Det behövs ett förändrat ekonomiskt system om världen på sikt ska kunna uppnå hållbarhet. Kring detta råder det enighet, både bland ”konventionella” och ”ekologiska” ekonomer, visar en ny rapport. Den stora frågan är hur teorierna ska bli till politisk verklighet.

– Ekonomin är samhällets motor och om den inte driver i rätt riktning, då kan vi inte få någon hållbar utveckling.
Det säger Eva Alfredsson som, tillsammans med Anders Wijkman, ligger bakom rapporten ”The Inclusive Green Economy”.
Rapporten är resultatet av en seminarieserie anordnad av tankesmedjan Global Challenge där forskare och experter bland annat diskuterat frågan: Räcker det med mindre justeringar av det rådande ekonomiska systemet eller är det ett paradigmskifte som krävs för att ett hållbart samhälle ska kunna bli verklighet?

Ekonomi inom planetens ramar

Eva Alfredsson, analytiker vid Tillväxtanalys och forskare vid KTH
Eva Alfredsson, analytiker vid Tillväxtanalys och forskare vid KTH

Eva Alfredsson, som till vardags är analytiker på statliga Tillväxtanalys i Östersund och även ingår i forskningsprojektet ”Bortom BNP-tillväxt – scenarier för ett hållbart samhällsbyggande”, tvekar inte om svaret:
– Det är definitivt ett paradigmskifte som krävs. Dagens ekonomiska system ser inte fortsatt global BNP-tillväxt som ett hinder för hållbar utveckling, snarare tvärtom. Rapportens slutsats är att den typen av tillväxt inte kan pågå i det oändliga. Det ekonomiska systemet måste inordna sig i planetens biofysiska ramar, säger hon.

Rapporten föreslår därför att själva definitionen för hållbarhet formuleras om.
– I Brundtlandrapporten från 1987 ses hållbar utveckling som en avvägning mellan ekonomiska, sociala och ekologiska mål. Vi menar att perspektivet måste förändras. Målet ska vara social hållbarhet, ekologisk hållbarhet ska vara ett grundläggande krav och ekonomin ska ses som ett verktyg för att uppnå målet, säger Eva Alfredsson.

Från kvantitativ tillväxt till kvalitativ

Enligt en studie som refereras till i rapporten har den ekonomiska tillväxten i själva verket varit oekonomisk sedan slutet på 1970-talet, eftersom dess långsiktiga effekter varit mer negativa än positiva.
Det beror på att naturen i dagsläget inte ges något annat värde än som råvaror på en marknad. En rekordstor fiskefångst eller timmer från skogsskövling ger plus i BNP, även om det ger en förlust för framtida fiskare eller skogsbrukare, när uttaget varit för stort och produktionen i ekosystemen minskar.

Var tillväxtparadigmet ”fel” redan från början?
– Nej, det var helt adekvat i början på 1900-talet, svarar Eva Alfredsson. Då var vi fattiga och hade massor av outnyttjade naturresurser. Problemet är att vi har gått från att exploatera naturresurserna till att överexploatera dem.

– Fattiga länder behöver fortsatt BNP-tillväxt. Men redan rika länder måste gå från en kvantitativ till en kvalitativ tillväxt. Omställningen kräver en del uppoffringar av de rika länderna – vi som har mest måste ta störst ansvar, säger Eva Alfredsson.

Styrmedel kan ändra beteenden

Klas Eklund är tidigare chefekonom på SEB och har de senaste åren engagerat sig i hållbarhetsfrågor. Vad anser han om rapporten? Behövs det genomgripande förändringar i det ekonomiska systemet, där till exempel tillväxtparadigmet ifrågasätts?
– Vi behöver definitivt tänka annorlunda om resurssnålhet och skydd av planeten. Men fortfarande kan, vilket även konstateras i rapporten, en hel del av det dominerande ekonomiska tankegodset komma till nytta. Ekonomiska styrmedel kan användas mer bestämt för att ändra konsumenternas beteende och företagens investeringsmönster. Med modernare mått på tillväxten – som många statistiker jobbar med redan idag – kan den politiska debatten och de ekonomisk-politiska målen formuleras om, säger Klas Eklund.

Klas Eklund, seniorekonom, SEB
Klas Eklund, seniorekonom, SEB

Överens trots skilda synsätt

En viktig poäng i rapporten är just att de ”konventionella” och "ekologiska" ekonomerna, trots skilda synsätt i vissa frågor, idag faktiskt är överens om flera viktiga principer för hur hållbarhet ska uppnås (se faktaruta).
Till exempel tycker båda sidor att negativa effekter på miljö och människor måste inkluderas i marknadspriserna och att det som är mest fördelaktigt för individen också ska vara det för samhället och miljön.

Men fortfarande kvarstår utmaningen att omsätta dessa principer till praktisk politik.  Hur ska sådana förändringar som kräver brett väljarstöd komma till stånd?
– Jag tycker mig se att hållbarhet och miljö blir allt viktigare hos yngre. Då kommer också politiska krav på nya BNP-mått och modernare skattesystem att bli möjliga. Tankarna på cirkulär ekonomi sprider sig just nu snabbt. Men visst, det är en kapplöpning med tiden, säger Klas Eklund.

Om detta är de olika ekonomerna överens…

”Konventionella”, neoklassiskt skolade nationalekonomer och naturvetenskapligt orienterade, s k "ekologiska" ekonomer är överens om flera principer som har relevans för hållbar utveckling, till exempel:

– Hållbar utveckling kräver långsiktighet och att framtida generationers välstånd också tas med i beräkningen.

– Den som förorenar miljön måste också betala för saneringen (”förorenaren betalar”-principen).

– Negativa effekter på miljö och människor måste inkluderas i marknadspriserna, d.v.s. externa effekter ska internaliseras.

– Inkomster och egendomar bör vara ganska jämnt fördelade.

– Det behövs regleringar som minskar skillnaderna i mikro- och makrorationalitet, d.v.s. det som är mest fördelaktigt för individen ska också vara det för samhället.

– BNP var aldrig avsett att vara ett mått på välstånd och har tydliga begränsningar som mål för ekonomisk politik. En aktivitet som höjer BNP kan vara direkt oekonomisk.

… och detta är de avgörande skillnaderna:

– Ekologiska ekonomer ser fortsatt global BNP-tillväxt som omöjlig att förena med hållbar utveckling. Konventionella ekonomer är väl medvetna om BNP-måttets brister, men ser inte BNP-tillväxten som ett hinder för hållbar utveckling, snarare som en förutsättning för den. Teknikutveckling och effektivisering antas medföra resurssnålare produkter och teknik, därför är tillväxt i förlängningen ”bra för miljön”.

– Enligt ekologiska ekonomer kan naturkapital bara till viss del ersättas av andra former av kapital (t.ex. pengar, aktier, maskiner, byggnader, kunskap, socialt kapital). Konventionella ekonomer antar större, eller total, utbytbarhet mellan olika former av kapital.

– Ekologiska ekonomer är kritiska till det nuvarande systemets oförmåga att hantera icke-linjära fenomen, såsom brytpunkter, och understryker att en del processer i naturen, som till exempel effekter av klimatförändringen, är oåterkalleliga.

Den inomvetenskapliga diskussionen kring dessa avgörande skillnader är ännu mycket begränsad, enligt den nya rapporten The Inclusive Green Economy.

Mer om Grön ekonomi

Rapporten The Inclusive Green Economy är skriven av Eva Alfredsson och Anders Wijkman från den svenska tankesmedjan Global Challenges arbetsgrupp i grön ekonomi, på uppdrag av Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra). Rapporten ligger till grund för ett kommande forskningsprogram och är resultatet av en seminarieserie, med en rad internationellt erkända naturvetenskapligt orienterade ekonomer, anordnad av Global Challenge. På seminarierna deltog även "opponenter" som skulle skapa diskussion.

En bra sammanfattning av vad grön ekonomi handlar om ges också av Oxford-forskaren Kate Raworth i hennes ”doughnut-modell”.

Läs även den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD:s rapport Towards Green Growth och FN:s miljöprogram UNEP:s rapport Towards a Green Economy: Pathways to Sustainable Development and Poverty Eradication.


Michaela Lundell

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Evert Larsson skriver:

    Efter att följt diskussionerna ett antal år blir man upprört besviken på vad lite som händer i den smala åsiktskorridor dör ekonomer rör sig och diskuterar den ekonomiska krisen och ett mer långsiktigt hållbart system.

    Jag funderar på om ni inte får diskutera de heta frågorna? Och de är inte enligt min mening planhushållning. Men väl de verkliga orsakerna bakom den pågående skuldkrisen, att pengar skapas som skuld. Varför använder ni inte er tid till att undersöka på vilket sätt detta system driver ekonomiskt tillväxt? På vilket sätt det styr kapital som alla mainstreamekonomer alltid påstår att det finansiella systemet gör med en sådan ackuratess,

    Varför undersöks inte vilken effekt vårt skattesystem har som ger alla slag av befrielse från skatt till investeringar, men straffbeskattar arbete så att skattekilen ligger på förhållandet 1/10.? Varför simuleras inte vad det skulle innebära om skatten istället fördes över i riktning mot naturrikedomar och jordränta?

  • Docent i Lund skriver:

    Det ekonomiska system vi har idag är inte utformat som ett sällskapsspel där det är fritt fram för politiker att ändra spelreglerna som om det vore monopol. Det finns ingen människa som kan redogöra för hur det ekonomiska systemet egentligen fungerar. Men det gör det. Man kan på goda grunder anta att det fungerar precis på gränsen för det möjliga och att fantasifulla försök att införa förändringar därför lätt kan stjälpa det, med välkända effekter från samtliga försök att införa planekonomi. Lagar och regleringar fungerar som en bedövningsspruta i den ”osynliga handen”. Försök att med skatter få en tjänst att nå sin ”verkliga(!)” kostnad är bara ett utslag av önsketänkande. Bara marknaden vet varans pris.

  • Dag Lindgren skriver:

    Eftersom Sverige redan (enligt ett grön-ekomi-index ) är bäst i världen på grön ekonomi, så är förutsättnngarna goda för att dra in en massa pengar på att lära ut tricket till andra
    http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/10/sverige-rankas-som-varldens-gronaste-land