Nyligen uppnådde Sverige målet om att skydda 10 procent av havsmiljön, men det är för tidigt att slå sig för bröstet och vara nöjd. Ser vi till de verkliga målen är vi långtifrån i mål, säger både forskare och myndigheter.

Målet att skydda 10 procent av vår marina havsmiljö är inskrivet både i de nationella miljömålen och i internationella överenskommelser. Och målet uppfylldes faktiskt före jul. Trots det är marinekologen Sofia Wikström inte nöjd.
– Om man tittar på de verkliga målen som ingår i de svenska miljömålen och i EU-policys, att bevara biologisk mångfald och intakta ekosystem, så räcker det inte, säger hon.

För att uppnå de verkliga målen krävs att rätt områden skyddas, menar hon. Exempelvis är grunda vikar i Stockholms skärgård viktiga att skydda då de är en avgörande livsmiljö för fiskyngel och att de binder sediment.

Östersjötumlaren hotad

Sofia Wikström, Stockholms universitet.
Sofia Wikström, Stockholms universitet.

Kritiken bottnar inte i procentsatsen i sig, utan det som Sofia Wikström tycker saknas är en diskussion om vad man vill uppnå med skyddet.
– Vi har ju ett mål om att bevara biologisk mångfald, samtidigt som det finns cirka 70 hotade arter i Östersjön och Kattegatt i dag, säger hon.

Som exempel nämner hon Östersjötumlaren.
– Det finns bara en bråkdel kvar, cirka 500 stycken, och det är risk för att den försvinner från Östersjön.

Men det finns också positiva exempel. Sofia Wikström nämner exempelvis de utsjöbankar söder om Gotland som nu har blivit ett skyddat område.
– Det är en lekplats för just Östersjötumlaren så det är viktigt att skydda området.

Dock är det fortfarande osäkert vad skyddet rent konkret kommer att innebära.
– Det finns ingen förvaltningsplan för det nya skyddade området än, så vi vet exempelvis inte om det kommer att vidtas åtgärder mot den trafikerade farleden för fartygstrafik som passerar området. Om förvaltning och uppföljning saknas så blir skyddet innehållslöst, säger Sofia Wikström.

Arbeta för att minska hoten

Men det finns ett ljus i tunneln. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har i uppdrag att ta fram förslag till nationella havsplaner och ett beslut väntas under 2018.

Lena Tingström, utredare vid enheten för biologisk mångfald på HaV, förklarar att det finns många olika aktörer och regelverk som styr nyttjandet av haven och att Sverige inte kan bestämma över vissa typer av verksamheter till havs.

Det gäller bland annat viss typ av sjöfart och fiske, där IMO (International Maritime Organization inom FN) hanterar sjöfart och EU reglerar en stor del av fisket med stöd av den gemensamma fiskeripolitiken.

Det går att arbeta för att minska hoten, till exempel finns områden utanför Gotland där sjöfart ska undvikas, men det har gjorts i begränsad omfattning.
– I arbetet med havsplanering kan man till exempel föreslå flytt av fartygsrutter. För fiske så går det att föreslå nödvändiga bevarandeåtgärder till EU-kommissionen, säger Lena Tingström.

Nytt projekt om marin kartering

Hon håller med Sofia Wikström om att det inom det marina skyddet saknas uppföljning, och att det behövs mer kunskap om arters och livsmiljöers utbredning i havet.
– Ett problem är att vi i dag inte har fullständig kunskap om arters och livsmiljöers utbredning i våra hav och det finns en risk i att prioritera områden för exempelvis exploatering utan tillräcklig kunskap.

Därför har HaV startat ett projekt kring nationell marin kartering och myndigheten har även tagit fram en handlingsplan med konkreta åtgärder.

Lena Tingström håller också med Sofia Wikström om att det inte räcker att titta på hur stor yta det marina skyddet uppgår till.
– Det krävs mer arbete för att avgöra om skyddet dessutom är ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt, säger Lena Tingström.