Tre gröna vågor – och vad vi kan lära av dem

Många söker sig till landsbygden för ett enklare liv, nära naturen. Men hur hållbar är egentligen denna gröna våg? I en ny studie undersöker forskare vad vi kan lära av historien och inte upprepa gamla misstag.

Historiskt återkommer de gröna vågorna. Den första gröna vågen kan spåras tillbaka till sekelskiftet mellan 1700-talet och 1800-talet, men riktigt så långt tillbaka går inte forskarna i det nya projektet.

De börjar i stället i det tidiga 1900-talet, en tid där staten uppmuntrade människor att flytta till landsbygden. Sedan vidare till 1960- och 1970-talen, som präglades av en längtan efter att hitta nya sätt att leva i gemenskap, bortom staten, kärnfamiljen och kommersialismen.

– Den gröna vågen som vi ser nu, i dag, kan uppfattas som mer individualistisk och präglas av klimatkrisen, säger Katarina Giritli-Nygren, professor i sociologi vid Mittuniversitetet.

Hon har under många år forskat om den längtan som många stadsbor känner efter ett liv på landsbygden, och det intresse som finns i vår tid kring odling och strävan efter självförsörjning. I det nya projektet är målet att försöka förstå vad som krävs för att vår tids gröna våg ska bli en hållbar och konstruktiv kraft.

– Det är många som vill stödja den här rörelsen. Vissa kommuner vänder sig aktivt till stadsbor som vill flytta ut på landet och bli självförsörjande. Det ses som en del i arbetet för en levande landsbygd. Viljan att leva mer hållbart kan också ses som något positivt ur ett omställningsperspektiv, och att fler vill driva småskaligt lantbruk uppmuntras även ur ett beredskapsperspektiv.

Uppmuntrades av staten

I projektet ingår även historikern Samuel Edquist. Han ska särskilt undersöka det tidiga 1900-talets gröna våg för att förstå den bättre: Vilka var det som flyttade? Hur uppfattades de? Hur såg deras relation ut till människorna som redan bodde på platsen de kom till?

Han berättar att man från statens sida troligtvis främst ville att fler skulle flytta ut på landet av sociala skäl. Det sågs som ett sätt att förbättra livskvaliteten för arbetarklassen och kanske även som ett sätt att stävja politiskt motstånd som man upplevde frodades i de trångbodda hyreskasernerna i städerna.

– Med en ”egen täppa” skulle man bli en god och skötsam medborgare, så var tanken.

Men han tillägger att en flytt ut på landet absolut inte bara var något som sågs som positivt från statens sida utan den gröna vågen växte också underifrån, inom folkrörelserna.

– Det fanns en stark landsbygdsromantik i till exempel nykterhetsrörelsen, så statens roll var kanske mer indirekt. Det fanns ett samband mellan kritik av industrialismen och urbaniseringen, och en sorts vänsternationalism för ett nytt, nyktert och demokratiskt Sverige med ökad jämlikhet, mer fritid, mer bildning, nära kontakt med kulturarv och natur. I nuläget är det svårt att säga så mycket om de mer konkreta drivkrafterna hos enskilda individer och grupper – men det ska bli spännande att undersöka det närmare.

Konservativ våg i vår tid

Under studien kommer forskarna bland annat analysera hur de olika gröna vågorna framställs i medier. De kommer också intervjua personer som var eller är del av de två senaste vågorna.

Medan 1960- och 1970-talets gröna våg präglades av progressiva sociala idéer upplever Katarina Giritli-Nygren att den nuvarande gröna vågen är mer konservativ.

– Utflytten verkar i hög utsträckning vara centrerad kring kärnfamiljen, vilket verkar stå i kontrast till 1960- och 1970-talet. I dagens gröna våg kan man till exempel se en idealisering av moderskapet, och att som kvinna välja att stanna hemma med barnen. Jag vågar inte säga rakt ut i nuläget att det rör sig om en form av nykonservatism, men det är något jag vill undersöka närmre i projektet. Jag är nyfiken på vilka idéer och ideal de olika gröna vågorna bär med sig.

Parallellsamhällen som hotar sammanhållningen

I och med att det finns ett så stort intresse och engagemang för trenden att lämna staden för ett liv på landet tycker Katarina Giritli-Nygren att det är viktigt att öka kunskapen om hur man kan undvika att upprepa negativa mönster från tidigare gröna vågor.

Något som enligt Katarina Giritli-Nygren är gemensamt för alla tre vågorna är att det finns en föreställning om att de som flyttar från städerna till landsbygden bygger något nytt för framtiden. Lite som om att platsen vore tom och utan historia.

– Det finns ju människor på de här platserna, och det kan uppstå konflikter mellan nya och gamla invånare.

Detta har forskarna tidigare undersökt närmre i studien ”Hur och av vem ska bygden räddas?”.

Där såg de att personer som lämnar staden för ett självförsörjande liv på landsbygden tenderar att bilda egna samhällen vid sidan av de som redan finns.

– Man startar gärna egna förskolor och skolor, och håller sig lite för sig själv. Hur det var i det tidiga 1900-talets gröna våg vet vi inte riktigt men under 1960- och 1970-talets är det ganska tydligt. Man startade kollektiv och hade åtminstone inledningsvis väldigt lite kontakt med samhället runtomkring.

Hon tillägger att det dessutom fanns ideologiska konflikter, och nämner som exempel skillnader i synen på hur man ska bedriva lantbruk.

– Gröna vågarna förespråkade småskaligt jordbruk medan lantbrukarna på platsen ofta var industriella. Man kan tänka sig att det finns liknande konfliktytor i dag. Att undvika att det bildas uppdelade samhällen är viktigt, när det blir splittrat på det här sättet kan det påverka sammanhållningen på landsbygden negativt.