Vårt kranvatten testas för en rad olika ämnen innan det pumpas ut till våra hem. Ändå kan det finnas skadliga ämnen kvar. Okända kemikalier passerar obemärkt genom vattenverken, men det finns sätt att stoppa dem.

Det är mycket vi inte vet om vårt dricksvatten, och forskare varnar för att de tester som görs vid vattenverken inte är tillräckliga.

− Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och jag tycker att den här frågan förtjänar mer uppmärksamhet, säger Johan Lundqvist, docent i molekylär toxikologi vid SLU.

De provtagningsmetoder som används vid svenska vattenverk går ut på att man testar vattnet för att se till att det inte innehåller för höga halter av vissa utpekade ämnen. Testerna omfattar ett 30-tal ämnen eller grupper av ämnen men det finns, enligt Johan Lundqvist, ofantligt många fler syntetiska kemikalier som potentiellt kan ha spridits ut i naturen.

− Det har tillverkats många tiotusentals syntetiska kemikalier, som kan ha förorenat miljön.

Toxiska ämnen i Göta älv

Johan Lundqvist
Johan Lundqvist, docent i molekylär toxikologi. Foto: Lisbet Spörndly

Flera studier som Johan Lundqvist och några andra forskare genomfört nyligen bekräftar att föroreningar inte alltid upptäcks med tester som görs vid vattenverken i dag. I två studier, en som undersökte vattnet från sju olika vattenverk längs Göta älv och en som undersökte vattnet från ett vattenverk i Mälardalen, upptäcktes att det renade vattnet från vissa verk innehöll ämnen med toxiska effekter. Dessa ämnen hade alltså passerat obemärkt genom vattenverkens kontroll. Forskarnas prover visade att vattnet uppfyllde lagstiftningens krav. Ändå kunde man alltså se att det fanns något i vattnet som man inte vill ha där.

− Att vi kan se effekter av hälsofarliga kemikalier i dricksvatten, trots att alla gränsvärden är uppfyllda, visar att vi behöver komplettera dagens kontrollsystem, säger Johan Lundqvist.

Om samma testmetoder som han använder i sin forskning även skulle användas rutinmässigt vid vattenverken skulle man bli bättre på att upptäcka kemikalier i dricksvattnet, menar han. För att det ska bli verklighet tror han att det behövs nya riktlinjer till vattenproducenterna om att de, utöver dagens analyser där man söker efter vissa utpekade ämnen även ska testa vattnets toxicitet. Med sådan testning får man inte veta vilka ämnen som finns i vattnet, men man ser om det finns någon förorening med hälsofarliga eller miljöskadliga effekter.

Ett systemskifte i synen på vattenrening

Johan Lundqvist tycker att det behövs ett systemskifte i synen på vattenrening.

− Vi kanske måste komma bort från tanken att vi alltid ska ta reda på den exakta kemiska strukturen på en förorening i vattnet, eftersom det är ett tidsödande arbete. Om man kan hitta en lämplig reningsmetod behöver man egentligen inte veta exakt vad det rör sig om för förorening för att kunna rena vattnet, säger han.

Samtidigt, förklarar han, finns så klart en poäng i att ta reda på vad som orsakar en förorening så att man kan hitta källan och täppa till den eller identifiera kemikalier som kanske borde förbjudas.

− Man måste kunna hålla två bollar i luften samtidigt. Ur ett folkhälsoperspektiv är det viktigast att upptäcka och avlägsna föroreningar ur dricksvattnet så snabbt som möjligt oavsett vad som orsakar dem. Kemikalier i dricksvattnet kan till exempel ha hormonstörande effekt och påverka reproduktionen eller vara cancerframkallande.

Ineffektiva reningsverk i Sverige

Lutz Ahrens
Lutz Ahrens, docent i organisk miljökemi. Foto: Viktor Wrange

En annan SLU-forskare, Lutz Ahrens som är docent i organisk miljökemi, har deltagit i en internationell studie som visar att vi här i Sverige har anledning att ta frågan om okända kemikalier i dricksvattnet på särskilt stort allvar. Studien jämför vattenkvaliteten och vattenverkens effektivitet i olika länder i Europa och Asien. Forskarna har undersökt förekomsten av olika kemikalier, till exempel ämnen som kommer från bekämpningsmedel.

Resultatet visar att vattnet här i Sverige är ganska rent redan innan det anländer till vattenverken, men också att vår rening inte är särskilt effektiv. Det innebär att om det finns okända kemikalier i vattnet är det större risk att de passerar obemärkta genom vattenverken här än i länder med mer effektiv rening, som till exempel Spanien. Där har man, enligt studien, höga halter av kemikalier i det vatten som är på väg in i vattenverken, men låga halter i det som kommer ut.

− Det är mer som försvinner i deras rening än i den svenska, och då kan man tänka sig att de också fångar upp mer av eventuella okända kemikalier, säger Lutz Ahrens.

Dyrt att rena dricksvatten

I dag finns det effektiva metoder för att rena vatten från föroreningar. Man kan till exempel använda aktivt kol.

− Då får du i princip bort allt, men det är en dyr metod så den ska bara användas där det behövs, säger Lutz Ahrens.

Liksom Johan Lundqvist tror han att det första steget är att förbättra testningen så att man ser vilka vattenverk som eventuellt behöver mer avancerade reningsmetoder. Utmaningarna ser olika ut i olika delar av landet, förklarar han.

− Det är till exempel vanligare med föroreningar från bekämpningsmedel i södra Sverige.

Riskerna ökar vid översvämningar

I en framtid med mer extremt väder, fler kraftiga regn och översvämningar, kommer frågan om okända kemikalier i dricksvattnet att bli ännu mer aktuell än i dag, tror Johan Lundqvist. Här i Sverige är vi särskilt sårbara i och med att vi hämtar mycket av vårt dricksvatten från ytvattenkällor som sjöar, menar han.

− Vid översvämningar ökar risken för att kemikalier sköljs ut i sjöar och vattendrag så den här frågan är dagsaktuell nu med den senaste tidens översvämningar, säger han.