åren har ju visat att vi inte lever i en trygg bubbla isolerat från omvärlden.

Lantbrukarnas villkor viktiga

Krig i Ukraina, pandemi och före dess 2018 års extrema torka är några aktuella exempel på händelser som har skapat oro för vår nationella livsmedelsförsörjning. Och tyvärr finns fler exempel på faktorer som kan ställa till det.

Christina Schaffer
Christina Schaffer, forskare vid Stockholms universitet och SLU.

– Det kan handla om att priset för insatsvaror svänger på världsmarknaden, för att inte tala om klimat- och biodiversitetskrisen som kommer att ha stor påverkan på livsmedelsproduktion, bland annat på grund av torka.

I studien betonas att det svenska jordbrukets problembild var känd redan under kalla kriget, men en viktig skillnad i dag är att klimatfrågan har stimulerat fram tekniska lösningar som kan minska behovet av att importera fossila bränslen.

Christina Schaffer betonar också att lantbrukarnas villkor måste tas på allvar.

– Det finns faktiskt bönder i Sverige och vi måste stötta dem ordentligt, inte bara de som bedriver ekologisk verksamhet. Det stora jordbruket är superviktigt.

Hon slår också ett slag för naturbetesmarker.

– De ger mindre kvantiteter men mat av bättre kvalitet och kan också fungera som en backup, så det är viktigt att vi har kvar både naturbetesmarkerna och kunskapen om hur naturbete bedrivs.

Stadsodling kan spela viktig roll

Ett annat konkret exempel är perenn odling, som bland annat lantbrukaren Kjell Sjelin norr om Uppsala arbetar med, vilket Extrakt tidigare har skrivit om. Fördelarna med perenna odlingssystem är flera, exempelvis är perenna livsmedel är mindre känsliga för torka.

Hur viktiga är småskaliga initiativ som stadsnära odling och kolonilotter för livsmedelssäkerhet?

– I händelse av kris kan närproducerat och stadsodling spela roll, kolonilotterna ger mest. De är inte heller beroende av insatsråvaror och på kolonilotterna samlas mycket viktig kunskap om odling. Alla kan inte vara självförsörjande men det är en backup som kan ge ökad säkerhet.

Är det möjligt för Sverige att bli helt självförsörjande på livsmedel?

– Det blir ju svårt med tropiska varor som kaffe, kakao och mango så det beror på ambitioner och plånboken, men vi skulle kunna vara betydligt mer självförsörjande. Till exempel är det korkat att vi köper mängder av billigt och illa producerat kött när vi skulle kunna ta vara på svenskt naturbeteskött och på köpet få andra värden som biologisk mångfald, bättre djurhälsa, bevara ett kulturlandskap som är viktigt för många människor.


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Dag Lindgren skriver:

    Lagerhållningen av för jorbruket viktiga insatsvaror bör förbättras och bättre dokumenters för mindre särbarhet vid kris.

  • Eirik Romstad skriver:

    Beredskap er mer en bare tilgang på mat. Det kan løses gjennom handelsavtaler og opsjoner. Lager er kanskje det siste man skal begi seg inn på: Det koster, kvaliteten blir dårligere og man har ikke løst problemet med å få maten ut til forbrukerne. Beredskap omfatter derfor også iInfrastruktur og energi.

    Vi har samme diskusjon i Norge der beredskap brukes som argument for å øke støtten til jordbruket, dessverre uten å stille spørsmål rundt hva slags type kriser er det viktig med egen forsyning.

    En blokade av Sverige vil også måtte omfatte Norge. Våre land har en 1600 km felles grense, og det er derfor naturlig å se den skandinaviske halvøya som et felles beredskapsområde for bestemte typer kriser.