Läget är allvarligt för flera av Sveriges fiskarter. Nästan hälften av fiskbestånden nyttjas ohållbart, visar en ny rapport från SLU. Det nationella fisket är långt ifrån hållbart, enligt experter som Extrakt har pratat med.

Nyligen kom den årliga rapporten Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten från SLU. Rapporten visar att 41 procent av de svenska bestånden nyttjades ohållbart 2017.

”Noterbart är dock att antalet bestånd bedömda som ”Ej hållbart nyttjande” har ökat från 23 bestånd 2016 till 27 bestånd 2017,” står det i rapporten.

En av de arter som det är särskilt dåligt ställt med är torsken.
– Svensk torsk mår dåligt eftersom vi historiskt har fiskat för mycket och att ekosystemet förändras på sätt som vi inte helt förstår. Det idealiska vore att stänga av torskfisket i två år så att torsken får återhämta sig, men det skulle självklart innebära stora avkall på ekonomiska värden, säger Henrik Österblom, forskare och vetenskaplig chef på Stockholm Resilience Centre.

Han säger att Östersjön är ett särskilt sorgebarn.
– Vi har inte tillräcklig vetenskaplig förståelse för Östersjön. Det är ett innanhav som påverkas av olika faktorer: förändringar i vattnets salt- och syrehalter, klimatförändringar, övergödning, gifter och främmande arter – alla problem på ett ställe. Det gör det svårare att ringa in en enskild orsak till problemen och hur det kan hanteras. Allt hänger ihop med allt och fiskeriförvaltningen har inte mandat att styra över alla dessa faktorer.

Sverige saknar hållbart fiske

Henrik Österblom, professor vid Stockholm Resilience Centre

Henrik Österblom tycker inte att vi har ett hållbart fiske i Sverige, och han får medhåll från Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor i natur- och miljöorganisationen WWF. Även hon betonar Östersjöns komplexitet.

– Desto större anledning att vara försiktig i uttaget. Vi har pratat om Östersjöns svåra situation i snart 50 år och har ändå inte lyckats ta helhetsgreppet. Vi kan inte titta på ett bestånd i taget, alla bestånd interagerar ju. Kanske är det människans dilemma, att vi bara kan se en sak i taget.

Ett av Inger Näslunds huvudbudskap är att Sverige historiskt inte har sett fisk som en del i ekosystemet – utan bara som en inkomstkälla.

– För att komma tillrätta med Östersjön måste vi ta ett helhetsgrepp, vi kan inte skilja fiske och miljöfrågor. Fisk i haven är en naturresurs som tillhör alla medborgare.

Många positiva exempel

Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor, WWF. Foto: Peter Knutson

Trots att mycket arbete kvarstår, så finns det positiva exempel. Inger Näslund lyfter bland annat några tekniska lösningar. Ett exempel är så kallade pushup-laxfällor där fångsten skyddas från sälangrepp genom en omgivande metallbur.

Fisken tas därefter upp till båten i en vattenfylld låda, vilket gör att fiskare hinner sortera ut och sätta tillbaka mindre fiskar levande. För räk- och kräftfiske finns en så kallad utsorteringsrist som minimerar bifångst av fiskar.

Hon tycker att alla länder runt Östersjön borde gå längre än vad forskningsrönen indikerar för att ta sitt ansvar.
– Men det har inte gått ett enda år där länderna inte har försökt höja de nationella kvoterna.

Även om många platser i världen fortfarande saknar fungerande fiskeriförvaltning, finns några internationella förebilder.

– I Nordamerika finns bra förståelse för bestånd, en vilja att integrera olika aspekter av ekosystemet och förvaltningen fungerar relativt bra – där flera bestånd även har återhämtat sig under senare år. Man utgår från det biologiska perspektivet och efterlevs inte kvoterna blir det skarpare konsekvenser än här hemma, säger Henrik Österblom.

Också grannlandet Norge lyfts som en förebild.
– Där han man tagit bort subventioner till fiskenäringen. I Sverige och Europa subventioneras fisket, vilket innebär att vi bygger in en överkapacitet – vi kan fånga mer fisk än vad som finns i vattnet, säger han.

Vetenskapliga råd bör följas

Går det att uppnå ett fiske som är miljömässigt hållbart samtidigt som det är ekonomiskt hållbart och lönsamt?

– Ja, Norge är ett bra exempel som har åtgärdat det illegala fisket och gjort det svårare för oseriösa aktörer. Det har gynnat både fiskbestånden och näringen.

Vilket fokus är viktigast framöver?
– Grundläggande är att de vetenskapliga råden följs. Även om kunskapen inte är fullständig behöver vi utgå från det vi vet. En större osäkerhet behöver betyda att vi är mer försiktiga med hur stort fiske som kan tillåtas, säger Henrik Österblom.

Inger Näslund betonar näringens och handelns intresse för att öka antalet hållbara fiskprodukter.

– De spelar stor roll för att driva mer hållbart fiske i haven och en positiv ekonomisk utveckling. Ju fler som arbetar i riktning för ett mer hållbart fiske desto större chans att nå målsättningen.

Fiskeförvaltning

Internationell rådgivning
Internationellt samarbete för att bedöma storleken på fiskebestånd sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och Nordostatlanten.

För ett stort antal internationellt förvaltade bestånd gör ICES årligen beståndsuppskattningar och prognoser. ICES ger kontinuerligt rådgivning om fiskbestånd till EU, Konventionen om bevarande av Atlantlaxen (NASCO), Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) och Norge.

Nationell rådgivning
För de bestånd som inte omfattas av det internationella arbetet svarar SLU för den vetenskapliga rådgivningen. Den största delen av den nationella datainsamlingen och rådgivningen beställs av HaV.

SLU:s rådgivning ger underlag för nationell och internationell reglering av yrkes- och fritidsfiske och beaktar då effekter på andra delar av ekosystemet. En stor del av SLU:s rådgivning samlas i rapporten Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten. Rapporten sammanfattar utveckling och beståndsstatus för fisk- och kräftdjursarterna som är viktiga för yrkes- och fritidsfisket i svenska vatten.

Bedömningar och förvaltningsråd är baserade på ICES rådgivning, SLU Aquas nationella och regionala provfiskedata, yrkesfiskets rapportering, samt skattningar av fritidsfiskets omfattning. För de flesta av arterna ges fångstråd i kategorierna:

  • fångsterna kan ökas
  • fångsterna bör inte ökas
  • fångsterna bör minskas
  • arten bör inte fiskas.

För vissa vatten där datatillgången är otillräcklig ges endast begränsade råd och försiktighetsansatsen ska tillämpas.
Källa: HaV:s rapport Så Förvaltas fiskresursen


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.