Det finns många hästar i Sverige, faktiskt fler än det finns mjölkkor. Skulle hästarna kunna göra en större insats för att rädda vackra och artrika kulturlandskap som växer igen? Ny forskning från SLU tyder på det.

Ett landskap med blommande ängar, steniga hagmarker och glest spridda träd är inte bara vackert. Det är också hemvist för många växter, fåglar och djur. Miljön har skapats av människan och hennes husdjur, men när allt färre lever av lantbruk blir många arter hemlösa. Därför satsar Sverige och EU stora pengar på att återskapa och underhålla de gamla kulturmarkerna. Betande djur är ett viktigt verktyg för denna ambition   – kanske är hästen en outnyttjad resurs i sammanhanget?

Skapar variation i landskapet

Carl-Gustaf Thulin

Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning. Foto: Eva Thulin

Med hjälp av några små gotlandsruss har forskare vid SLU undersökt frågan närmare. Under tre år har russen levt som vildhästar i stora hägn en bit utanför Uppsala. Forskarna har studerat hur naturen har påverkats men också hur hästarna klarat av att leva på detta sätt. Och det har gått bra, konstaterar Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning, och en av projektledarna: – Hästarna har skapat variation i landskapet och gynnat mångfalden av växtarter och blommande örter. De betade områdena nyttjas även oftare av humlor och fjärilar.

Lever av det som naturen ger

Pablo Garrido

Pablo Garrido, doktorand. Foto: SBBP

Russen har inte fått något extra foder. Att de lever av det som naturen ger är själva poängen. Det är när de äter högt gräs, sly och buskar som naturvärdena skapas. Under hela projektet har man mätt russens tillväxt och konstaterat att de vuxit lika bra som hästar som står på en kontrollerad diet. På vintern, när det inte finns grönt gräs äter hästarna mer av träd och buskar. Pablo Garrido, doktorand i projektet, har undersökt hur russen påverkat struktur och artsammansättning i hägnens mer skogsklädda delar. Här har man framför allt kunnat se att hästarna åt av de mindre träden, och gärna lövträd som ask, rönn och sälg. – I betade områden minskade antalet små träd jämfört med kontrollområden utan hästar. På så vis bidrog hästarna till en öppnare och ljusare skog, med färre men äldre och större träd, säger han. Studien visar att hästar kan vara ett effektivt och billigare alternativ för att restaurera igenväxta skogsbetesmarker, enligt Pablo Garrido.

Insekter gynnas

Men det är inte bara betet som ger naturvärden, påpekar Carl-Gustaf Thulin. Hästarna skapar variation i landskapet på flera sätt och därmed förutsättningar för många olika arter.
– Hästarna har skapat variation i landskapet och gynnat mångfalden av växtarter och blommande örter.
– På platser där hästarna gärna rullar sig slits växttäcket bort och marken blottas. Det kan gynna vissa insekter och marklevande organismer. På andra platser bildas så kallade rator, områden där hästarna ofta bajsar och där näringsälskande växter trivs, säger Carl-Gustaf Thulin. – Enligt preliminära resultat lockade den högvuxna vegetationen runt ratorna till sig bland annat gräshoppor.

Många hästar överutfodrade

Anna Jansson

Anna Jansson, professor SLU. Foto: SLU

Gotlandsrusset är en gammal inhemsk lantras som anses både tålig och lättfödd. Än idag lever en flock i halvvilt tillstånd på Lojsta hed på Gotland. Men skulle även andra hästar kunna göra en större insats för naturvården? Anna Jansson är professor i husdjurens fysiologi på SLU och ansvarig för hästhälsan i russprojektet: – Absolut, även om det också finns raser som inte är så lämpliga på grund av dålig pälsansättning och liten motivation för att själv söka sin föda. Stora och tunga hästar bör inte användas på marker som lätt blir blöta, och det får inte vara för många hästar i förhållande till områdets storlek.
– Jag tror det skulle vara en aha-upplevelse för många att förstå hur mycket – eller lite – energi deras häst behöver få i sig extra via ett fodermedel.
Men också hästar som bara går på bete några sommarmånader kan ge positiva effekter. Det viktiga är att hästarna aktivt söker sin näring i landskapet. Därför kan man behöva dra ner på utfodringen och lita på att hästarna kan hitta tillräckligt med mat på egen hand. Det kräver lite större arealer. Och att man som hästägare lär sig bedöma hästens hull. – Det är inte svårt, alla hästägare borde utbilda sig själva i detta. Jag tror det skulle vara en aha-upplevelse för många att förstå hur mycket – eller lite – energi deras häst behöver få i sig extra via ett fodermedel. Många hästar är överutfodrade idag, med fetma och välfärdssjukdomar som följd, säger Anna Jansson.

Effekter i större skala

För en tid sedan uppmärksammades att hästhagar kan vara en stor källa till fosforutsläpp och bidra till övergödningen. Anna Jansson menar att problemet uppstår när man håller och utfodrar hästar i små paddockar eller hagar där det inte finns någon vegetation som kan ta upp näringen i hästbajset. I russprojektet har detta inte varit något bekymmer. Som nästa steg hoppas forskarna nu kunna studera effekterna av hästbete i större skala. Och om hästen själv får välja finns nog inga hinder. För vem vill stå och hänga i en liten grusad paddock när hela Sveriges kulturmarker står och väntar?

Mer om projektet

Under tre år levde gotlandsrussen vildmarksliv i tre stora hägn med fyra russ i varje. Hägnen var på cirka 10 hektar vardera, varav 7 hektar skogsmark och 3 hektar öppna gräsytor. Hästarna fick inte något tillskottsfoder förutom saltstenar berikade med spårämnen. Djurhälsan har varit en viktig del av projektet och russen har fått daglig tillsyn och regelbundna hälsokontroller. Vid tre tillfällen har hästar tagits ut ur hägnen för att stödutfodras, och efter en sårskada fick ett russ tas bort ur försöket. Som ett resultat av projektet planerar forskarna att ta fram rekommendationer för god hästhållning i naturvårdande syfte. Vilka trädslag som betas mest och hur mycket de betas av är resultat som kan omsättas i rekommendationer till markägare och förvaltare, samt exempel på hur många hästar som behövs i en viss typ av skog för att den ska utvecklas på önskvärt sätt.

Öppna landskap – varför då?

Igenväxning är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. Nästan en tredjedel av Sveriges rödlistade arter är hotade som en följd av att ängar, hagar och gamla skogsbetesmarker inte brukas tillräckligt intensivt. Särskilt artrika är naturbetesmarkerna; marker som betats under lång tid och som inte har gödslats med konstgödsel. För att bevara och restaurera naturbetesmarker kan markägare få ekonomiskt stöd från EU. Det ställs dock en del krav för att få bidrag. Exempelvis får betesdjuren inte stödutfodras eftersom det bryter det lokala kretsloppet. Det extra tillskottet av näring gynnar andra arter som riskerar att konkurrera ut de örter som klarar sig på magrare mark. Därför är det en stor fördel om man kan använda betesdjur som klarar sig på den näring som finns naturligt på betet.

Gotlandsrusset

Gotlandsrusset är en av Europas äldsta hästraser, och Sveriges enda inhemska hästras. Den lilla hästen har sitt ursprung på Gotland där det finns arkeologiska fynd från järnåldern. Så länge man känner till har russen levt där i ett vilt eller halvvilt tillstånd. Men när laga skifte infördes i mitten av 1800-talet styckades skogarna sönder av stängsel och uppodlade markområden. Markägarna ansåg att russen ställde till problem genom att orsaka tramp- och betesskador och ville få bort dem. Antalet russ minskade snabbt, och man började på flera håll oroa sig för att rasen skulle utrotas. En handfull hästägare och Hushållningssällskapet tog sig an russets framtid och lade grunden till den flock som än idag finns kvar på Lojsta hed. Året runt lever där ett femtiotal ston och unghästar som får sällskap av en hingst under sommaren. De flesta fölen säljs, men några blir kvar för att säkra flockens framtid.

Lästips

• Läs Pablo Garridos avhandling här. • Läs mer om hästen som landskapsvårdare. • Ladda ner Jordbruksverkets skrift Naturbetesmarker – en resurs i vår hästhållning.


Susanne Liljenström

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Jessica Phersson skriver:

    Toppen-forskning! Va roligt, har själv använt mig av lättfödda ponnyraser på min skogsmark (igenväxt hagmark) med många värden hemma! Toppen resultat! Precis som ni beskriver med rent bottenskikt och en äldre skärm av träd. Har dock varit omöjligt att få dem att äta gråalen, både som färska skott och blad från vuxna träd så den fuskar jag och röjsågen med.
    Hoppas på mer liknande forskning, håller tummarna.

  • Dag Lindgren skriver:

    Av den svenska åkerarealen används nästan lika stor del till hästfoder som till ”övriga livsmedel”, se
    http://portal.research.lu.se/portal/files/33712989/Ahlgren_mfl_Rapport_105_Milj_och_Energisystem_LTH.pdf (fig 1).
    Det öppnar frågan om det är rimligt att ”lyxproduktionen” häst står för en så stor del av vad som kunde bli livsmedel.

    • Svar till Dag Lindgren skriver:

      Hej Dag,
      Som Anna Jansson påpekar i artikeln är många hästar överutfodrade idag. Att låta dem livnära sig mer på naturbete (och grovfoder ) och mindre på spannmål och andra kraftfoder gynnar inte bara den biologiska mångfalden, det är bra för hästarna välfärd också. På så vis kan produktion av ”lyxmat” till hästarna minska och kanske istället styras om till livsmedelsproduktion. Om efterfrågan finns.
      Vänliga hälsningar,
      Susanne Liljenström

      • Dag Lindgren skriver:

        Att människan fördärvat det naturliga vegetationstäcket har reducerat detta med storleksordningen hälften http://www.mynewsdesk.com/se/su/pressreleases/maenniskans-bruk-av-mark-paaverkar-klimatet-mycket-mer-aen-vad-man-trott-2345534 Om vi lät vegetationstäcket återhämta sig skulle det kompensera för cirka 50 års CO2 utsläpp. Hästen spelar en betydande roll i detta genom omvandling av skog till betesmark och genom användningen av jordbruksmark till hästfoder.
        Världen har beslutat att nettoutsläppet av CO2 skall nalkas noll till ca 2050. Ett sätt att minska belastningen är att minska hästens betydelse. Nu tycker jag viss ”lyxkonsumption” bör rymmas så jag är inte emot höstar men tycker antalet kan något reduceras de närmaste decenierna ungefär av samma skäl som jag tycker vi skall minska flygandet.

  • Bo Nyström, Göteborg skriver:

    Men är det inte väldigt synd att så värdefulla (för den biologiska mångfalden) och redan hårt trängda trädslag som rönn, ask och sälg decimeras än mer? Detta är ju trädslag som är hårt åtgångna av skogsbruket samt alla dessa älgar och rådjur.