I den svenska fjällvärlden tinar nu permafrosten vilket har fått landskapet att börja kollapsa. Om vi får se motsvarande förändringar i hela det arktiska området kan gigantiska mängder växthusgaser frigöras.

Britta Sannel, forskare på institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet, har under de senaste åtta åren regelbundet besökt Tavvavuoma, en palsmyr 12 mil norr om Kiruna och ett av få områden i Sverige med permafrost. Varje gång har hon kontrollerat marktemperaturen, gjort meteorologiska mätningar samtidigt som hon studerar gamla bilder för att se hur landskapet har förändras. – Med hjälp av flygbilder från 1960-talet kan vi se att många av de sjöar som fanns här tidigare nu har försvunnit.

Växthusgaser bildas

Det som naturligt händer i ett landskap med permafrost är att frosthävningen får hela markområden att resa sig flera meter över omgivningen. På toppen av dessa höjder, palsar, bildas ofta mindre sjöar men när klimatet blir varmare kollapsar marken och en större sjö bildas. Om upptiningen fortskrider så långt att permafrosten under eller vid sidan av sjöarna tinar, brister fördämningarna och sjöarna töms på vatten. Det blir en så kallad tröskeleffekt, vilket leder till att landskapet kan få ett helt nytt ansikte på en relativt kort tid. Exakt vad denna förändring betyder för klimatet är inte helt enkelt att förutse. Om vattnet från sjön rinner iväg blir marken torr och syrerik. Den kolrika torven bryts då ner till koldioxid. Om vattnet istället blir till en våtmark sker nedbrytningen i en syrefri miljö och metan kommer att bildas. Vilken av gaserna som skapas har stor betydelse eftersom metan är en mycket mer potent växthusgas än koldioxid.

Hela permafrosten kan smälta bort

Den beräknade temperaturhöjningen i polarområdena är mellan fyra och åtta grader. Enligt den ryske forskaren Sergej Zimov kommer hela permafrosten obönhörligen att smälta bort om genomsnittstemperaturen stiger med fem grader. Får han rätt riskerar vi att få se gigantiska utsläpp eftersom det enligt beräkningar finns cirka 1 000 miljarder ton kol lagrat i de arktiska områdena. Det kan jämföras med de cirka 650 miljarder ton kol som finns bundet i alla världens träd och växter. Idag har forskarna bara tillgång till ett begränsat antal mätpunkter för växthusgaser i hela det enorma polarområdet. Det gör det svårt att beräkna hur stora det faktiska utsläppen är, och hur stora utsläppen kan tänkas bli i framtiden.

Tända eld på luften

Det man vet är att på några ställen är utsläppen av metan från sjöar så stora att det går att tända eld på ”luften” medan det i andra områden bara sker måttliga läckage av växthusgaser. – Väger man samman alla aspekter är det mest sannolika scenariot att vi kommer att få se betydligt större utsläpp av växthusgaser. Men om det blir i form av gigantiska utsläpp som får klimatet att tippa över eller om det blir ett mer stillsamt förlopp är fortfarande en öppen fråga, säger Britta Sannel.

Här kan system tippa över

Tinande havsisar – När isarna är borta absorberas mer värme av vattnet, det leder till att havstemperaturen stiger och att mer is smälter. Därmed absorberas ännu mer värme som i sin tur smälter mer is. Till sist blir havet så varmt att nybildningen av is under vintern inte blir lika omfattande. Enligt USA:s nationella centrum för snö- och isdata smälter isen i Arktis allt snabbare. Under maj och juni i fjol var dess utbredning mindre än någon gång tidigare vid den tiden på året. En rad olika forskare, till exempel Johan Rockström på Stockholm Resilience Centre, menar att Arktis nu är mycket nära att kliva över tröskeln där klimatförändringarna börjar accelerera på ett dramatiskt sätt. Glaciärer som kollapsar – I havet utanför Antarktis finns stora ismassor som håller tillbaka den is som ligger på land att glida ner i vattnet. Om stora mängder ”landis” hamnar i havet kommer vattennivån att stiga dramatiskt. Amazonas regnskog – Regnskogen i Amazonas är beroende av hög årlig nederbörd för att överleva. Blir det mindre regn under året eller längre torrperioder kan regnskogen relativt snabbt förvandlas till en savann. Exakt det hände i Sahara för cirka 6000 år sedan. Indiska monsunen – Monsunregnen som årligen drar in över Indien och stora delar av Asien är oerhört viktigt för allt levande i området. Minskar temperaturskillnaden mellan land och hav kan kraften i monsunen försvagas. Sahel – Sahelregionen, söder om Sahara, är beroende av den västafrikanska monsunen. Möjligen kan den bli starkare vilket skulle vara positivt för dem som bor i området. Men det kan även bli precis tvärtom och då blir det riktigt illa, det räcker med mycket måttliga förändringar för att ett stort antal människor i till exempel Mali, Mauretanien eller Tchad ska tvingas överge sina hem. Golfströmmen – Oron för att Golfströmmen ska stanna av helt och hållet är förmodligen överdriven men risken finns att den kommer att försvagas.


Per Westergård

Lämna ett svar till Jan Kronberg Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Claes Göran Nilsson skriver:

    Hej ! Vad är bäst för miljön här, bryta kolet och utvinna energin, använda energin direkt ur metangasen, alternativt inte göra någonting alls ?

  • Jan Kronberg skriver:

    De ökade utsläpp av metangas i polarområdet och som orsakas av den globala uppvärmningen kan inte insamlas.

    Den största källan av utsläpp av metangas är fossila bränslen. Fossila bränslen är ju också den stora källan till utsläpp av klimatgasen Co2.
    http://fof.se/tidning/2013/5/artikel/kor-inte-de-storsta-metanbovarna

    .Så ett snabbt avslut av den fossila epoken är ju en nödvändig steg.

    Att tillvarata metangas vid avloppsreningsverk och från jordbrukets gödselhantering är ju något positivt genom att energin kan tillvaratas från metangasen. Metangasen är ju också en kraftigt påverkande växthusgas som ju är bättre att bränna bort.