”Lagstiftning stigmatiserar ofarliga GMO-grödor”

All tillgänglig forskning visar att det inte är förädlingsmetoden som avgör en grödas påverkan på människor och djurs hälsa eller den omgivande miljön. Trots detta ställs fortsatt omfattande krav på riskanalyser av GM-grödor medan motsvarande krav helt saknas för konventionellt förädlade grödor. Det är hög tid att reformera EU:s biosäkerhetslagstiftning och införa en teknikneutral lagstiftning som reglerar slutprodukten istället för, som idag, förädlingsmetoden. Det skriver Jens Sundström, docent och samverkanslektor vid SLU.
”Lagstiftning stigmatiserar ofarliga GMO-grödor”
"Alla grödor som vi odlar inom jordbruket är resultatet av en tusenårig förädling som givit upphov till storskaliga förändringar av växternas arvsmassa. De är alla genmodifierade om ni så vill. [...] Men kraven på riskforskning bestäms idag av vad som är tekniskt möjligt, inte vad som är biologiskt relevant." Det skriver Jens Sundström, docent och lektor vid SLU. Foto: Mostphotos
Debatt &
Opinion

Inom Europa finns särskilda regler för odling, försäljning och handhavande av grödor som förädlats med hjälp av vissa former av modern genteknik. Lagstiftningen på det här området är inte teknikneutral vilket medför att det inte är grödans slutgiltiga egenskaper, utan vilken förädlingsteknik som använts, som bestämmer om den måste märkas när den säljs och om odling måste föregås av en riskvärdering innan kommersialisering kan tillåtas.

Identiska egenskaper

Det är fullt möjligt att producera två grödor med identiska egenskaper där den ena, enbart på grund av val av förädlingsteknik kallas en genetisk modifierad organism en så kallad GMO. Medan den andra, i lagens mening, ses som något helt naturligt och till och med får användas inom ekolantbruket; utan vare sig föregående riskvärdering eller krav på märkning. I strikt biologisk mening finns det dock inga naturliga grödor. Alla grödor som vi odlar inom jordbruket är resultatet av en tusenårig förädling som givit upphov till storskaliga förändringar av växternas arvsmassa, de är alla genmodifierade om ni så vill.

Inaktuell lagstiftning

Jag ser i huvudsak två problem med en lagstiftning som är baserad på teknik. Det första och mest uppenbara problemet är att en sådan lagstiftning väldigt fort blir inaktuell. Den nuvarande lagstiftningen reglerar de tekniker som fanns tillgängliga i början av 1990-talet. Med tanke på att teknikutvecklingen inom den moderna biologin i många stycken överträffar teknikutvecklingen inom informationsteknologin är lagstiftningen sedan länge sorgligt daterad.

Det överlastade regelverk som omgärdar GMO innebär i praktiken ett stopp för utvecklingen av grödor som förädlats med de nya teknikerna

Det finns idag flera nya förädlingstekniker som vi inte vet om de i lagens mening ger upphov till en GMO eller inte. För att bygga vidare på exemplet ovan går det därmed att ta fram tre grödor med identiska egenskaper där en gröda räknas som en GMO, en gör det inte och den tredje kanske kommer att göra det; när väl lagstiftarna vågar ta tag i frågan. Det kan synas som ett litet problem men på grund av det överlastade regelverk som omgärdar de grödor som kommit att kallas GMO innebär det i praktiken även ett stopp för utvecklingen av grödor som förädlats med de nya teknikerna, i alla fall här i Europa.

Biologiska relevansen borttappad

För ett antal år sedan var jag sakkunnig i en utredning som skulle ta fram en kunskapsöversikt över de nya förädlingsteknikerna åt lagstiftarna nere i Bryssel. Under tiden som rapporten nu legat och väntat på beslut har teknikutvecklingen gått framåt och nya tekniker har utvecklats som tydliggör det andra problemet som jag ser med en teknikbaserad lagstiftning. Nämligen det att de åtgärder vi kräver i form av märkning och föregående riskvärdering av GM-grödorna tenderar till att anpassas till vad som är tekniskt möjligt att åstadkomma och inte vad som är biologiskt relevant ur ett hälso- eller miljöperspektiv.

I korthet innebär det att de krav på märkning av GMO i livsmedel och foder som finns inom EU idag, finns där, inte för att det innebär någon fara för vare sig människor och djurs hälsa att konsumera dessa grödor- om de gjorde det skulle grödorna inte godkännas- utan för att det är tekniskt möjligt att med hjälp av molekylärbiologiska metoder spåra förekomsten av en gentekniskt förädlad gröda ner till näst intill homeopatiska nivåer. Från politiskt håll motiveras inte heller kraven på märkning av att GM-grödorna skulle utgöra någon risk, utan av principen för konsumentens rätt att välja.

Meningslös diskussion

Reglerna för GMO-märkningen bygger således på att det går att detektera förekomst av de förändrade anlagen i prover tagna från livsmedel och foder. Gemensamt för flera av de nya förädlingsteknikerna som utvecklats på senare år är att de möjliggör en riktad förändring av enskilda anlag men att den förändringen inte går att särskilja från en förändring som uppstått genom konventionella förädlingsmetoder.

Åtskilliga sakkunniga inom EU sitter nu och funderar på vad som egentligen är en GMO. […] En intressant fråga för de troende men i praktiken saknar den helt betydelse.

Det går helt enkelt inte att spåra grödor som förädlats med de nya förädlingsteknikerna på samma sätt som man kan spåra förekomst av GM-grödor i livsmedel och foder. Själva basen för lagstiftningen kring märkning av GM-grödor håller därmed på att bli inaktuell och vi har kommit i en situation där åtskilliga sakkunniga inom EU nu sitter och funderar på vad som egentligen är en GMO. Om man genomför en riktad förändring av en enstaka bas i DNA-kedjan är det då en GMO eller går gränsen vid två eller kanske tre baser?

Diskussionen kan snarast liknas vid den teologiska diskussion man hade på medeltiden när dåtidens sakkunniga debatterade frågan huruvida Jesus ägde sina kläder eller ej. En intressant fråga för de troende men i praktiken saknar den helt betydelse.

Förädlingsmetoden inte avgörande

För att återgå till nutiden: All tillgänglig forskning visar att det inte är förädlingsmetoden som avgör en grödas påverkan på människor och djurs hälsa eller den omgivande miljön. Trots detta ställs fortsatt omfattande krav på riskanalyser av GM-grödor medan motsvarande krav helt saknas för konventionellt förädlade grödor.

En bidragande orsak till detta är att de flesta av analyserna som krävs för att få en GM-gröda godkänd är omöjliga att göra på konventionellt förädlade grödor, då man i dessa ofta saknar detaljerad kännedom om vilka eller ens hur många egenskaper som är förändrade. Kraven på riskforskning bestäms därmed av vad som är tekniskt möjligt, inte vad som är biologiskt relevant. Detta har bidragit till att omfattande riskforskning utförs enbart med motiveringen “att det är en GMO”, trots att det saknas någon egentlig hypotes om att en viss egenskap utgör en ökad risk.

Vi riskerar att gå miste om den teknikutveckling som är nödvändig för att Europa på sikt ska kunna utveckla ett jordbruk som både är ekonomiskt och miljömässigt hållbart.

Dags att reformera lagstiftningen

En slutsats som kan dras är att vi inom EU har spenderat åtskilliga miljarder både på riskforskning kring GM-grödor och till att utveckla ett system för att särskilja och märka ut något som är helt ofarligt. Detta har i hög utsträckning bidragit till en onödig stigmatisering av dagens GM-grödor.

En annan slutsats är att det nu är hög tid att reformera EUs biosäkerhetslagstiftning och införa en teknikneutral lagstiftning som reglerar slutprodukten istället för förädlingsmetoden. Det är också viktigt att ansvariga politiker och forskningsfinansiärer känns vid det nuvarande systemets slöseri med offentliga resurser. Om inte så sker riskerar vi att gå miste om den teknikutveckling som är nödvändig för att Europa på sikt ska kunna utveckla ett jordbruk som både är ekonomiskt och miljömässigt hållbart.

Jens Sundström Docent och samverkanslektor vid SLU i Uppsala
De åsikter som uttrycks under
debatt & opinion är inte Extrakts egna

6 kommentarer:

  1. Kommentar från Åke Barklund 25 augusti 2014:

    Tack Jens för en klargörande text som mynnar ut i förslaget att det inte skall vara förädlingstekniken som bör avgöra om en växt kan släppas för användning utan egenskaperna hos själva växten, vilket förefaller självklart. Vad jag kan förstå gynnas de stora mulitnationella växtförädlingsföretagen av dagens system eftersom testerna för GM-grödor är så kostsamma att bara de riktigt stora har råd, vilket öppnar för monopol inom växtförädlingen eller i vart fall oligopol då få stora kan komma överens.
    Hälsningar – må så gott.
    / Åke Barklund

  2. Kommentar från Lukas 26 augusti 2014:

    Hej Jens, förstår jag dig rätt i att man kan likställa en gröda som förädlats genom att ta anlag från tidigare generationer, som i traditionell växtförädling och GMO-grödor där man introducerar arvsanlag från artfrämmande organismer (den beryktade fiskgenen?).
    Det vill säga att mamma och pappa människa, är att jämställa med mamma människa, pappa människa med en touch av ekblad?

    Eller det är endast när man klipper och klistrar gener inom en växttyp som det skall jämställas med traditionell förädling? Jag som lekman missar möjligen din poäng, men eftersom evolutionen fungerade långt innan mänskligheten började pilla, vill jag hålla försiktighetsprincipen istället för att rusa snabbare än Prometeus flamma kan lysa upp en helhetsbild kring vad vi sysslar med. Om vi belyser expertområde A, men missar riskområdena B, C och D, kan vi på kort sikt få växtförädlingsvinster, men på lång sikt riskera långt mer. Det vill säga vi skapar problem som inte fanns förrän vi började pilla.

    Detta utan att ta hänsyn till inlåsningseffekterna som företagens immaterialstrategier innebär, när de avtalar med jordprocessarbetarna (lantbrukarna).

    • Kommentar från Jens 26 augusti 2014:

      Lukas, tack för din fråga! Enligt den nuvarande lagstiftningen är val av förädlingsmetod avgörande för om en gröda ska genomgå en riskbedömning och eventuellt märkas, inte vilka egenskaper som den resulterade organismen försetts med. Frågan om det är någon skillnad på att flytta anlag mellan olika arter eller inom en art är därmed en separat fråga.

  3. Kommentar från Oscar Kjellberg 29 augusti 2014:

    Jag tycker att det är självklart att man ska jämföra olika förädlingsmetoders påverkan på människor och djurs hälsa och på den omgivande miljön. Man bör naturligtvis ställa samma krav på riskanalyser av GM-grödor på konventionellt förädlade grödor. Därför stödjer jag förlaget att EU:s biosäkerhetslagstiftning reformeras så att den blir teknikneutral.

  4. Kommentar från Thomas 7 september 2014:

    Som problemet varit hela tiden – så är patentfrågan och dess praktiska användning i odling som är nyckeln.
    Då vi i Sverige, troligen, kommer att öppna upp helt för GMO, i alla former, är odlarna fast i ett regelverk som ännu mer gör odlingen meningslös för vanligt folk.
    OK.. Genetiker, TNC och andra kommer att tjäna på detta…
    Medan vanligt folk får se sin tillvaro begränsad.
    OK.. Säg det då! Men ljug inte!

  5. Kommentar från Collins Kocmoc 12 mars 2016:

    De eftersökta egenskaperna görs antibiotikaresistenta. Sedan dränks cellen i pencillinoch alla utom den resistenta egenskapen dör och kan föras in i en värdväxt och reproduceras. En bomb av resistenta partiklar i en kos vom. Finns det inte risk för korsbefruktning av resistenta organismer?

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.