FN:s panel för biologisk mångfald IPBES ger kunskap om hur vi kan vända negativa trender och finna lösningar som möter FN:s alla hållbarhetsmål. I en artikel i Science lyfter panelens experter fram att synen på de nyttor som naturen ger behöver breddas och ses ur ett kulturellt perspektiv. Genom ett tvärvetenskapligt utvecklingsarbete lanseras begreppet ”naturens bidrag till människor” som mer inkluderande och bredare än ekosystemtjänster. Det skriver professor Marie Stenseke och seniorrådgivare Ivar Baste, båda verksamma inom panelen.

Människan är en del av naturen. Men under de sista århundradena har vi kommit att dominera över andra arter och kraftigt påverka deras livsmiljöer. Detta perspektiv är en utgångspunkt för panelen för biologisk mångfald (IPBES), en parallell till FN:s klimatpanel (IPCC). Klimatfrågan är en angelägen framtidsfråga, och den har fått mycket uppmärksamhet. Dessvärre är det inte den enda miljöutmaningen. Växter och djur och deras livsmiljöer försvinner i snabb takt, och med dem går också de nyttor vi får av naturen förlorade.

Ur ett globalt perspektiv är tappet av arter och ekosystem relativt måttligt i Norden. Men som rika och köpstarka länder medverkar vi till en negativ utveckling på andra håll i världen; till förstörelse av mangroveträsk i Thailand, till utbredningen av oljepalmplantager i Malaysia och till regnskogsavverkning i Amazonas.

Vi måste säkra att det finns goda levnadsförutsättningar för över nio miljarder människor.

Förutom att lösa miljörelaterade utmaningar, måste vi säkra att det omkring år 2050 finns goda levnadsförutsättningar för över nio miljarder människor. Det behöver göras på ett rättvist sätt som också minskar fattigdomen i världen, allt i enlighet med FN:s globala hållbarhetsmål.

Ett inkluderande tankesätt

Marie Stenseke
Marie Stenseke, professor på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin.

För att samtidigt ta hänsyn till hållbarhetsmål om mänskliga rättigheter och om naturbevarande, har panelen för biologisk mångfald utvecklat ett tankesätt som underlättar förståelsen för komplexiteten i relationerna mellan människa och natur.

Därför presenterar panelens experter begreppet naturens bidrag till människor (eng: nature’s contributions to people), eller kanske kort och gott naturnyttor. Inom forskning och förvaltning har naturvetenskapliga och ekonomiska perspektiv präglat synen på naturens värde, på så sätt har begreppet ekosystemtjänster vuxit fram.

Tankeramen för begreppet naturnytta tar ytterligare ett steg genom att också beakta samhällsvetenskapliga och humanistiska rön. Rättviseaspekter inkluderas, liksom det faktum att människor världen över värderar det som naturen ger på många olika sätt. Betydelsen av kulturella aspekter och sammanhang för vad människor värdesätter lyfts därmed fram.

Ekosystemtjänster är inte det enda sättet som vi kan värdera naturen på.

Genom den inkluderande tankeramen kvalificeras den vetenskapliga grunden för hur vi ska betrakta och beakta det naturen ger. Det innebär ett steg bort ifrån ett instrumentellt, endimensionellt tänkande om vad naturen betyder för oss, något som arbetet kring ekosystemtjänster kritiserats för.  Ekosystemtjänster är inte det enda sättet som vi kan värdera naturen på utan vi behöver nyansera begreppet och öppna upp för att vi kan tänka olika, vad som är en tjänst för någon kan vara en otjänst för någon annan.

Två perspektiv på naturens bidrag

Ivar Baste
Ivar Baste, chef för Folgefonnsenteret, seniorrådgivare vid Miljödirektoratet i Norge.

Det tänkesätt som IPBES nu lanserar länkar samman olika förståelser av människa-natur-relationen. Två perspektiv på naturens bidrag presenteras: Dels ett kontextuellt perspektiv, dels ett generaliserbart perspektiv.

Det kontextuella perspektivet ser till helheten och delar inte upp världen i bitar. Ett sådant sätt att se på naturen är karaktäristiskt för till exempel många ursprungsbefolkningars världsbild. Det generaliserbara perspektivet identifierar arton olika bidrag från naturen, sorterade i tre övergripande kategorier: reglerande, materiella och immateriella.

Materiella bidrag är till exempel sådant vi konsumerar: mat, mediciner, byggmaterial, fibrer, energi och prydnadsmaterial. Dessa nyttor är beroende av reglerande bidrag, som kollagring, jordbildning, pollinering samt reglering av vatten, klimat och sjukdomar. Immateriella bidrag från naturen är till exempel rekreation, naturupplevelser, inspiration och identitet.

Mat är till exempel inte bara något som handlar om näringsintag, utan också om identitet och positiva upplevelser.

Till detta kommer att naturen rymmer en mångfald av potentiella modeller för produktion och utveckling. Evolutionen har genom 3,8 miljarder år utvecklat en rik uppsättning av smarta, resurseffektiva och förnybara lösningar. Många koder har vi ännu inte klarat att knäcka. Tänk bara på spindelns tråd som är starkare än någon tråd människan kunnat producera. De reglerande, materiella och immateriella kategorierna är delvis överlappande. Mat är till exempel inte bara något som handlar om näringsintag, utan också om identitet och positiva upplevelser.

Demokratiska sätt att fatta beslut

En central ambition för panelen för biologisk mångfald är att främja samspelet mellan vetenskap och politik. Det nya sättet att se på naturens bidrag till människor ligger väl i linje med Agenda 2030 och FN:s hållbarhetsmål, liksom med de rättighetsbaserade målsättningar som uttrycks i konventionen för biologisk mångfald.

Genom att bredda perspektivet kan vi skapa ett nytt sätt att arbeta som gör miljöpolitiken och miljöförvaltningen mer effektiv, och som kan resultera i mer demokratiska sätt att fatta beslut och som skapa ett bredare engagemang i frågor om biologisk mångfald.

På så sätt vill panelen hitta nya vägar så att vi alla tillsammans kan bryta den negativa utvecklingen och styra mot ett hållbart bevarande och rättvist nyttjande av naturen.


Marie Stenseke, professor i Kulturgeografi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och en av två ordförande för IPBES vetenskapliga ledningsgrupp (Multidisciplinary Expert Panel), ledamot i Formas forskarråd.

Ivar Baste, chef för Folgefonnsenteret, seniorrådgivare vid Miljödirektoratet i Norge, medlem i IPBES administrativa ledningsgrupp (Bureau) och ledare av IPBES arbetsgrupp för kapacitetsuppbyggnad.

Modell för naturnyttor
En viktig skillnad med det nya begrepp som IPBES föreslår, jämfört med tankesättet om ekosystemtjänster, är att kulturella perspektiv genomsyrar hur människor värderar alla de bidrag som naturen ger. Enligt IPBES kan en mer nyanserad bild av naturen resultera att vi kan tydliggöra konflikter och få en mer demokratisk diskussion om hur samhället på olika nivåer värderar och prioriterar naturens bidrag.

Artikeln ”An inclusive approach to assess nature’s contribution to people” publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science den 19 januari 2018.


Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Lasse L skriver:

    Då borde även det program som sändes på SVT kunskapskanalen i veckan(Det vita guldet) kunna påverka hur vi får fram mjölk på det mest miljövidriga sätt man kan tänka sig. Det är en stor bedrift att kunna orsaka så många skador på naturen och ändå få bidrag för det. Något för Nobelkommittén? Nu har man lyckats slå ut i stort sett alla mindre lantbruk som sköttes efter lokala förhållande ofta i många generationer med stor naturlig mångfald, hur kan man nu återskapa detta utan stora kostnader igen.

  • Lasse L skriver:

    Jag har länge ifrågasatt hur vi hanterar våra trädplantager som vissa kallar för skog. Skog kan inte vara rätt ord för trädodling där inget annat växer eller lever och är därmed är väldigt artfattigt. Skog är något som ger naturvärde där många arter frodas även människan. Jag ser ingen större skillnad mot oljepalmsplantager i tropiskt klimat mot våra trädodlingar.

    • Dag Lindgren skriver:

      Rädd att resonemanget kan driva fram konflikt och polemik istället för diskussion om uthålliga lösningar acceptabla för skogsägarna. Miljörörelsen har velat beskriva vad som ersätter gammal skog efter föryngringshuggning som trädplantage, men nu har faktiskt den ideella naturvården börjat använda ”trädodling” istället för ”plantage” https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/brev-och-underlag/Moratorium%20Ore_Skogsrike_feb_%202018.pdf .
      Alla skogar som ersätter avverkningar är inte planteringar. En del är självföryngringar. En del är sådder. Även i skogskulturer kommer självföryngring. Bara någon tiondel av planteringarna utvecklas till trädslagsrena bestånd med träd i tydliga rader. Mycket annat växer efter avverkningen. I dagens brukade skog finns mer vilt och fåglar än förr. Det kommer långt mer nya arter än vad som försvinner.
      Skogsvirket i ett bestånd är en betydande handelsvara bara knappt vart hundrade år. Skogen har ett stort naturvärde för många människor fast den är brukad, ofta skulle värdet vara mindre om skogen var obrukad och därmed mindre tillgänglig.
      Även jag upplever nog ”skogen” som ibland ganska livlös och tyst, men det gäller då också i ungefär samma grad den ”obrukade aldrig slutavverkade skogen”.

  • Bosse Rosén | Balansverkstan skriver:

    Ett steg i rätt riktning för att se att naturens och människans välmående är tätt sammanlänkade. Jag skrev några tankar om det här:
    http://www.balansverkstan.se/vardighetardetnyasvarta/

    Tack för artikeln!