Barnfamiljer som väljer att lämna storstaden flyttar ofta till mellanstora städer med god basservice. Flytten har tagit flera år att planera och motiveras främst av familjenätverk samt drömmen om mer tid tillsammans, större hus, grönytor och säkra vägar till skola och förskola. I de flesta fall blir drömmen verklighet, men inte alltid.

För några år sedan rapporterade Extrakt om forskningsprojekt Det nya livet utanför storstaden, där forskare skulle undersöka om livspusslet är lättare utanför storstaden. Projekt är nu, trots att en pandemi kom emellan, klart. Resultatet visar att majoriteten av familjerna som lämnar storstaden följer samma mönster; en eller båda föräldrar är uppvuxna på mindre orter, flyttar till större städer för att studera, träffar sin partner och bildar familj i en större stad.

– De har ofta bott ett antal år i stan och trivs bra, men när det kommer barn in i bilden upplever de att vardagspusslet blir krångligt, säger Ulrika Åkerlund, doktor i kulturgeografi vid Karlstads universitet.

Vill ha större bostad och egen trädgård

Tre fjärdedelar av familjerna i hennes studie är så kallade återflyttare, som flyttar tillbaka till den ort de är uppvuxna på, eller dess närhet. Närheten till familjen är det som drar, men återflyttarnas val av bostadsort skiljer sig en aning från uppväxtorten. Hon kallar det för den mellanstora stadens trumf.

Ulrika Åkerlund, forskare vid Karlstads universitet.

– När de flyttar ut igen så flyttar de till orter som inte är riktigt lika små, det är viktigt att det finns ett basutbud av förskolor, skolor, mataffär samt aktiviteter för barn och kanske även för vuxna. Vår forskning visar ingen renässans för landsbygden, de flesta flyttar till mindre städer från Arvikas storlek och uppåt.

Vad är det då familjerna flyttar ifrån?

– Många betonar att det är svårt för barnen att vara självständiga i stan med trafikerade vägar till skola och aktiviteter. De flyttar ifrån saker som försvårar vardagen, ganska praktiska saker som stressig daglig pendling exempelvis, de vill ha mindre stress och mer tid för familjen.

Även bostaden spelade in.

– Många ville ha större bostad och en egen trädgård, samt omgivningar utanför hemmet där barnen kan leka, säger Ulrika Åkerlund.

Jobb är en viktig faktor

Beslutet att lämna storstaden har inte varit snabbt, utan en förgåtts av en lång process för många.

– De har jobbat hårt för att få flytten att funka.

Jobb är en viktig faktor för att flytten ska bli av, och lättast har det varit för de som före flytten varit offentliganställda.

– Många av de som flyttar arbetar inom kvalificerad offentlig sektor som lärare, läkare och tjänstemän. Där är arbetsmarknaden mer jämnt fördelad över hela landet vilket ger större möjlighet att få nytt jobb på annan ort.

Svårare har det varit för personer inom privat sektor.

– De har fått kompromissa mer med sitt nya arbete, exempelvis genom att gå ner i lön, byta yrke eller längre pendling till arbetsplatsen.

Svårt att komma in socialt

Bland de familjer som Ulrika Åkerlund följt trivs majoriteten bra i sin nya vardag. Men det finns undantag, som enligt Ulrika Åkerlund är för många för att vara försumbara.

– Alla säger att familjen har fått det bättre, men på individnivå är det inte självklart att det är så. För några få har det inte alls blivit bra, vissa sörjer sin karriär och saknar vänskapsrelationer.

Även om pandemin nu är över, så har den lämnat spår.

– Det överraskade många att det var svårare än väntat att komma in socialt. Problemen verkar kvarstå ännu, så det ska vi fortsätta följa.

Mer idealistiska innan flytten

Projektet visar också att idealen som många hade före flytten omvärderades efter att familjen bott på den nya platsen ett tag.

– Många hade en romantiserad bild av att leva hållbart utanför stan, exempelvis att de inte skulle köra så mycket bil och handla mer ekologiskt. Men när de lärt känna en ny plats och dess förutsättning så ”lär de om” vad det innebär att leva hållbart. Efter flytten handlar det mer om att ordna långsiktighet i familjen, vad är hållbar för oss? Det kan vara små steg, som att de behövde två bilar för att få mer tid tillsammans.

Hon summerar det som att familjerna var mer idealistiska innan flytten och mer realistiska efteråt.

– Man har kvar tanken om att exempelvis odla själv, men mer utifrån sitt eget perspektiv än ur samhällsperspektiv. Livspusslet finns ju kvar och det kommer nya tidstjuvar, de kanske renoverar hus, odlar, och gör andra saker som tar tid men som ger mer kvalitetstid än att åka tunnelbana och jobba övertid.


Karin Montgomerytext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Bill Linden skriver:

    Det finns ytterligare 10 faktorer. Möjligen är de redovisade i den mycket attraktiva rapporten som jag skulle vilja läsa i sin helhet. Jag har lämnat Sth City för en liten by i Värmland. Här är positiva faktorer.

    1. Våldet
    Den växande våldsspiralen bör påverka även barnfamiljer. En landsortsbostad är inte en säkerhet men den är mindre osäker? Och vem vill bli gammal utan att våga gå ut och promenera?

    2. Gängen
    Vem vill att ens barn ska dras in i de starkt dragande gängen. Det kan ju börja bara med att barnets bästis dras in och då sugs det egna barnet med in. Detta är en smygande tillväxtfaktor i farlighet.

    3. Droger
    Drogrisken är ännu så länge större i tätort än i glesbygd.

    4. Jobb.
    Rapporten talar om brist på jobb i glesbygd. Det är tvärtom. I glesbygd finns mängder av jobb som lärare och inom vård/omsorg, De kan inte tillsätta platserna för ingen söker eftersom kompetensen dras till tätort. Senast i går i TV beskrev man den oerhörda bristen på ledsagare och assistans. Den privata sektorn går mot ett större utbud av tjänster via Internet. Det finns forskning som visar att allt fler under pandemin lärde sig att det är bättre att jobba hemifrån. Det finn sen hel del tätortsbor som valt glesbygden av privata jobbskäl. Småföretagandet är i full fart. Hantverkare av alla slag är stor bristvara. Rörmokare, elektriker, snickare, takläggarfolk, målare, inredare, byggare har så mycket jobb att de måste tacka nej.

    5.Miljö och Kultur
    I glesbygd kan man utöva ett helt annat miljötänkande än i tätort. Vilda djur, ädelfiske i älvar och insjöar, bär och svampmarker i oändlighet., egen grönsaksodling. Fri parkering. Frihet!
    En dag i bil så besöker man sjöar, vattenfall, älvar, vägrestauranger med lokal färsk fisk på buffén.
    Glesbygden har ett helt annat kulturutbud än storstan ofta lokalt betingat med bygdegårdar med sammankomster, dans och annat och lokala museer finns överallt.

    6. Energi
    I glesbygd kan man vedelda och detta dra ned energikostnaderna till ett minimum. Den som mantalsskriver sig i glesbygd har mycket lätt att få gratis ved av de stora skogsbolagen sk. Hemved. Jag har obegränsad gratis ved efter flytt från Sthm City till Värmlands glesbygd. Jag värmer 400 kvm med gratis ved. Fån min lilla panncentral. Jag lagar mat på gamla vedspisar. Långkoken i timmar kostar inte en krona. Jag har kakelugnar och fasta effektiva kaminer. Elavbrott är inte ovanliga höst o vinter, Datorn skyddas av ett filter. Långa elavbrott finns inte numera.

    7. Mat
    I glesbygd är maten billigare. Jag har 1/4 av matkostnaden mot det jag hade i Sthlm. Jag kan ofta köpa för halva priset eller 1/4. Detta eftersom det blir mera svinn i glesbygdsbutikerna och då toksänker de priserna. Jag har köpt julskinka varje år för 19 kr/kg och köper då 40-50 kg i taget som räcker till allt möjligt under året. Jag köper Bregott för 10 kr / 300 g bytta och köper 20 i taget, gravad lax för 10 kr/120 gram. Jag köper Västerbottenost 500 gr för 25 kr paketet och pålägg ska vi inte tala om. Frysarna är knökfulla. Jag har superbillig mat för flera år.

    8. Kommunikation
    Fiber finns utanför knuten för den som vill. Hela Sverige får idag fiber även i småbyar. 6,000 mil ligger redan i backen. Man gräver överallt.

    ). Bostadspris
    Man köper i glesbygd en bostadsfastighet på 200 kvm för 250,000 kr. Ett fungerade pensuionörshem med 8 uthyrbara lägenheter köptes 1999 för 22,000 kr. Mellanskillnaden i pris gör att man har råd att hålla en liten övernattningslägenhet i närförort till storstan där man kan vara medan man träffar sina bekanta och kulturutbuden gång i månaden. Flera fd storstadsbor jag känner har sålt dyrt och köpt billigt och gör så.

    10. Sport
    I glesbygd är man så nära skidanläggningar att man kan åka på dagstur ex till Sälen om man bor i Dalarna/Värmland

    Beträffande det negativa så håller jag med artikeln men med den reservationen att man inte kan få ALLT i livet. Man måste göra val. Den som inte förstår detta kommer aldrig i livet att känna tillfredsställelse.
    Negativa fakta: Svårt att komma in i kotterierna, högre utbildning blir krångligare, långt mellan snabbmatsrestauranger och biografer. Besök från storstaden är ett projekt, bil är ett måste och ofta resor med bil blir dyrare, dagis finns knappast, barn åker skolskjuts.
    MVH Bill.linden@mail.com