Nya bostäder planeras och byggs med en viss typ av människor och beteenden i åtanke – ofta unga, friska och välutbildade. Andra riskerar att inte kunna använda den nya byggnaden och dess omgivningar. Främst drabbas äldre människor och personer med funktionsnedsättningar, enligt en ny studie.

Lilian Müller, industridoktorand vid LTH, har studerat åtta ny- och ombyggnadsprojekt i en stor kommun i Sverige samt planhandlingar och strategidokument från ytterligare en svensk medelstor kommun.

– Personer med funktionsnedsättningar ingår inte i beskrivningen av normalanvändaren utan skildras som en särskild sorts människor, inte som medborgare som ska kunna använda de nybyggda miljöerna på lika villkor som alla andra, säger hon.

Planeringsdokumentens beskrivningar bidrar till att mångfalden försvinner i den färdigställda byggnaden.

– Bilden av normalanvändaren är väldigt stark, det är särskilt tydligt i nybyggnadsprojekten. Förväntade egenskaper hos den som ska bo i det nya huset är ungdom, utbildning, hälsa och framgång. De boende ska kunna gå, cykla, vara mobila och flexibla, säger Lilian Müller.

Samtidigt som den sociala hållbarheten står tillbaka i nybyggnaderna, är den miljömässiga hållbarheten desto mer framträdande.

– Nybyggnationerna håller ofta en mycket hög nivå gällande grön hållbarhet med innovativa och kostnadsfördyrande inslag, samtidigt som inte ens miniminivåerna för tillgänglighet enligt byggbestämmelserna uppnås, säger Lilian Müller i ett pressmeddelande.