Längtan efter ett mer hållbart liv sporrar en växande skara att flytta till landet och bli självförsörjande. Nu ska forskare titta närmare på vilket avtryck som rörelsen ger i samhället. Är det dags för politikerna att se över jordbruksstöden, så att småbrukarna får större del av kakan?

Många landsbygdskommuner står inför stora utmaningar på grund av sjunkande invånarantal, men det finns också en mottrend. Det går en grön flyttström från städer till landsbygden.

I ett nystartat projekt ska forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala universitet och KTH försöka ta reda på hur stor trenden mot självförsörjande jordbruk egentligen är.

− Vi är nyfikna på rörelsens omfattning och vilka avtryck den kan komma att ge, säger projektledare Emil Sandström, forskare vid SLU.

Om det visar sig att det verkligen rör sig om en stor grupp kan det få betydelse både i lokalsamhällena och i ett större samhällsperspektiv, menar han. Det innebär till exempel att landsbygdskommuner kan behöva planera för en ökad inflyttning. Det innebär också att småbrukare, som i dagsläget står för en mycket liten del av den svenska matproduktionen, skulle kunna få större betydelse framöver.

Säljer direkt till slutkunderna

Jordbrukare som siktar mot självförsörjning odlar i regel inga stora mängder mat, men många får ett litet överskott som de säljer i lokala matnätverk, som rekoringar, gårdsbutiker och andelsjordbruk.

Emil Sandström
Emil Sandström, forskare vid SLU.

− De här lantbruken har knappast förmågan att försörja hela Sverige med livsmedel, men om de är tillräckligt många kan de kanske ändå göra avtryck i livsmedelsproduktionen genom att bland annat bidra med nygamla kunskaper om hur jordbruk och livsmedelshanteringen kan bedrivas på ett mer hållbart sätt, säger Emil Sandström.

Han ser att utflyttarna, eller inflyttarna, beroende på perspektivet, kan spela en roll som innovatörer. Många testar nya metoder både i odlingarna och som entreprenörer. Det kan kanske på sikt inspirera större jordbruk och livsmedelsaktörer.

− Vi ser till exempel hur självhushållarna kapar mellanleden genom att sälja direkt till slutkunderna. På så sätt minskar både de mentala och fysiska avstånden från jord till bord. Man experimenterar också med nygamla former av jordbruksmetoder med avsikt att öka avkastningen, fånga koldioxid och bidra positivt till den biologiska mångfalden.

Många småbrukare ägnar sig också åt förädling i stället för att sälja i bulk, de säljer alltså inte stora partier med en viss grönsak utan tillverkar något av sin skörd som de sedan säljer.

− På så sätt ökar de värdet på sin produktion, säger Emil Sandström.

Missgynnas av dagens jordbruksstöd

I förlängningen kan självhushållarna bidra till nya sätt att se på maten, där hållbarhet står i centrum, och till nya stad- och land relationer, förklarar Emil Sandström.

− Den här rörelsen kan bidra med nycklar till hur vi kan leva mer hållbart och utveckla en mer hållbar livsmedelsproduktion, säger han.

Han tror att det från politiskt håll kan finnas anledning att följa den nya gröna vågens utveckling, inte minst om trenden med utflyttning från stad till land och självförsörjande småbruk fortsätter att öka.

− I dagsläget är jordbruksstöden främst inriktade på storskaliga jordbruk. Det är dit det mesta av bidragen går. Om man värdesätter de småskaliga jordbrukens bidrag till bland annat upprätthållande av biologisk mångfald och social service på landsbygden kanske man behöver se över hur stöden är utformade, säger han.

Analyserar ”utflyttarbrev”

Under projektet kommer Emil Sandström och hans kollegor, utöver att försöka få en bild av nya gröna vågens omfattning, även göra intervjuer och deltagande observationer med personer som har flyttat till landet och startat jordbruk. Forskarna kommer också analysera utflyttarbrev, skrivna av nyblivna lantbrukare.

Breven kommer från tidningen ”Åter” som under ett 20-tal år har publicerat dem som ett stående inslag. Det handlar om brev från personer som har flyttat till landsbygden för att starta jordbruk och i breven berättar de om sina erfarenheter. Emil Sandström kommer snart att publicera projektets första forskningsartikel, som handlar om just de här breven.

− Jag tror att utflyttarbreven kan bidra till ökad förståelse för hur samhället och i synnerhet landsbygden är på väg att förändras, säger han.

Risk för konflikter i bygden

Emil Sandström ser att det för landsbygdskommunerna kan finnas en hel del att vinna på den nya gröna vågen i form av ökat invånarantal och innovations- och entreprenörsanda, men med förändringen följer också vissa utmaningar. Det kan till exempel uppstå konflikter mellan de nyinflyttade självhushållarna och etablerade markägare i bygden.

− Det kan till exempel handla om hur man hanterar skogen som resurs, men det verkar som att nykomlingarna oftast välkomnas. Det kan ju mycket väl vara så att det är tack vare dem som den sociala servicen i en del landsbygder kan upprätthållas och utvecklas vidare.


Charlie Olofsson text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Dag Lindgren skriver:

    Jag tror inte det är bra om fler människor bor så de måste ha bil och så att olika typer av service har svårt att nå dem. Men en total avfolkning (mer än en km till närmaste fast bosatt granne) bör inte bli för vanlig för att underlätta areal åtkomst. Ett begränsat antal som strävar efter självhushållning har ett värde eftersom de kan verka innovativt på metoder och eftersom de ger en större motståndskraft mot samhällssammanbrott. Vad som är bäst vet jag inte, men idag anser jag för många bor för långt ifrån basservice som dagligvaruaffär, dagis, lågstadieskola, busshållplats.

  • Bo Nyström skriver:

    Jag välkomnar att fler överger storstan och flyttar ut på landet och bidrar till ett tillräckligt underlag för samhällsservice av olika slag. Det mekaniserade storjordbruket med sitt stora inköpsbehov av fordon, maskiner, energi, konstgödning och biocider borde successivt ersättas med småskaliga alternativ. Vad gäller skogen borde det inte vara tillåtet för ett företag att äga mer än 100 ha samtidigt som mer hänsyn och skötsel måste bedrivas till förmån för biologisk mångfald.