Vägkanter och kraftledningsgator kan med rätt skötsel öka den biologiska mångfalden. Och som tur är finns det gott om dessa marker i Sverige, enligt en ny avhandling från SLU.

Jordbrukslandskapet har förändrats mycket under 1900-talet. De tidigare blomrika gräsmarkerna har omvandlats till åkrar eller växt igen med skog. Det är ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Samtidigt har andra typer av gräsmarker ökat. I Sverige täcker gräsmarker längs kraftledningsgator och vägkanter nästan lika stora arealer som de kvarvarande värdefulla ängs- och betesmarkerna. De kan vara artrika och det finns ett stort överlapp med de arter man hittar på ängar och i hagar.

– Vägkanter längs vägar med låg trafikintensitet bör skötas för att gynna blomrikedom och antal arter. Det kan handla om att klippa vägkanten mindre ofta, helst bara en gång i slutet på säsongen. En annan viktig åtgärd är att samla det som har klippts, för att gynna växtarter som trivs i näringsfattig jord, säger Juliana Dániel Ferreira, som har skrivit sin doktorsavhandling om detta vid SLU.

Potentialen är stor. Sverige har cirka 344 tusen kilometer vägar med låg trafikintensitet. I dag är bara 10 procent av dessa artrika vägkanter. Om vi skötte bara en meters bredd på varje sida av vägen för naturvård skulle det leda till en ökning med ca 69 tusen hektar livsmiljöer för pollinatörer. Två meters bredd skulle uppskattningsvis leda till en ökning på 138 tusen hektar.

I sin avhandling konstaterade hon dessutom att alla typer av gräsmarker hade fler växtarter när en kraftledningsgata korsade landskapet.

– Men de kan bidra ännu mer genom att man sköter dem för att gynna arter. Det kan till exempel handla om att klippa dem oftare än i dag, samla in det som har klippts och skapa områden med låg vegetationshöjd i ledningsgatorna, säger Juliana Dániel-Ferreira i ett pressmeddelande.