Hästen – naturvårdare med potential

av Susanne Liljenström
Det finns många hästar i Sverige, faktiskt fler än det finns mjölkkor. Skulle hästarna kunna göra en större insats för att rädda vackra och artrika kulturlandskap som växer igen? Ny forskning från SLU tyder på det.

Ett landskap med blommande ängar, steniga hagmarker och glest spridda träd är inte bara vackert. Det är också hemvist för många växter, fåglar och djur.

Miljön har skapats av människan och hennes husdjur, men när allt färre lever av lantbruk blir många arter hemlösa. Därför satsar Sverige och EU stora pengar på att återskapa och underhålla de gamla kulturmarkerna.

Betande djur är ett viktigt verktyg för denna ambition   – kanske är hästen en outnyttjad resurs i sammanhanget?

Skapar variation i landskapet

Carl-Gustaf Thulin

Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning. Foto: Eva Thulin

Med hjälp av några små gotlandsruss har forskare vid SLU undersökt frågan närmare. Under tre år har russen levt som vildhästar i stora hägn en bit utanför Uppsala.

Forskarna har studerat hur naturen har påverkats men också hur hästarna klarat av att leva på detta sätt. Och det har gått bra, konstaterar Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning, och en av projektledarna:

– Hästarna har skapat variation i landskapet och gynnat mångfalden av växtarter och blommande örter. De betade områdena nyttjas även oftare av humlor och fjärilar.

Lever av det som naturen ger

Pablo Garrido

Pablo Garrido, doktorand. Foto: SBBP

Russen har inte fått något extra foder. Att de lever av det som naturen ger är själva poängen. Det är när de äter högt gräs, sly och buskar som naturvärdena skapas.

Under hela projektet har man mätt russens tillväxt och konstaterat att de vuxit lika bra som hästar som står på en kontrollerad diet.

På vintern, när det inte finns grönt gräs äter hästarna mer av träd och buskar. Pablo Garrido, doktorand i projektet, har undersökt hur russen påverkat struktur och artsammansättning i hägnens mer skogsklädda delar.

Här har man framför allt kunnat se att hästarna åt av de mindre träden, och gärna lövträd som ask, rönn och sälg.

– I betade områden minskade antalet små träd jämfört med kontrollområden utan hästar. På så vis bidrog hästarna till en öppnare och ljusare skog, med färre men äldre och större träd, säger han.

Studien visar att hästar kan vara ett effektivt och billigare alternativ för att restaurera igenväxta skogsbetesmarker, enligt Pablo Garrido.

Insekter gynnas

Men det är inte bara betet som ger naturvärden, påpekar Carl-Gustaf Thulin. Hästarna skapar variation i landskapet på flera sätt och därmed förutsättningar för många olika arter.

– Hästarna har skapat variation i landskapet och gynnat mångfalden av växtarter och blommande örter.

– På platser där hästarna gärna rullar sig slits växttäcket bort och marken blottas. Det kan gynna vissa insekter och marklevande organismer. På andra platser bildas så kallade rator, områden där hästarna ofta bajsar och där näringsälskande växter trivs, säger Carl-Gustaf Thulin.

– Enligt preliminära resultat lockade den högvuxna vegetationen runt ratorna till sig bland annat gräshoppor.

Många hästar överutfodrade

Anna Jansson

Anna Jansson, professor SLU. Foto: SLU

Gotlandsrusset är en gammal inhemsk lantras som anses både tålig och lättfödd. Än idag lever en flock i halvvilt tillstånd på Lojsta hed på Gotland. Men skulle även andra hästar kunna göra en större insats för naturvården?

Anna Jansson är professor i husdjurens fysiologi på SLU och ansvarig för hästhälsan i russprojektet:

– Absolut, även om det också finns raser som inte är så lämpliga på grund av dålig pälsansättning och liten motivation för att själv söka sin föda. Stora och tunga hästar bör inte användas på marker som lätt blir blöta, och det får inte vara för många hästar i förhållande till områdets storlek.

– Jag tror det skulle vara en aha-upplevelse för många att förstå hur mycket – eller lite – energi deras häst behöver få i sig extra via ett fodermedel.

Men också hästar som bara går på bete några sommarmånader kan ge positiva effekter. Det viktiga är att hästarna aktivt söker sin näring i landskapet. Därför kan man behöva dra ner på utfodringen och lita på att hästarna kan hitta tillräckligt med mat på egen hand.

Det kräver lite större arealer. Och att man som hästägare lär sig bedöma hästens hull.

– Det är inte svårt, alla hästägare borde utbilda sig själva i detta. Jag tror det skulle vara en aha-upplevelse för många att förstå hur mycket – eller lite – energi deras häst behöver få i sig extra via ett fodermedel. Många hästar är överutfodrade idag, med fetma och välfärdssjukdomar som följd, säger Anna Jansson.

Effekter i större skala

För en tid sedan uppmärksammades att hästhagar kan vara en stor källa till fosforutsläpp och bidra till övergödningen.

Anna Jansson menar att problemet uppstår när man håller och utfodrar hästar i små paddockar eller hagar där det inte finns någon vegetation som kan ta upp näringen i hästbajset. I russprojektet har detta inte varit något bekymmer.

Som nästa steg hoppas forskarna nu kunna studera effekterna av hästbete i större skala. Och om hästen själv får välja finns nog inga hinder. För vem vill stå och hänga i en liten grusad paddock när hela Sveriges kulturmarker står och väntar?

av Susanne Liljenström

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.