Allt fler tar maten i egna händer

av Cathrine Beijer
Självförsörjning – att själv producera den mat och de varor man behöver för sina grundläggande behov - är något som intresserar allt fler. Hur kan man förstå trenden och vilken betydelse kan den få i ett större perspektiv? Extrakt ringde upp Emil Sandström, forskare och lektor vid institutionen för stad och land på SLU, som studerar dagens självförsörjning.
Allt fler tar maten i egna händer
Många människor söker idag vägar för att minska sitt eget miljöavtryck. Självförsörjningen har blivit ett sätt att ta saken i egna händer. Foto: Mostphotos

Är det mest att vi pratar om det, eller har självförsörjningen faktiskt ökat i vårt samhälle?
– Det är helt klart en rörelse under framväxt. Men det beror också på vad man tänker i för tidsdimension. Om vi till exempel tänker oss 100 år tillbaka i tiden, då var större delen av Sveriges befolkning självförsörjande. Det var egentligen först efter andra världskriget som vår självförsörjningsgrad minskade dramatiskt. Så snarare har trenden varit en minskning, sett i ett längre tidsperspektiv, där vi nu sakta börjat återgå till mer ”normala” förhållanden.

Finns det några viktiga skillnader nu jämfört med då?
– Nu är det inte kniven på strupen på samma sätt som det var då. Man gör det inte för sin överlevnad, utan av andra skäl, som att göra någonting bra för miljön eller för att slippa ha dubbla lönearbeten. I andra delar av världen som drabbats hårdare av till exempel finanskrisen ser det emellertid något annorlunda ut. I Grekland är det exempelvis många som tvingats till att bli mer självförsörjande, samma sak gäller för många invånare i staden Detroit, som blivit lite av ett mecka för stadsodling.

Emil Sandström, forskare och lektor, SLU.

Emil Sandström, forskare och lektor, SLU.

Vilka grupper av människor är det som håller på med självförsörjning?
– Det handlar om en väldigt kunskapstörstande och mångfacetterad rörelse, där både gamla och unga från olika samhällskikt deltar. Dagens självhushållare verkar ha en mer lågmäld ideologisk inramning om man jämför med hur det såg ut under 70-talets grönavågen-rörelse då det fanns en tydligare vänstervridring.
– Dagens självhushållarrörelse är en social rörelse som utvecklats i miljö- och finanskrisens spår och som en reaktion mot det moderna sättet att leva. Genom sitt radikala brott med den urbana livsstilen är självförsörjning inte bara ett uttryck för en strävan mot en mer hållbar utveckling, utan också en slags protest mot det moderna samhället som sådant. Gemensamt för rörelsen är att den är konsumtionskritisk och autenticitetssökande. Många människor upplever att det finns en anonymisering av maten och man söker äkthet och tillförlitlighet som det moderna livet in inte kan ge.

Vilken betydelse kan en ökad självförsörjning ha i ett större perspektiv?
– Om nu väldigt många går över till självförsörjning kan man tänka sig att de svenska matavtrycken, den miljöpåverkan som maten ger, borde minska. Den genomsnittliga svenskens direkta matavtryck är cirka 4000 kvadratmeter jordbruksmark (drygt en halv fotbollsplan) per person och år, varav en tredjedel av ytan ligger utanför Sveriges gränser.
– Som självförsörjande på mat kan man minska matavtrycket rejält. Om man till exempel odlar under svenska förhållanden kan man bli självförsörjande på mat på 1000 kvadratmeter, men då får man nöja sig med att äta en uteslutande vegetarisk kost bestående i huvudsak av kål, morötter, bondbönor och potatis.

av Cathrine Beijer

2 kommentarer:

  1. Kommentar från Calle Seleborg 15 december 2014:

    Glömmer glesbygdsbefolkningens utnyttjande av naturens resurser i form av jakt (kött) fiske, svamp och bär. För 15-20 år sedan var en stor del av glesbygdsbefolkningen självförsörjande. I rovdjurslänen har denna nu sjunkit till närmare noll för många. Den mat som erhölls å det sättet var uthållig, resurssnål och av högsta kvalitet.

    • Kommentar från J-O Helldin 18 december 2014:

      Instämmer i att man inte får glömma bort matproduktion på skogsmark. Sverige har stora arealer magra moränmarker som inte funkar så bra för produktion av vegetabilier, dock för extensiv köttproduktion (vilt eller frigående/vallade tamdjur). Jag vänder mig lite mot att kött ofta ställs i motsats till uthållighet. Visst bör vi äta mycket mindre kött, men fäbodbruk och uthållig jakt är utmärkta målbilder för framtida uthållig köttproduktion. Jag gissar att det kan ge oss en stor del av den basala proteinförsörjningen. Dessutom gödning till åkern och vegetabilierna. Voila (recept från 1800-talet).
      Läs om fäbodbruket som framtidsnäring i Kelvin Ekelands Mångfaldens utmark (Carlssons förlag 2014).

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

Vi håller dig uppdaterad!

Kunskapen, idéerna & de nya lösningarna för ett hållbart samhälle. Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev.

Vi håller dig uppdaterad!

Kunskapen, idéerna & de nya lösningarna för ett hållbart samhälle. Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev.