Eldrivna fordon, solpaneler och elektrifiering av industrin – det råder stort hopp om att vi med hjälp av el ska ställa om till ett fossilfritt samhälle. Men åtgärder behövs inom flera områden, enligt Patrik Söderholm, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet och ledamot i Klimatpolitiska rådet.

Vid klimattoppmötet i Egypten sa statsminister Ulf Kristersson att ”klimatpolitik börjar och slutar med energipolitik”, vilket är ett talande citat för regeringens prioriteringar i klimatomställningen. I Klimatpolitiska rådets senaste rapport kritiseras både den sittande och förra regeringen för ett ofta för ensidigt fokus på elektrifiering.

– Elektrifiering är en jätteviktig del av klimatomställningen och det finns goda skäl att tro att den kommer lyckas på många håll. Däremot är det dumt att lägga för många bollar i samma korg och tona ned betydelsen av andra områden som vi också behöver satsa på, säger Patrik Söderholm.

De nyckelområden som rådet pekar ut, utöver fossilfri elektrifiering, är effektivare energi- och resursanvändning, biomassa från skogs- och jordbruk samt upptag och lagring av koldioxid.

– Elektrifieringen är möjligen viktigast sett till mängden utsläpp av växthusgaser. Men omställningen kommer inte plötsligt, utan gradvis, och det kommer att ta några decennier innan den fossilfria energin är på plats. För att klara denna övergång är effektiviseringsfrågor viktiga. I dag fokuserar regeringen mycket på tillförsel av el, men mindre på hur den används.

Krav från EU

Även inom jordbruket, som i dag står för 15 procent av utsläppen av växthusgaser, behövs mer insatser.

Patrik Söderholm
Patrik Söderholm, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.

– Här släpar Sverige efter jämfört med andra EU-länder, det saknas en tydlig politik för att komma åt dessa utsläpp.

Detsamma gäller upptag och lagring av koldioxid.

– EU:s nya klimatpolitiska paket kräver av Sverige att vi i högre grad ska använda skog och mark som kolsänkor, vilket vi behöver lägga mer fokus på för att lyckas.

Med tanke på det senaste årets höga elpriser och hotande elbrist, kommer elen verkligen att räcka till för elektrifieringen? Enligt framtidsscenarier från Energimyndigheten är en kraftig elektrifiering omöjlig utan goda förutsättningar för samtliga fossilfria kraftslag.

”Vi har samtidigt en stor potential på sikt av framför allt landbaserad vindkraft, befintlig kärnkraft, havsbaserad vindkraft och ny kärnkraft,” skriver Energimyndigheten i sin senaste prognos.

Den framtida elförsörjningen är en svår fråga, betonar Patrik Söderholm. I rapporten har Klimatpolitiska rådet främst fördjupat sig i vindkraft och kärnkraft, som båda för med sig en rad dilemman ur både sociala, miljömässiga och ekonomiska perspektiv.

– Men det är främst tillståndsfrågor som kommer att påverka om planerade vindkrafts- och kärnkraftsanläggningar förverkligas eller inte.

Nödvändiga satsningar riskerar att utebli

Det ensidiga politiska fokuset på energifrågan riskerar även att orsaka en attitydförändring i samhället, säger han.

– Det sänder signaler om att energitillförsel kommer att lösa hela klimatomställningen, vilket gör att gemene man inte inser att det sannolikt kommer krävas betydligt mer i praktiken.

För industrin medför denna attitydförändring att nödvändiga satsningar riskerar att utebli.

– När man sänker reduktionsplikten skapas exempelvis en osäkerhet hos de företag som satsar på biodrivmedel, vilket gör att de kanske inte längre vågar satsa i Sverige.

Sammantaget resulterar regeringens fokus på elektrifiering i att det kan bli svårt att nå de svenska klimatmålen, både på kort och lång sikt. 

– Klimatomställningen är osäker, vissa åtgärder kommer att fungera medan andra kommer att misslyckas, så det är viktigt att ha en politik som spänner över alla utsläppsområden, både av kostnadsskäl och för att kunna nå klimatmålen. Vi behöver jobba med alla fyra områden samtidigt.

Extrakt har sökt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari för en kommentar.


Karin Montgomerytext

Lämna ett svar till René Mortensen Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • René Mortensen skriver:

    Det finns ytterligare ett viktigt område att arbeta med för att få ner klimatpåverkan – MINSKNING av produktionen och minskning av konsumtionen hos framför allt hos den rikaste halvan av världens befolkning. OM vi tar klimatfrågan på allvar måste vi minska användningen av fossila bränslen snabbt från och med nu. Eftersom det finns ett direkt samband mellan användning av energi, produktion/konsumtion/BNP och klimat- och miljöpåverkan, så måste den globala produktionen minska. Detta är en av de största elefanterna i rummet. Om den globala produktionen minskar kommer även den svenska produktionen att minska. Det gör att behovet av energi/el minskar, vilket gör det lättare för oss att nå klimatmålen men skapar förstås sociala och ekonomiska utmaningar.

    • Elisabeth Ekener skriver:

      Ja, håller med. Dessa framtidsscenarier (Energimyndighetens) är prediktiva scenarier, där man skriver fram prognoser främst baserat på historiska data och antar BAU. Man tar inte höjd för den disruptiva förändring som den ökade uppvärmningen med all sannolikhet innebär för samhället. Vi ser det redan idag, med vattenbrist i södra Europa, med enorma skogsbränder i Kanada etc. Jag tror att vår produktion och konsumtion kommer att minska drastisk oavsett vad vi väljer att göra. Antingen minskar vi belastningen på ekosystemen och ekosystemtjänsterna självmant, eller så kommer dessa systems förfall att med automatik se till att vi krymper vår ekonomi. Jag väljer den förra, kontrollerade krympningen alla dagar i veckan.