I jakten på fossilfria bränslen har sjöfarten fått upp ögonen för ammoniak som fartygsbränsle. Nu har forskare vid Chalmers analyserat olika bränslen för fartyg – och de varnar för risker med just ammoniak.

Sjöfartens klimatpåverkan är stor, och utsläppen har ökat kraftigt de senaste decennierna. Globalt står sjöfarten för omkring 3 procent av utsläppen av växthusgaser och fossilberoendet är fortfarande stort. En variant som ofta nämns är så kallade gröna elektrobränslen och det är tre sådana bränslen, samt batteridrift, som forskare vid Chalmers har gjort livscykelanalyser av. Forskarna har utvärderat miljöpåverkan, ekonomisk genomförbarhet och teknisk lönsamhet utifrån tre olika sorters fartyg.

– Marknaden styrs vanligtvis av kostnader, och eftersom elektro-ammoniak har den lägsta kostnaden så siktar marknaden in sig på det. Men om, och när, vi går över till ammoniak så är det för att lösa problemet med att använda fossila bränslen, och i nuläget verkar det som att vi i stället kan skapa fler problem, säger Fayas Malik Kanchiralla, huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Studien visar att en övergång till elektro-ammoniak, trots att den är fri från kol, i stället kan skapa nya problem. Bland annat visar förbränningstester på utsläpp av lustgas, en kraftig växthusgas. Forskarna menar att det nu blir viktigt att övervaka fartygens utsläpp, inte minst i känsliga miljöer i Östersjön.

– Sammanfattningsvis kan man säga att även om grön ammoniak är ett fossilfritt och relativt rent bränsle så är det förmodligen inte tillräckligt grönt för miljön som helhet. Det behövs mer riskbedömningar kring utsläpp av ammoniak, och de relaterade kväveföreningarna, innan bränslet kan börja användas inom sjöfarten.

– Ur ett livscykelperspektiv måste vi ta fram anpassade klimatlösningar för olika sorters fartyg. Det finns ingen mirakelkur eller universallösning. Mer forskning och fler livscykelanalyser behövs, säger Fayas Malik Kanchiralla.