I dagsläget är det en gynnsam affär att använda den svenska skogen som biobränsle. Lite för gynnsam, enligt en rapport från Konjunkturinstitutet. Genom ett klimatpolitiskt omtag skulle man i stället kunna höja lönsamheten för ett skogsbruk som ökar lagringen av koldioxid.

I jakten på lösningar som kan hejda klimatkrisen vänder vi oss ofta till skogen. Vi söker ersättningsprodukter för koldioxidtunga material som plast, betong och stål. Vi använder också skogen som biobränsle för att minska beroendet av fossila bränslen. Samtidigt finns det ur klimatperspektiv ett värde i att låta skogen stå kvar och fortsätta ta upp koldioxid ur atmosfären.

Frågan om hur vi ska använda skogen för att maxa klimatnyttan är omdiskuterad.

− Det finns stora intressekonflikter här. Vi vill använda skogen till mycket. Avvägningar behöver göras, säger Björn Carlén, miljöekonom på Konjunkturinstitutet.

I Konjunkturinstitutets rapport om skogens roll i klimatpolitiken pekar rapportförfattarna på att det har blivit lite för lönsamt att använda skogsmaterial som biobränsle. Bioenergi från skogen har setts som en viktig pusselbit för att nå målet om att göra Sverige fossilfritt. Därför är biobränsle skattebefriat vilket har gjort det till ett attraktivt alternativ till fossila bränslen som kol, olja och naturgas. Samtidigt, menar Björn Carlén, saknas motsvarande ekonomiska incitament för att låta skogen stå kvar ytterligare några år och lagra kol.

− Det är naturligt att politikerna har försökt minska de fossila utsläppen genom att premiera biobränsle, men nu ser vi att skogens roll som kolsänka lyfts fram som allt viktigare och då behöver man tänka om och utforma en annan politik.

Nya krav från EU

I rapporten föreslås att en beskattning av biogena, liksom fossila, koldioxidutsläpp kombineras med subventioner till skogsägare för kolupptaget i deras skog.

Björn Carlén
Björn Carlén, miljöekonom på Konjunkturinstitutet.

En sådan politik skulle öka motivationen för skogsägare att låta träden bli stora och gamla för att sedan avvecklas till virke i stället för bränsle, menar Björn Carlén.

− Det skulle styra mot ett skogsbruk som lagrar mer kol.

På sikt kommer Sverige inte kunna fortsätta att ekonomiskt gynna användandet av skog till biobränsle på det sätt som vi gör idag, menar han. Han hänvisar till ett lagförslag från EU-kommissionen om kollagring i skog och mark.

− Detaljerna är inte färdigförhandlade än men allt talar för att det kommer kosta mer för ett land att använda biomassa för energiändamål och det behöver Sverige förhålla sig till. EU kommer tvinga oss att strama åt.

I dagsläget har Sverige inget bindande åtagande vad gäller skogens och markens utsläpp av växthusgaser, men det kan ändras framöver. Om vi då inte minskar skogens utsläpp, vilka till exempel uppstår i samband med förbränning av biobränsle, kommer vi behöva kompensera för det genom att ytterligare minska våra fossila utsläpp från andra sektorer, förklarar Björn Carlén. Annars kommer vi inte klara våra klimatmål och våra klimatåtaganden internationellt.

Klimateffekter från biobränsle

Björn Carlén tror att vi i Sverige kan ha satt lite för stort hopp till biobränslets roll i klimatomställningen.

− Många i Sverige tror att det inte har några klimateffekter alls att elda biobränsle, men det har det ju, säger han.

Vid förbränningen av biobränsle frigörs koldioxid, precis som vid förbränningen av fossila bränslen. Skillnaden är att om man planterar nya träd kommer de att suga upp koldioxid motsvarande förbränningsutsläppen. Därför, menar biobränslets förespråkare, kan man inte tala om någon kolskuld i samband med eldning av biobränsle. De som är kritiska till det synsättet framhåller dock att man inte får några koldioxidutsläpp alls från skogen om man i stället för att bränna den låter den växa eller använder den som virke.

Från skogsbranschen framhåller man att biobränsle bara framställs av restprodukter. Därför, menar man, finns ingen motsättning i relation till andra sätt att använda skogen för att nå klimatnytta. Att bara restprodukter skulle användas har dock ifrågasatts, till exempel i en uppmärksammad granskning i Dagens Nyheter förra våren.

Kan visa vägen internationellt

Om Sverige hittar ett sätt att skapa smarta ekonomiska incitament för att öka skogens upptag av koldioxid tror Björn Carlén att vi skulle kunna visa vägen internationellt. Än återstår dock en hel del utmaningar, menar han.

− Vi måste till exempel se till att vi inte börjar importera mer trä från andra länder samtidigt som vi minskar vår skogsavverkning för då har vi inte vunnit något klimatmässigt.

En annan utmaning som han ser är att man, för att kunna ge subventioner till skogsägare, måste kunna mäta skogens och markens lagerhållning av kol med tillräcklig precision. Han tror också att man kan behöva hitta någon modell för att kompensera vissa energibolag som förlorar på systemet.

− Politiskt har man ju uppmuntrat satsningar på biobränsle och då kan man inte bara rycka undan mattan.


Charlie Olofssontext

Lämna ett svar till Kjell Prytz Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Kjell Prytz skriver:

    Även restprodukter är skapade av människan och ger samma klimatskada som att elda stammar eller fossilt.
    Sverige får verkligen ställa sitt hopp till EU. I Sverige är folk så djupt beroende av skogsproduktionen att forskningen och diskursen har fullkomligt havererat.
    Skogsstyrelsen publicerade nyligen en rapport där slutsatsen är att ett skogsbruk gör mer klimatnytta än en naturskog. Så extremt befängd är ”forskningen” i Sverige.

  • Dag Lindgren skriver:

    Man kan försöka trycka ned biomassa från skog i syrefria miljöer. Fjällsjöar kan fyllas med biomassa av lågt kommersiellt värde efter avverkning där det värdefullaste timret tillvaratages. Eller kanske påkranar som trycker ned stubbar i marken. Då kommer kolet inte ut i atmosfären.