Efter tre års arbete har det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Mistra Arctic Futures gått i mål. Förhoppningen är att resultaten ska hjälpa morgondagens makthavare att fatta klokare beslut kring en av världens känsligaste miljöer – Arktis.

Den globala uppvärmningen har fått Arktis att segla upp som en miljöpolitisk och ekonomisk hotspot av globalt intresse. Många experter pekar ut regionen som en av de områden i världen som väntas stå inför de största förändringarna under de kommande hundra åren. Stigande temperaturer och smältande isar spås inte bara äventyra lokala arktiska livsmiljöer. Enligt FN:s klimatpanel hotar det också att få globala konsekvenser när stigande havsytor översvämmar tätbefolkade kustområden världen över. Prognoser om krympande polarisar har också öppnat för diskussioner om nya möjligheter: Brytning av tidigare oåtkomlig olja och gas och förhoppningar om att korta globala sjötransportleder genom att låta fartyg ta genvägen via arktiska vatten som blivit isfria under sommarhalvåret.  Storföretag och tillväxtförespråkare trycker på medan miljöexperter och marknadsskeptiker bromsar och varnar för kortsiktigt tänkande och risk för miljökatastrofer. Många svåra beslut väntar världens beslutsfattare under de kommande decennierna. Och de lär behöva hjälp att fatta dem.
– Målet har hela tiden varit att skapa en kunskapsbas, en ”verktygslåda” som kan hjälpa framtidens beslutsfattare att fatta hållbara beslut.

Vägledande forskningssatsning

I december 2010 bestämde sig Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) för att dela ut trettioåtta miljoner kronor för tvärvetenskaplig forskning kopplad till Arktis. Fem internationella forskarlag, alla ledda från Sverige, har sedan dess arbetat med vad man själva hävdar är den största satsningen någonsin på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning kring Arktis.
test 1

Nina Wormbs, universitetslektor i teknikhistoria, KTH. Foto: KTH

– Målet har hela tiden varit att skapa en kunskapsbas, en ”verktygslåda” som kan hjälpa framtidens beslutsfattare att fatta hållbara beslut, och hjälpa dem att hantera de spänningar mellan olika intressen, ekonomiska, miljömässiga och sociala, som driver utvecklingen i Arktis, säger Lize-Marie van der Watt på svenska Polarforskningssekretariatet som samordnat forskningsprogrammet. Satsningen som engagerat forskare i en handfull länder har spänt över flera olika forskningsfält. Allt från historiker, sociologer och kulturgeografer till statsvetare och national- och miljöekonomer har varit inblandade.

Hjälp att skilja fakta från lobbyism

Ett av delprojekten har letts av miljöhistorikern Sverker Sörlin och teknikhistorikern Nina Wormbs på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Tillsammans med forskarkollegor i bland annat St Petersburg och Storbritannien har de studerat den globala Arktisdebatten – både i nutid och bakåt i historien. Bland slutsatserna, som man nu vill göra omvärlden uppmärksamma på, är att många beslutsfattare tycks förbluffande okunniga om hur beslut om Arktis framtid skapas. Till exempel att de aktörer som ges utrymme för att saluföra sin syn på hur världens makthavare bör agera, ofta försöker likställa vetenskapliga fakta med spekulationer och rent önsketänkande. – Det faktum att Arktis isar smälter behöver till exempel inte alls oundvikligen leda till att vi kommer att börja bryta olja och gas här, säger Nina Wormbs. Det är ett framtidsscenario som är beroende av att någon utvecklar den teknik som krävs för att göra det, teknik som kanske inte ens finns idag. Det kräver medvetna val; att det fattas beslut om att investera stora pengar i just detta, pengar som lika gärna skulle kunna investeras i något annat. Det visar att bilden av Arktis framtid inte är någon naturlag, utan en konstruktion. Och att det finns flera andra framtidsscenarier som är lika möjliga, och som måste få komma fram i debatten.
– Det visar att bilden av Arktis framtid inte är någon naturlag, utan en konstruktion. Och att det finns flera andra framtidsscenarier som är lika möjliga, och som måste få komma fram i debatten.

Vilken framtid lönar sig bäst?

Ett annat av delprojekten i Mistra Arctic Futures har ägnat sig åt att ge svar på den logiska följdfrågan: Om det nu finns flera möjliga vägar att gå för Arktis, vilket alternativ är i så fall lönsammast och hållbarast i längden – för miljön, samhällsekonomin och för människan? Och hur ska de inblandade beslutsfattarna kunna veta det innan de väljer väg?
Tore

Tore Söderqvist, Enveco miljöekonomi AB. Foto: Kristina Laitinen

Ska till exempel en region som Lofoten i Nordnorge satsa på att börja utvinna olja från havsbottnen, vilket skulle kunna ge storklirr i statskassan, men samtidigt äventyra fisket och den arktiska miljön? Eller ska man gå åt helt andra hållet, slopa oljan och istället verka för utökat naturskydd, vilket kanske skulle rädda det unika marina djur- och växtlivet och stimulera turistnäringen, men samtidigt riskera att regionen avfolkas och marginaliseras? Genom att kombinera allt från matematisk spelteori till beräkningar av hur man värderar ekosystemtjänster har ekonomer, sociologer och spelteoretiker från Sverige, Ryssland och Norge utvecklat en prototyp till ett analytiskt ramverk, en slags manual för att göra sådan här bedömningar i framtiden. Arbetet har letts av Tore Söderqvist och Gerda Kinell på svenska forskningsföretaget Enveco miljöekonomi AB. – Vi hoppas att det här analysverktyget ska komma att tillämpas som hjälp för att hitta hållbara lösningar till naturresursfrågor i Arktis, och även på andra håll där det finns starka motstående intressen. Vi tror att det ska kunna hjälpa beslutsfattare på olika nivåer att se vilken typ av underlag som kan vara viktigt att ta fram för att hitta och förhoppningsvis även genomföra hållbara lösningar, säger Tore Söderqvist.
6 v2

Lize-Marié van der Watt, svenska Polarforskningssekretariatet och samordnare av Mistra Arctic Futures. Foto: Jan-Ola Olafsson

Vem tillhör Arktis resurser?

En viktig fråga kring Arktis framtid handlar om vilka länder som ska få tillgång till de naturresurser som finns där. Enligt det internationella samarbetsorganet Arktiska Rådet finns det bara åtta länder som kan göra anspråk på att delvis ligga i Arktis och därmed äga rätt till de resurser som finns där: Kanada, USA, Ryssland, Island. Finland, Norge, Danmark och Sverige. Stora delar av Arktis består emellertid av vidsträckta havsområden som står utanför både nationella gränser och nationell lagstiftning. Flera utomarktiska aktörer, däribland EU, Japan och Kina har uttalat tydligt intresse för regionen.

Var går Arktis gränser?

Arktis brukar ofta förknippas med de land- och havsområden som omger den istäckta norra polen. Men till skillnad från Antarktis så är Arktis ingen sammanhållen kontinent och idag finns det inga globalt överenskomna gränser. Geografiska definitioner av Arktis varierar från, som mest, allt som ligger norr om den 60:e nordliga breddgraden, till som minst, bara den istäckta polen i norra ishavets mitt. Biologer och klimatologer menar istället ofta att Arktis utgörs av alla miljöer som är kalla nog att präglas av en viss sorts trädlös och artfattig flora och fauna.

De fem delprojekten i Mistra Arctic Futures

1. Assessing Arctic Futures Historiker och miljöhistoriker som kartlagt vilka samhällsaktörer som historiskt sett (fram till idag) hörts i den politiska och allmänna debatten om Arktis, och som därmed varit med och format dess framtid. Lett av KTH i Stockholm, i samarbete med Umeå universitet, Stockholm Environment Institute, European University of St Petersburg och University of East Anglia. 2. Arctic Games National- och miljöekonomer, spelteoretiker och sociologer som via en fallstudie i Lofoten kartlagt vilka processer som måste analyseras för att beslutsfattare i förväg ska kunna jämföra hållbarheten i olika sätt att utnyttja naturresurser i Arktis. Lett av Enveco Miljöekonomi AB, i samarbete med KTH, Universitetet i Nordland (Bodø, Norge), Centre for Economic and Financial Research (Moskva), Northern Research Institute (Trömsø) och EnviroEconomics Sweden (Östersund). 3. From Resources hinterland to global pleasure periphery Kulturgeografer som studerat olika Arktiska miljöer för att bland annat se om en etablering av turistindustrin kan utgöra ett verktyg för hållbar utveckling? Lett av Umeå universitet i samarbete med Högskolan Dalarna. 4. Arctic Futures – Managing competition and promoting cooperation Kartläggningar av de processer som styr globala samarbeten kring Arktis och av den säkerhetspolitiska och militära utvecklingen i regionen och i länderna omkring. Utförd av Stockholm International Peace Institute – SIPRI. 5. Preparing for and responding to Distrubance (Arctic Lessons for Sweden) Statsvetare som bland annat tittat på hur olika arktiska samhällen anpassat sin organisation för att tackla översvämningar, skadeinsekts angrepp och andra problem kopplade till ett varmare klimat. Lett av Umeå universitet, i samarbete med University of Lappland (Rouvaniemi, Finland) och University of Saskatchewan (Kanada).


Kristoffer Gunnartz

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.