Statusen för torsk i Kattegatt och östra Östersjön samt för hälleflundra i Västerhavet är så dålig att arterna inte bör fiskas alls. Det visar SLU:s årliga översikt som görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.

Rapporten beskriver trenderna för de kommersiellt mest intressanta bestånden av fisk och skaldjur i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I år beskrivs 50 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.

– Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling och där bedömer vi att fisket kan ökas. Glädjande är också att siklöjan i Vättern och Mälaren börjat återhämta sig så pass att de skulle klara ett något högre fisketryck, säger Eddie Von Wachenfeldt, vetenskaplig redaktör för rapporten, i ett pressmeddelande.

Betydligt värre är situationen för torsken i östra Östersjön och Kattegatt där Internationella havsforskningsrådet, ICES, ger rådet att torskfisket ska stoppas helt 2020. Även för torsken i västra Östersjön samt i Skagerrak och Nordsjön vill ICES se kraftigt sänkta kvoter, med 43-54 respektive 51 procent.

– Torsken mår dåligt och det syns i både i minskad tillväxt och hög naturlig dödlighet. I östra Östersjön så finns en koppling till förändringar i ekosystemet där dåliga syreförhållanden, dålig tillgång till byten och parasitangrepp påverkar, men det är inte helt klarlagt hur allt samverkar, säger Eddie Von Wachenfeldt.


text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.