Kan ljusare moln bromsa uppvärmningen?

Idéen att manipulera moln för att motverka klimatförändringarna är kontroversiell. Vissa ser det som en möjlig åtgärd, medan andra varnar för riskerna. Men en grundläggande fråga är fortfarande olöst: Fungerar det överhuvudtaget?

Forskare vid Stockholms universitet ska undersöka en metod som kallas ”marine cloud brightening”. Idén går ut på att sprida mycket små saltpartiklar över havet. När vattnet avdunstar gör saltpartiklarna så att molnen blir ljusare och reflekterar mer solljus tillbaka ut i rymden. Det skulle dämpa den globala uppvärmningen – åtminstone i teorin.

– Vi vet inte alls hur det skulle fungera, eller om det ens är möjligt, säger Frida Bender, professor i klimatmodellering vid Stockholms universitet, som forskar om molnens roll i klimatsystemet.

Hennes preliminära resultat tyder på att det kan krävas mycket stora mängder saltpartiklar för att metoden ska ge någon märkbar effekt.

I det nya projektet ska hon undersöka närmare hur molnen reagerar på tillförda saltpartiklar. Hon ska också analysera satellitdata från naturliga händelser där moln har blivit mer reflekterande, till exempel efter ett vulkanutbrott. Förhoppningen är att få en bättre bild av hur förändringarna i molnen påverkar klimatet – och om det finns oönskade bieffekter.

Regnet kan påverkas

En viktig fråga att ta reda på enligt Frida Bender är om vädret påverkas på något sätt. Om molnen förändras över ett visst område skulle det till exempel kunna få konsekvenser för mängden regn och mängden solstrålning på helt andra platser.

– När man tillför partiklar i molnen får de svårare att bilda nederbörd, de här molnen kommer därför inte regna lika lätt utan kan leva längre än om de lämnats ostörda.

Hon betonar att målet med forskningen inte är att avgöra om ”marine cloud brightening” bör användas, utan att undersöka om metoden överhuvudtaget är möjlig, och vilka risker den i så fall är förknippad med.

Syftet är att ge beslutsfattarna bättre kunskap.

– Om det kommer till en punkt där beslutsfattare ser att det här är någonting vi borde fundera på, då tycker jag att det är jätteviktigt att de har ett bra vetenskapligt underlag.

Väcker etiska frågor

Frida Bender ser att klimatmanipulation, utöver de rent naturvetenskapliga frågorna, väcker en rad etiska, politiska och juridiska frågor: Vem ska besluta ifall en viss åtgärd ska göras eller inte? Hur ska man väga eventuella risker mot den eventuella klimatnyttan, och vad gör man om en åtgärd gynnar någon men missgynnar någon annan?

Hennes forskning om ”marine cloud brightening” samlar klimatforskare, samhällsvetare och humanister. Som medsökande tillsammans med Frida Bender står Orri Stefánsson vid Filosofiska institutionen vid Stockholms universitet och Victor Galaz vid Stockholm Resilience Centre.

Tidigare forskningsprojekt som har undersökt olika typer av klimatmanipulation har ofta mött kritik, och Frida Bender tror att ett skäl är att projekten har varit rent naturvetenskapliga: Fokus har legat på att utveckla metoderna, och man har inte tagit hänsyn till de etiska och samhällsvetenskapliga perspektiven.

Hon tror också att det finns en oro för att forskare ska testa metoderna i verkligheten, utan att veta tillräckligt mycket om konsekvenserna.

När det gäller ”marine cloud brightening” har småskaliga försök under senare år genomförts av forskare i Australien och USA, något som mött massiv kritik. 2024 testade till exempel forskare vid University of Washington en utrustning som sprutar ut saltpartiklar till havs med målet att ta reda på om maskinerna fungerar, och kan producera partiklar med rätt storleksfördelning. Detta väckte stor debatt, och försöken avbröts av lokala myndigheter.

Inga tester i atmosfären

Det nya initiativet vid Stockholms universitet omfattar inte några experiment i atmosfären utan de naturvetenskapliga undersökningarna bygger på tester i modeller, och analyser av befintliga satellitdata. Någon manipulering av klimatet kommer alltså inte att ske, men Frida Bender är ändå beredd på att de kan möta kritik.

– Det finns de som är emot all forskning om den här typen av metoder och menar att det riskerar att ta fokus från den viktigaste åtgärden i klimatarbetet, som är att minska utsläppen av växthusgaser. Jag kan förstå det perspektivet, men jag tror att det är lite farligt att tänka så, risken är att metoderna implementeras oavsett om vi forskar om dem eller inte.

Hon konstaterar också att det saknas internationella regler kring klimatmanipulation, så i princip skulle någon på eget initiativ kunna bestämma sig för att börja använda en metod.

– Om vi då inte har forskat om det vet vi inte vilka effekter som väntar.

Ballongexperimentet som stoppades

För några år sedan mötte forskare från Harvard kritik i Sverige när de planerade att skicka upp en testballong från rymdstationen Esrange i Kiruna. I det fallet handlade det om forskning kring metoden ”stratosfäriska aerosolinjektioner”. Det är en annan typ av klimatmanipulation, där partiklar sprids högt upp i atmosfären för att reflektera bort en del av solens strålning. Några partiklar skulle aldrig släppas ut under testet men kritiken var ändå omfattande, och till slut ställdes experimentet in.

Frida Bender beskriver den metod som hennes forskargrupp undersöker som betydligt mindre ingripande än den som Harvardforskarna studerade. Det ser hon som en fördel, i och med att den är lättare att avbryta. Effekten av ”marine cloud brightening” skulle vara både mer lokal och betydligt kortvarigare jämfört med ”stratosfäriska aerosolinjektioner”. I det senare fallet kan partiklarna stanna kvar i atmosfären i flera år.

– Effekten av ”marine cloud brightening” varar sannolikt bara omkring en vecka. Därefter skulle nya saltpartiklar behöva spridas för att få fortsatt effekt.