22 nya svampar blir fridlysta – skogsbruket kan få undantag

Från första november får 22 svampar nytt nationellt skydd när reglerna för fridlysning ändras. Antalet fridlysta svampar i Sverige ökar därmed från 5 till 26. Men bara tre arter får det starkaste skyddet. 

Reformen är en del av regeringens översyn av artskyddet, som Extrakt skrivit om tidigare. Den gamla listan omfattar knappt 300 arter och bygger till stor del på regler från början av 2000-talet. Nu kortas den till drygt 230 arter.

I det gamla systemet behandlades alla nationellt fridlysta arter i praktiken lika. Nu delas de in i fyra nya skyddskategorier utifrån hur hotade de klassats av rödlistan. Syftet med reformen är enligt regeringen att ge de mest hotade arterna starkare skydd, men samtidigt minska hindren för jord- och skogsbruk och annan verksamhet.

Tre svampar får strikt skydd

Inför förändringen fick Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att föreslå vilka arter som ska vara nationellt fridlysta. Tillsammans med SLU Artdatabanken gjorde myndigheten ett nytt urval, i stället för att utgå från den gamla listan för fridlysta arter.

– Vi började om från början och utgick från rödlistade arter som bedöms ha störst behov av skydd, säger Helene Lindahl, handläggare på artenheten på Naturvårdsverket.

De fem svampar som hittills varit nationellt fridlysta är bombmurkla, doftticka, igelkottstaggsvamp, saffransticka och storporig brandticka. Alla utom dofttickan finns kvar på listan. Samtidigt tillkommer 22 nya arter. Men bara tre av svamparna får strikt skydd: kritporing, saffransticka och storporig brandticka.

– För de tre ovanliga och mycket hotade arterna finns inga undantag. Den hänsyn som krävs för att bevara dem måste tas, oavsett hur stor areal som berörs, säger Helene Lindahl.

Risk för feltolkningar

Övriga svampar får förstärkt skydd. Det innebär att det är förbjudet att plocka arterna och att förstöra deras livsmiljöer. Men skyddet kan ge vika om hänsynen avsevärt försvårar pågående markanvändning på den aktuella delen av marken, till exempel för skogsbruk och jordbruk.

– Det är en grad i hur mycket hänsyn man ska behöva ta som markägare. Tidigare har utgångspunkten för de fridlysta arterna varit att man kunnat kräva den hänsyn som faktiskt behövs om det påverkar arternas populationer negativt, säger Helene Lindahl.

I sitt remissyttrande varnade Naturvårdsverket för att fler skyddskategorier och undantag kan göra reglerna svårare att förstå och öka risken för feltolkningar. Myndigheten pekade också på att jord- och skogsbruk är bland de största omedelbara hoten mot rödlistade arter, samtidigt som just dessa verksamheter i stor utsträckning undantas från förbuden.

”Fridlysningen har begränsad betydelse”

Anders Dahlberg, professor i mykologi vid SLU och ledamot i SLU Artdatabankens expertkommitté för svampar, bedömer att fridlysningen har begränsad betydelse för svamparnas fortlevnad.

– De största hoten mot hotade svampar i dag är att vi brukar skogen och jordbrukslandskapen så intensivt. När gammal skog och andra livsmiljöer försvinner minskar också förutsättningarna för de hotade svamparna att överleva.

Det viktigaste för att bevara arterna är därför att skydda deras livsmiljöer, anser Anders Dahlberg. Många är beroende av specifika miljöer, som gammal skog eller grova, gamla träd.

– Vi har möjligheter att påverka hur mycket det ska finnas kvar av en art. I botten är det en demokratisk utmaning.

Genom att skydda hela områden kan man bevara både de sällsynta svamparna och andra arter som är beroende av samma miljö. Även lämplig miljöhänsyn, skogsskötsel och ibland hyggesfria metoder kan bidra, menar han.  

Svampplockare påverkas inte

För svampplockare blir förändringen begränsad. Arterna är mycket ovanliga, och med undantag för igelkottstaggsvampen är ingen av dem en matsvamp. De tre svampar som får strikt skydd är alla vedsvampar. Saffransticka växer enbart på grova ekar, storporig brandticka i mycket näringsrik granskog och kritporing på grov tallved i gammal naturskog, förklarar Anders Dahlberg.

Samtidigt påpekar han att det har liten betydelse för artens fortlevnad om någon plockar en svamp. Det långlivade mycelet finns nämligen kvar i veden eller marken, även när svampens fruktkropp plockas bort.

– Det är som äpplen på ett äppelträd. För individens fortlevnad har det minimal betydelse. Det har också ganska liten betydelse för svampens förmåga att komma tillbaka nästa år och bilda sporer och sprida sig.

Den stora betydelsen av fridlysningen ligger därför i vad markägare får göra där svamparna växer, anser han.

Naturvårdsverket hoppas att det nya skyddet ska hindra att arter utrotas, men säger att effekten återstår att se. Enligt Helene Lindahl kan arternas utveckling följas genom rödlistan, som uppdateras vart femte år.

– Det tar ju alltid ett tag innan alla förstår hur det ska fungera i praktiken. Nu arbetar vi med att hjälpa länsstyrelserna och tillsammans med Skogsstyrelsen tolka reglerna så att det är klart vad som gäller, säger Helene Lindahl.