Rätt eller fel att kalhugga brandskadade skogar?

Hur ska vi sköta brandskadade skogar för att de så snabbt som möjligt ska börja lagra kol igen? Det undersöker forskare i ett nytt projekt som följer upp skogarna som brann under den extrema sommaren 2018.

Det tog veckor att få kontroll över skogsbränderna som härjade över Sverige den rekordvarma sommaren för åtta år sedan. Brandmän avbröt semestern och ryckte in, med förstärkning från bland annat Polen och Finland. I luften opererade franska brandflyg i försök att stoppa lågorna.

När elden till slut var under kontroll och röken hade lagt sig beslutade sig många skogsägare för att avverka de brända områdena. Den främsta anledning till det var att minska risken för att träden skulle falla i framtiden.

– De flesta skogsägare tog ner allt, men vi vet egentligen inte om det är det bästa för att hjälpa skogen att återhämta sig snabbt, säger Natascha Kljun, professor vid Lunds universitet, som leder det nya forskningsprojektet.

Mäter återhämtningen efter bränder

Den allra värsta branden 2018 rasade i Ljusdal i Hälsingland. Den bredde ut sig flera mil över landskapet. Släckningsarbetet var svårt på grund av det torra och blåsiga vädret. När branden till slut var släckt omvandlades en del av den skadade skogen till naturreservat. Tack vare det kan man jämföra utvecklingen mellan områden som kalhöggs och områden som lämnades orörda.

– I naturreservaten skedde en snabb naturlig återväxt. Det var verkligen vackert att se. Tallarna som lämnades kvar spred sina frön till ytor som rensats från undervegetation av elden, säger Natascha Kljun.

Hon berättar att deras projekt bygger vidare på tidigare studier i Ljusdal, om hur skogar återhämtar sig efter bränder. Detta är en av ett fåtal platser i Norden där man har mätt kolupptaget i skog och mark efter en skogsbrand.

I det nya projektet ska Natascha Kljun och hennes kollegor ta det arbetet vidare. De kommer analysera kolupptaget i den drabbade skogen i Ljusdal men också studera 50 andra skogsområden som alla brann 2018. Det handlar om skogar över hela landet, från Skåne till Norrbotten, och omfattar alla klimatzoner i Sverige. Målet är att identifiera de viktigaste faktorerna som avgör hur snabbt skogen börjar lagra kol igen.

– Vi hoppas kunna ta fram underlag som gör att man kan ge välgrundade rekommendationer till skogsägare efter bränder, så att skogen återhämtar sig så snabbt som möjligt, säger Natascha Kljun.

Inte riskfritt att låta träden stå

När skogen brinner frigörs stora mängder koldioxid, och det tar många år innan den skadade skogen slutar läcka kol och återgår till att bli en kolsänka, där träden tar upp och lagrar kol.

– Ur ett klimatperspektiv är det viktigt att vi förstår hur vi kan hjälpa skogen att återhämta sig snabbt, säger Natascha Kljun.

För att bedöma kolupptaget i skogarna kommer forskarna arbeta med flera olika metoder. De ska mäta koldioxidhalten i luften, hur mycket som släpps ut och hur mycket som lagras av vegetationen. De ska ta jordprover, inventera vegetationen och mäta trädens tillväxt. Datan kommer sedan att analyseras utifrån olika egenskaper i skogarna och utifrån hur skogarna har skötts efter branden.

Under projektet kommer forskarna också att undersöka risken för skadedjur och sjukdomar i brandskadade skogar.

– Det är något vi kommer titta närmre på, och se om riskerna är större i vissa skogar eller efter vissa typer av bränder.

Torr vår ökar brandrisken

Natascha Kljun konstaterar att vi här i Norden är ovana vid stora skogsbränder jämfört med till exempel i Nordamerika, där det brinner mycket mer, över större ytor.

– Oftast är förhållandena här i Sverige sådana att skogsbränder kan släckas innan de växer sig riktigt stora, men det kan vi inte ta för givet framöver på grund av klimatförändringarna.

Just nu, den här försommaren, ser hon att det råder ideala förhållanden för skogsbränder. SMHI rapporterar om en rekordvarm vår och det varnas om låga grundvattennivåer och torra marker.

– Om det fortsätter att vara torrt och varmt är risken stor att vi går mot en sommar med många bränder. Om det dessutom blir starka vindar kan släckningsarbetet bli väldigt svårt, säger Natascha Kljun.

Samtidigt ser hon att beredskapen att hantera en stor skogsbrand har blivit bättre i Sverige. Hon menar att vi står klart bättre rustade nu jämfört med under den extrema brandsommaren 2018.

– Människor är mer medvetna. Inte minst lokalt har man förbättrat sin beredskap och organiserat sig för att kunna upptäcka och bekämpa bränder i ett tidigt skede.