Gåvor från de rika kan ge klirr i omställningskassan

Superrika driver på klimatförändringarna med utsläppsintensiva livsstilar. Tänk om lite mer av pengarna i stället användes för att finansiera omställningen? I ett nytt projekt undersöker forskare hur man kan få de allra rikaste att donera mer.

– Vi pratar om en samhällsgrupp med otroliga ekonomiska resurser, säger Håkan Johansson, professor vid Lunds universitet.

Han forskar om civilsamhället och sociala rörelser, och har under de senaste åren särskilt intresserat sig för ekonomiska eliter och deras inflytande i samhället. I det nya forskningsprojektet ska han och hans team titta närmre på rika individers och familjers gåvor till klimatforskningsinstitut och miljöorganisationer. Forskarna frågar sig vilka utmaningar som finns kopplat till såväl givandet som mottagandet.

Steg ett i projektet blir att identifiera vilka rika individer och familjer i Europa som ger allra mest till klimatarbetet. Det ska de ta reda på genom att jämföra databaser över ekonomiska eliter och klimatrelaterade donationer. I nästa steg planerar de att intervjua representanter från både givarfamiljerna och de mottagande organisationerna.

Gåvorna till klimatet minskar

Internationellt finns flera klimatfilantroper, som har gjort sig kända för stora donationer. Jeff Bezos, grundaren av Amazon, och Bill Gates, grundare av Microsoft, har till exempel satsat miljardbelopp på klimatarbete och klimatforskning genom sina stiftelser. Även IKEA:s stiftelser har gjort stora donationer.

Under de senaste åren verkar dock många rika ha backat lite från klimatfrågorna, menar Håkan Johansson.

– Att man ger mindre till klimatområdet skulle kunna beror på att man uppfattar det som svårt att få legitimitet när man själv har stor individuell klimatpåverkan genom sin livsstil, resonerar han.

– Den förmögna livsstilen är ju djupt ohållbar. Om man lever så och samtidigt donerar pengar till klimatarbete kan det uppfattas som att man försöker friskriva sig från ansvar eller förebygga kritik. Det har ju varit mycket debatt om greenwashing, men om det är den kritiken som har gjort att gåvorna minskar vet vi egentligen inte utan det är något vi ska titta närmare på i projektet.

Håkan Johansson beskriver de rikas välgörenhet som ett utbyte där både givarna och mottagarna söker efter någonting.

– Mottagarna vill ha finansiering, och givarna vill kanske visa att de bryr sig om de stora samhällsutmaningarna.

Han tillägger att givarna så klart också kan ha motiv som grundar sig i egenintresse: Kanske vill de helt enkelt förbättra sitt rykte? Eller försöka undvika tvingande klimatpolitiska åtgärder, som skulle kunna drabba dem negativt?

– Det finns en debatt om att vi som samhällen i högre utsträckning borde reglera och beskatta de rikas inkomster och konsumtion, för att minska deras klimatavtryck. Att ge gåvor skulle kunna vara en strategi för att motverka det. De kanske tänker att de kan undvika en sådan reglering genom att agera som en frivillig aktör i klimatarbetet?

Svår balansgång för mottagarna

En risk som Håkan Johansson ser är att de rika genom sina gåvor kan få ett stort inflytande över klimatarbetet, och över vilka lösningar som blir möjliga.

– Det finns en uppenbar risk att miljöorganisationer och forskningsinstitut anpassar sina verksamheter efter vad de kan få pengar till – i stället för att låta besluten utgå från det allmännas bästa.

Han tror att de organisationer och stiftelser som tar emot klimatfilantropernas gåvor i många fall går en svår balansgång. 

– De kan nog ställas inför ganska knepiga avvägningar, när kontroversiella givare erbjuder stora donationer.

Han förklarar att gåvorna i värsta fall kan äventyra organisationernas anseende.

– Ska man som miljöorganisation till exempel ta emot pengar från Lundinfamiljen, som har byggt sin förmögenhet inom oljeindustrin?

Vissa organisationer, som Greenpeace, har beslutat att inte alls ta emot privata donationer, för att säkra sitt oberoende. Andra organisationer har andra strategier för hur de förhåller sig till gåvor.

– Det ska bli spännande att höra mer om hur olika organisationer och stiftelser resonerar, säger Håkan Johansson.

Han konstaterar att det inte bara är de rika givarna som har makt i samspelet kring gåvorna – utan även mottagarna. De kan till exempel orsaka skada för givarna genom att offentligt tacka nej till en gåva eller på annat sätt markera avstånd.

Genom att intervjua representanter från både givare och mottagare hoppas han att deras forskningsprojekt ska ge en bättre bild av hur klimatfilantropi kan organiseras på ett sätt som uppfattas som legitimt.

Han tror att en utmaning i projektet blir att få tillgång till i synnerhet representanter från givarfamiljerna.

– Jag hoppas att de ska vilja vara med, och jag har vissa nätverk sedan tidigare forskningsprojekt.

”Vi behöver pengarna”

Även om det finns risker med att låta klimatarbetet finansieras av gåvor från de superrika är utgångspunkten i Håkan Johanssons forskningsprojektet att de rikas gåvor bör välkomnas.

– Vi behöver pengarna i klimatomställningen, och det är rimligt att de här grupperna bidrar, säger han.

Han tillägger att filantropi har blivit viktigare i Sverige eftersom de riktigt rika har blivit fler, samtidigt som rikedom har blivit ett starkare kulturellt ideal.

– De rika fungerar som förebilder för många. Om de agerar tydligt i klimatomställningen kan det öka klimatengagemanget i grupper där man ser upp till dem.