Det räcker inte – det är huvudbudskapet i klimatpolitiska rådets rapport – som har överlämnats till miljö- och klimatminister Isabella Lövin och näringsminister Ibrahim Baylan. I rapporten underkänns regeringens arbete för att nå klimatmålen.

Enligt klimatlagen är regeringen skyldig att föra en politik som utgår från klimatmålen. Lagen trädde i kraft i januari 2018 och följdes i december 2019 av Sveriges första klimatpolitiska handlingsplan.

I en ny rapport från Klimatpolitiska rådet, som utvärderar regeringens politik, underkänns nu handlingsplanen.

– Vi välkomnar regeringens ambition men arbetet måste konkretiseras, genomföras fortare och gå från konkret planering till faktisk handling, säger Ingrid Bonde, Klimatpolitiska rådets ordförande.

”Den allvarligaste bristen är att regeringen inte redovisar i vilken grad de beslutade och aviserade insatserna i sina delar eller som helhet, bidrar till att klimatmålen kan nås. Därmed uppfyller inte handlingsplanen klimatlagens krav i detta avseende. Insatserna är därtill genomgående diffust beskrivna och saknar en tidplan för genomförande,” skriver rådet i en övergripande bedömning av handlingsplanen.

Få skarpa förslag

Klimatpolitiska rådet rekommenderar att handlingsplanen konkretiseras samt att den följs upp årligen.

Ingrid Bonde, Klimatpolitiska rådets ordförande. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

– Gör om planen till en riktig plan med ansvarsfördelning, tidssättning och effektbedömning, säger rådets vice ordförande Johan Kuylenstierna.

Vidare rekommenderar rådet att ansvaret för klimatfrågan stärks och breddas i regeringen. Några konkreta förslag är att en styrgrupp med statsministern som ordförande inrättas och att det klimatpolitiska ramverket och handlingsplanen får lika starkt genomslag som budgetpolitiken.

”Med nuvarande förutsättningar och beslutad politik går det inte att nå varken det övergripande målet till 2045, etappmålen för de utsläpp som är utanför handelssystemet, med undantag för etappmålet till 2020, eller etappmålet för inrikes transporter,” skriver rådet i rapporten.

– På kort sikt är det enda riktigt skarpa förslaget skärpt reduktionsplikt för drivmedel. Det krävs betydande av ytterligare politik för att nå nettonoll och det är oroande att så lite händer under den första handlingsplanens period, fram till 2023, säger Johan Kuylenstierna.

Motor för regeringens arbete

Klimatpolitiska rådet konstaterade redan i fjolårets rapport att takten i utsläppsminskningen är för långsam.
– De beslut som regeringen har fattat under året ändrar inte den bilden, säger Ingrid Bonde.

Johan Kuylenstierna, Klimatpolitiska rådets vice ordförande. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Ingrid Bonde och Johan Kuylenstierna har nu överlämnat rapporten till miljö- och klimatminister Isabella Lövin och näringsminister Ibrahim Baylan.

– Ingen har tänkt att det kommer att räcka med den första handlingsplanen utan vi är fullt medvetna om att målet om ett fossilfritt välfärdsland är oprövad mark, säger Ibrahim Baylan, som betonar att Sveriges ambition om nettonollutsläpp har inspirerat andra länder till att skärpa sina klimatåtaganden.

Enligt Isabella Lövin har fjolårets rapport från Klimatpolitiska rådet fungerat som en motor för regeringens arbete.

– Vi har mött upp rekommendationerna på ett tydligt sätt och årets rapport kommer att bli en ledstjärna, det finns gott om möjligheter att ta med rekommendationerna i det fortsatta arbetet, säger hon.

Klimatpolitiska rådet

Klimatpolitiska ramverket
I juni 2017 antog riksdagen ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. Ramverket omfattar nya klimatmål, en klimatlag och Klimatpolitiska rådet.

Klimatpolitiska rådet
Rådets uppdrag är att utvärdera regeringens politik och de underlag den bygger på samt bidra till en ökad diskussion om klimatpolitiken i samhället. Klimatpolitiska rådet är en myndighet i form av ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan. Rådet utvärderar hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat.

Det innebär att:
• Utvärdera om inriktningen inom olika relevanta politikområden bidrar till eller motverkar möjligheten att nå klimatmålen.
• Belysa effekter av beslutade och föreslagna styrmedel från ett brett samhällsperspektiv.
• Identifiera politikområden där ytterligare åtgärder behövs för att nå klimatmålen.
• Analysera hur klimatmålen kan nås på ett kostnadseffektivt sätt, både kort- och långsiktigt.
• Förutom att vi ska utvärdera regeringens politik, ska vi även utvärdera de kunskapsunderlag och modeller den bygger på. Vi ska dessutom bidra till en ökad samhällsdebatt om klimatpolitiken.

Klimatlagen
Klimatlagen lagfäster att regeringens klimatpolitik ska utgå ifrån klimatmålen och anger hur regeringens arbete med detta ska bedrivas. Klimatlag (2017:720) trädde i kraft den 1 januari 2018.

Klimatmålen
Klimatmålen beslutades i juni 2017 genom att Riksdagen antog regeringens proposition Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige Prop. 2016/17:146

Källa: Klimatpolitiska rådet


Karin Montgomery text

Lämna ett svar till Fredrik B. Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Fredrik B. skriver:

    ’vi är ju inte ensamma på klotet. Samtidigt som vi, även om vi satsar för lite, fortfarande satsar ganska gott i ett internationellt perspektiv har vi problemet att vi utgör en tusendel av jordens befolkning och står för en tusendel av världsbefolkningens utsläpp. Om vi bara sluter oss inom oss själva och fortsätter att satsa helhjärtat på att klara Parisavtalet, så kan det vara helt förgäves om inte alla andra gör samma sak. Och den information man får är att många andra stora utsläppsländer fortfarande kommer att fortsätta att satsa på kol och andra fossila bränslen. Det här är en situation som vi måste kunna hantera och framförallt att vi har framförhållning om utvecklingen inte går vår väg. Det är inte vi som kommer att få de stora problemen, de hamnar i andra knän, men de förändringar som ändå kommer att ske måste vi kunna hantera. D.v.s. att inte ha alla ägg i samma korg. Det hindrar inte vindkraft, elbilar, ökat cyklande eller småskalig vedeldning, de kommer att löna sig på sikt ändå, men vi bör bättre kunna hantera till exempel översvämningar i våra vattendrag eller missväxt en torrsommar (fram för att återuppväcka de gamla sockenmagasinen, vad säger MSB?). Och – vi måste lära oss att skilja mellan stort och smått. Framförallt det – även om det kan te sig ogörligt.