Psykologiska barriärer och övertro på oss själva och teknik ligger bakom att vi inte alltid agerar, trots larmrapporterna om klimathotet.

– Vi kanske köper en ekologisk gurka men betyder det att vi är moraliskt berättigade att flyga till Mallorca?

Den frågan ställer Magnus Bergquist, forskare i miljöpsykologi vid Göteborgs universitet, som har sett att människor använder ett första miljövänligt beteende för att berättiga att vi inte behöver bete oss miljövänligt i nästa steg. Forskarna har undersökt människors inställning till klimatfrågan och sett att många som har en övertro på tekniken och tror att teknikutvecklingen kommer att rädda oss.

Dessutom har vi en övertro på vår egen förmåga, underskattar risker, och överskattar hur miljövänligt vi agerar i jämförelse med andra.

– Vi har gjort en datainsamling bland amerikaner nyligen och enligt det preliminära resultatet tyckte 64 procent att de är mer miljövänliga än andra, säger Magnus Bergquist till SVT.

Men studier visar också att vi påverkas mycket av sociala normer genom att stimuleras av andras miljövänliga beteenden.

Den norske psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes, har listat fem orsaker varför klimatfrågan är så svår att ta till sig: Distans, Domedagsperspektivet, Kognitiv dissonans, Förnekelse och Identitet.

Distans innebär att klimatförändringarna upplevs som något avlägset, att det ligger långt fram i tiden och inte kommer att beröra oss. Domedagsperspektivet leder till flykt och framkallar skuldkänslor. Kognitiv dissonans syftar till en inre konflikt mellan vad vi vet och vad vi gör. I förnekelsen lever vi som vi alltid har gjort, vilket är ett självförsvar. Identitet innebär att vi filtrerar bort sådant som står i konflikt med våra värderingar.


Beatrice Rindevall

Lämna ett svar till Torbjörn Albért Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Per Sundin skriver:

    Psykologin bakom att människor inte gör det man borde är lika viktig som åtgärderna i sig själv. Vad hjälper det om vi vet hur man borde göra, men inte gör det ändå?

  • Tomas Almberg skriver:

    Jag tycker det är viktigt att den psykologiska faktorn räknas med i ekvationen. Vore bra om också förslag till hur man kan påverka”smitförsöken”. Bränderna i Sverige var en påminnelse men glömdes snabbt bort i valfebern.

    Ett försök till sans var när i massmedia de politiska programmen genomlystes av klimatexperter och det befanns att de rödgröna partierna var mer miljövänliga än alliansens. Tyvärr undanskymdes detta i floden av partiprofileringar.

    Givet bör i varje skola i Sverige klimatkrisen belysas med IPCC data som grund. Det är uppfriskande att se att elever själva börjar demonstrera mot den politiska lättsinnigheten! Detta måste få stöd från forskarhåll och politiker. Viktigt att forskar går in i partierna och hjälper till att formulera deras miljöprogram. Massmedia spelar också en roll.

    Men framför allt måste en karta läggas fram om hur ett sunt samhälle ska se ut, vilka nedskärningar av produktionen som måste göras och vilka arbetslöshetskommissions sekvenser det kommer få. Gröna arbetsformer måste erbjudas för att inte folk ska skrämmas avnedskärnngen. Vi måste få ett positivast framtids scenario för att
    Psykologiskt orka med en djupgående förändring. I floden av krisnyheter ger man lätt upp och tar Dan som den kommer.

    Mvh,
    Tomas

  • Bertil Hagström skriver:

    Jag anser att det viktigaste psykologiska forskningsområdet är att studera maktpersoners psykologiska förhållningssätt. Inte minst börsmäklare, spekulanter på börsen och mångmiljardärernas jagande efter ännu fler miljarder… på bekostnad av klimat och miljö. Vi vanliga dödliga har inte så många effektiva sätt att motverka klimat o miljöskadorna ( flyga mindre och käka mindre kött och inte åka så mkt bil) medan rovdriften på miljön och konsekvenserna i klimatskador står kapital och girigheten för

  • Torbjörn Albért skriver:

    Psykologin kan väl också appliceras på politiker och politiska partier? Riksdagen har väl tillgång till gedigna vetenskapliga underlag och hanteringskostnader. Agera rationellt för det gemensammas bästa är en sak, att agera rationellt för partiets och den egna personliga positionens bästa kan vara en annan sak.
    När politiska beslut görs ställs skillnaden mellan allmännytta och egennytta på sin spets.