Forskare omprövar friluftslivets gyllene regel

Friluftslivet präglas av starka idéer om att inte störa och inte förstöra. Vi ska lämna platsen som den var, men räcker det? Kanske borde vi göra mer för miljön under fjällvandringar och utflykter?

Elden ska hanteras varsamt och skräpet tas med hem. Det är självklart för alla som älskar friluftsliv. Att man ska minimera sitt avtryck har vuxit fram som en gyllene regel och fångas i ledord som “leave no trace” eller “inte störa, inte förstöra.”

Skogsmulle sammanfattar det med devisen ”lämna platsen som den var, ingenting får lämnas kvar”.

– Det här genomsyrar verkligen friluftslivet, säger Henrik Thorén, forskare i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.

I en ny studie ska han och Henrik Andersson, forskare i praktisk filosofi, undersöka hur normerna om att minimera sin påverkan har vuxit fram under friluftslivets historia. De ska också studera vilka andra normer som präglat och präglar synen på hållbarhet inom friluftslivet, bland annat genom att studera lagstiftning och intervjua utövare av olika aktiviteter.

Forskningsprojektet tar avstamp i begreppet ”regenerativt friluftsliv”, som utgår från tanken att vi människor kan vara en positiv kraft i landskapet.

– I stället för att sträva efter att inte göra avtryck kan vi kanske försöka göra positiva avtryck, förklarar Henrik Thorén.

Ett friluftsliv som ger tillbaka

Vad ett regenerativt friluftsliv innebär i praktiken går det att tänka olika om.

Det skulle till exempel kunna handla om att man inte bara plockar upp sitt eget skräp när man är ute och vandrar utan allt skräp längs leden. Kanske om att även passa på att gräva upp invasiva arter för att öka den biologiska mångfalden.

Ett regenerativt friluftsliv skulle också kunna innebära att man inte besöker platser som redan utsätts för påfrestningar på grund av hårt besökstryck, eller att man engagerar sig för att öka kunskapen om naturen som man vistas i. Man kanske medverkar i medborgarforskningsprojekt och till exempel rapporterar in arter till artdatabanken eller är med och kartlägger årets algblomning.

Henrik Thorén vill inte slå fast vad som bör rymmas i begreppet regenerativt friluftsliv, eftersom det är något de vill undersöka med öppet sinne i forskningsprojektet. Under fyra år kommer de gå på djupet kring vad hållbart friluftsliv egentligen innebär för personer som håller på med olika aktiviteter i naturen.

– Vi har inte bestämt än vilka aktiviteter eller organisationer vi ska fokusera på men har till exempel pratat om fritidsfiske, vandring, klättring och jakt. Vi kommer bland annat göra intervjuer och så kallade walk-along-samtal där vi lyfter filosofiska frågor med olika personer ute i miljön.

På jakt efter nya tumregler

Henrik Thorén tycker att man kan argumentera för att friluftslivet kännetecknas av viktiga värden som behöver värnas – samtidigt som naturen behöver värnas, och i vissa fall skyddas från friluftslivet.

Genom projektet hoppas han att de ska kunna komma med förslag som gör att man kan fortsätta bedriva friluftsliv i nära kontakt med naturen, men också på ett sätt som är hållbart ur miljöperspektiv. Kanske kommer projektet bära väg för nya tumregler som möter utmaningarna för friluftslivet i vår tid bättre än ”inte störa, inte förstöra”.

Projektet ska mynna ut i konkreta rekommendationer till organisationer och institutioner som leder friluftsaktiviteter eller utbildar inom friluftsliv, men också till privatpersoner som vill ta eget ansvar.

– De flesta som håller på med friluftsliv tror jag har ett starkt engagemang för att skydda naturen. Att friluftslivet bedrivs på ett hållbart sätt är ju faktiskt en förutsättning för att man ska kunna fortsätta med sin aktivitet.