I en studie från Luleå tekniska universitet har forskare jämfört hur snabbt olika typer av plastskräp vittrar sönder till mikroplast. Resultaten kanske får fler att ta omvägen via papperskorgen.

I testet ingick fyra olika typer av plast och den som vittrade sönder snabbast var polypropen. Det är en plast som är vanlig i förpackningar för livsmedel. I testet använde forskarna förpackningen från en chokladkaka. Efter en månad under en UV-lampa, vilket motsvarar solens sken i ungefär två års tid, hade förpackningen släppt väldigt mycket partiklar, berättar Helene Österlund, forskare vid Luleå tekniska universitet och projektledare.

Samtidigt som chokladkakans förpackning vittrade sönder låg andra typer av plastskräp kvar, närmast opåverkade, under UV-lampan i labbet. Så var det till exempel med plastkassen i polyeten.

− Den såg i princip likadan ut efter två månader, säger Helene Österlund.

Väcker nya frågor

Plast bryts inte ner i naturen utan vittrar bara sönder till mindre delar, och skräpet orsakar problem oavsett om det vittar sönder sakta eller snabbt. Just när det gäller mikroplast ser dock Helene Österlund särskilda utmaningar med den snabbvittrande plasten:

Helene Österlund
Helene Österlund, forskare vid Luleå tekniska universitet

− Ju större skräpet är, desto lättare är det att samla in, säger hon.

Samtidigt vill hon inte, utifrån studien, rekommendera någon viss typ av plast framför någon annan.

− Om jag ska ge någon rekommendation är det att man inte ska skräpa ner, oavsett vilken plast det rör sig om, säger hon.

Hon berättar att testet ger en indikation, snarare än ett uttömmande svar, på hur olika typer av plast vittrar sönder.

Om jag ska ge någon rekommendation är det att man inte ska skräpa ner, oavsett vilken plast det rör sig om.

Experimentet väcker också en hel del frågor. Delar av ett lock från en take away-mugg i materialet polystyren verkade till exempel försvinna spårlöst under testet. Ju längre tid locket låg under UV-lampan, desto färre blev partiklarna.

− Vi tolkar det som att partiklarna blev för små för att vi skulle kunna mäta dem, säger Helene Österlund.

Skadligt för vattenlevande djur

Det är i dagsläget inte helt klarlagt vilka effekter mikroplast egentligen har i miljön, men studier visar att plast kan släppa ifrån sig kemikalier. Undersökningar har visat att mikroplast påverkar matsmältningen, ämnesomsättningen och fortplantningen hos vattenlevande djur, som ostron och fiskar. Det berättar Bethanie Carney Almroth, ekotoxikolog som forskar om effekterna av mikroplast och är verksam vid Göteborgs universitet.

Bethanie Carney Almroth ekotoxikolog vid Göteborgs universitet. Foto: Johan Wingborg

− Man har sett i experiment som gjorts på labb att djur som får i sig mycket mikroplast lägger färre ägg, säger hon.

Samtidigt visar andra studier att den mikroplast som finns i naturen i dag trots allt utgör en ganska liten risk.

− Mängderna är än så länge inte så stora, men vi ser att halterna blir högre och högre så risken ökar, säger Bethanie Carney Almroth.

Hon berättar vidare att de allra flesta studierna av mikroplast har gjorts i haven medan det finns väldigt lite forskning om effekterna i andra miljöer.

− Det är först de senaste två, tre åren som man har börjat titta på effekterna i sötvatten och för insekter och maskar på land. Där vet vi väldigt lite, säger hon.

Även när det gäller mikroplastens eventuella hälsorisker för människor är det fortfarande mycket som är okänt.

Vi vet att kemikalier kan påverka hormonsystemet och att luftburna partiklar kan skada luftvägarna. Våra tarmar är däremot väl anpassade för att ta hand om partiklar, förklarar Bethanie Carney Almroth. Riktigt små partiklar skulle däremot potentiellt kunna vara skadliga om de tar sig igenom matsmältningen.

− Då kan de orsaka besvär i lever och njurar, säger hon.

Hittade stora mängder plast

Experimentet med plastskräpet ingår som en delstudie i det Luleåbaserade projektet Urban Plastics. Projektets övergripande mål är att ta fram en modell som visar flödet av mikroplast i och omkring städer.

Forskarna tar vattenprover och mäter mängden mikroplast på flera olika platser i och omkring stan. De är inte färdiga med provtagningarna än men preliminära siffror visar i vissa fall chockerande stora mängder mikroplast.

Det är så stora mängder att vi undrar om vi har mätt fel. Det är något vi måste kontrollera.

− Högst halter har vi uppmätt i avrinningsvatten från en väg och en parkering, med upp till ett 1 000-tal partiklar per liter, och då har vi inte ens räknat med partiklar från däckgummi. Det är så stora mängder att vi undrar om vi har mätt fel. Det är något vi måste kontrollera, säger Helene Österlund.

Vid provtagningarna undersöker de inte bara mängden mikroplast utan också vilka typer av plast som finns i vattnet. Hittills visar analyserna att den största delen av plastpartiklarna utgörs av polypropen, alltså den typ av plast som bröts ner snabbast i studien. Var plastpartiklarna i vattnet kommer ifrån kan Helene Österlund dock inte svara på i dagsläget. Det går inte att säga att mikroplasten i proverna kommer från just nedskräpning.

− Det blir ett framtida jobb för oss att följa plasten uppströms och se varifrån den kommer, säger hon.


Charlie Olofsson text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.