Flickor idrottar mindre än pojkar och det gäller i ännu högre grad barn med utomeuropeiskt födda föräldrar. Men det går att ändra på. Familjeinriktade aktiviteter och idrott inom ramen för skolans fritidsverksamhet kan hjälpa idrottsrörelsen att nå nya grupper, enligt en ny rapport.

Idrottsrörelsen i Sverige har höga ambitioner när det handlar om inkluderande, konstaterar forskare från Ersta Sköndal Bräcke högskola i rapporten. Men fortfarande når man flickor i mindre utsträckning, inte minst de med utländsk bakgrund. Tidigare forskning har lyft fram socioekonomiska faktorer som en förklaring, men den nya studien visar också att pojkars livsstil och deras förebilder kan vara en förklaring, liksom hur idrotten i Sverige är organiserad. Många av de utlandsfödda föräldrar som ingår i studien är ovana vid idrottens krav på föräldramedverkan och planering, samt att det är en aktivitet skild från skolan.

– Men det handlar även om synen på idrottandet. I många länder handlar idrott om tävling och att bli duktig. Så är det inte alltid i Sverige utan här idrottar man även för att skapa ett hälsosamt liv, få en meningsfull fritid, ha roligt och skapa sociala relationer, säger Åsa Kneck, en av rapportens författare, i ett pressmeddelande.

Forskarna har intervjuat föräldrar från Syrien, Somalia, Eritrea och Sverige, om förutsättningarna för deras döttrar att delta i idrottsrörelsen. Många av de utomeuropeiskt födda föräldrarna har en annan syn på fritiden jämfört med svenska föräldrar, när skoldagen och arbetsdagen är slut prioriterar man att umgås med familjen. Ofta lockar det inte att ge sig ut igen på kvällen.

– Här såg vi en skillnad mot de svenskfödda föräldrarna som var mer vana vid att det ofta är så idrottsaktiviteter är organiserade. Något som framhävdes var att man borde lägga idrottsaktiviteter i direkt anslutning till skoldagens slut. Samtidigt ser vi att det blir svårt då idrotten ofta leds av föräldrar och andra ideella ledare, vilka själva jobbar heltid, säger Åsa Kneck.

Några av hennes och kollegan Anders Kassmans slutsatser är att idrottsrörelsen genom samarbeten med andra organisationer och föreningar kan nå grupper som annars är svåra att nå, samt att det kan göra stor skillnad om man underlättar för barnen att ta sig till idrottsaktiviteter utan att behöva ledsagas av föräldrar.


Elin Viksten text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.