Den biologiska mångfalden är högre i nyckelbiotoper jämfört med omgivningarna. Det är en av slutsatserna i en ny genomgång av 20 års forskning. Forskarna bakom rapporten hoppas att det ska bli enklare att luta sig mot vetenskapliga rön i en laddad fråga.

– En grundläggande slutsats är att nyckelbiotoperna är ett värdefullt naturvårdsinstrument som har effekt, säger Lena Gustafsson, professor i naturvårdsbiologi på Sveriges lantbruksuniversitet.

Det är hon som tillsammans med Mats Hannerz, konsult i skogliga frågor, har gjort sammanställningen av den forskning som finns om nyckelbiotoper i de nordiska och baltiska länderna.

Sammanfattningsvis konstaterar forskarna att nyckelbiotoper faktiskt fungerar: den biologiska mångfalden är högre där än i omgivningen. Man ser också kanteffekter, efter avverkning i nyckelbiotopernas närmaste omgivning är den biologiska mångfalden mindre.

Lena Gustafsson ser också belägg för att den geografiska fördelningen av nyckelbiotoper är viktig. Många mindre områden bildar tillsammans ett nätverk som är betydelsefullt för arters spridning.

– Kanske kan det inspirera några skogsägare att spara buffertzoner eller planera avverkningen så att inte en nyckelbiotop omges av ett helt kalavverkat område, eller att använda en annan skötselmodell för just dessa omgivningar, säger Lena Gustafsson.

Mer kunskap om skötsel

Inför arbetet med rapporten frågade rapportförfattarna representanter för skogsbruk och miljöorganisationer vilka forskningsfrågor de tycker är viktigast, för att skapa sig en bild av vad som efterfrågas men också definiera framtida forskningsområden.

Många frågar efter kunskap om hur nyckelbiotoperna bäst sköts och om det går att bedriva skogsbruk utan att naturvärdena minskar – två områden där det finns mycket lite forskning. Kvaliteten på inventeringarna av nyckelbiotoper är ett annat område där kunskap saknas.

Men trots att parterna efterfrågar kunskap tror Lena Gustafsson inte att hennes och Mats Hannerz forskningsrapport kan bidra till att lösa de många konflikterna i nyckelbiotopsfrågan.

– Det är en politisk och ekonomisk fråga som handlar om mycket pengar. Intressenterna vrider och vänder gärna på tolkningar så att det stämmer överens med det budskap man vill föra fram. Men vi tycker ändå att det är viktigt att man vet vad forskningen säger, då vet man hur kunskapsbasen ser ut.

Lena Gustafsson
Lena Gustafsson, professor i naturvårdsbiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Foto: Jenny Svennas-Gillner

Får inte avverka

Den främsta orsaken till att nyckelbiotoper är en så omdiskuterad fråga inom skogsbruk och naturvård tror Lena Gustafsson är att skogsägare i princip inte kan avverka skog i nyckelbiotoper. Skogsindustrins certifieringar tillåter inte handel med det virket.

– Diskussionerna är som hetsigast i nordvästra Sverige. Det beror på att nyckelbiotoperna där ofta är många och väldigt stora. De kan vara på flera hundra hektar. Det gör att vissa skogsägare drabbas hårt, säger Lena Gustafsson.

Som ett resultat av detta införde Skogsstyrelsen 2017 ett inventeringsstopp i just nordvästra Sverige, ett kontroversiellt beslut. Lena Gustafsson var en av dem som valde att tillfälligt lämna den samverkansgrupp som samlar representanter för myndigheter, forskning, skogsägare och miljöorganisationer. Inventeringsstoppet hävdes sedan och staten tillsatte i stället ytterligare medel för inventering och utökat skydd.

– När man nu startar en ny serie inventeringar kommer man att upptäcka fler nyckelbiotoper. Då kommer det också att uppstå nya konflikter, frågan är hur man löser det. Ju fler man hittar desto dyrare blir det att skydda dem. Det kommer helt klart att fortsätta vara en het fråga.

Föreslår alternativa skötselplaner

I de nya inventeringarna kommer högre krav ställas på just de nordvästra skogsområdena i ett försök att anpassa regelverket. Lena Gustafsson menar att det kan finnas fler sätt att möta de drabbade skogsägarna.

Till exempel finns mycket fjällnära skog i nordvästra Sverige, som redan är skyddad, men det saknas kunskap om vad som händer när nyckelbiotoper kombineras med andra skyddade områden

– Kanske skulle man också kunna ha alternativa skötselplaner för större nyckelbiotopsområden, med selektiva avverkningsformer som gör det möjligt att ta ut en del virke? Kanske skulle det kunna lösa den gordiska knuten, men inga sådana diskussioner förs vad jag vet.

Nyckelbiotoper

• Nyckelbiotoper är ett begrepp som introducerades av Skogsstyrelsen i början av 1990-talet och som också har kommit att användas i Finland, Norge och länderna i Baltikum.

• En nyckelbiotop är ett skogsområde som har stor betydelse för skogens växter och djur, till exempel för att där finns hotade eller sällsynta arter som är beroende av området. Det finns mer än 50 olika sorters nyckelbiotoper.

• Fram till i dag har över 100 000 nyckelbiotoper registrerats. Tillsammans utgör de omkring 2 procent av landets produktiva skogsmark.

• En nyckelbiotop är inte automatiskt skyddad från avverkning, men i praktiken innebär klassningen ett avverkningsstopp, då skogsnäringens certifieringar inte tillåter anslutna företag och markägare att köpa eller sälja virke från nyckelbiotoper.

• Läs mer i rapporten ”20 års forskning om nyckelbiotoper – här är resultaten” finns att läsa i sin helhet.

Källa: Skogsstyrelsen, SLU


Elin Viksten

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Klas Ancker skriver:

    Skyddsvärda skogar skall skyddas. Det hörs på namnet.

    Det finns en risk att man utför något som man kallar för hyggesfritt (SLU) och går in i skogar med höga naturvärden. Man kalavverkar på ytor i schackruteform och på varannan ruta (ca 60×40 m). =Skövling.

    I skogar med måttliga naturvärden kan man göra försiktiga uttag.
    Detta beskrivs i plockhugget.se

    Med ”naturnära” huggning (plockhuggning) försöker man efterlikna skogens egen dynamik och ser till att skogen skiktar sig och får flera trädarter samt lämnar ”fula” träd till mat för mångfalden.

    Idag är det ont om skiktade skogar.

  • ulf svensson skriver:

    Hej,

    Synnerligen intressant artikel! Jag har två funderingar. Jag har tidigare läst om forskning kring nyckelarter. Denna forskning indikerar att det ofta är först efter att en art försvunnet som det visat sig att det var just en nyckelart. Kan man föra ett liknande resonemang kring nyckelbiotoper?

    Min andra funderingen gäller alternativa skötselplaner och selektiva avverkningsformer. Sedan mitten av 1990-talet har jag arbetat med luftskepp och vad denna teknologi kan åstadkomma i olika sammanhang. Jag har följt ett tyskt projekt där man använder friflygande ballonger – styrda av GPS – som skulle kunna fungera som transportör av virke ut ur skogen. Det finns även en svensk forskare som tagit idéerna ett steg vidare och kopplat på en robot för avverkning respektive kvistning, dvs inga skogsmaskiner som demolerar marken samt förlänger säsongen. Är detta av intresse för framtiden enligt din mening?

    Bästa hälsning
    Ulf Svensson

    • Lena Gustafsson skriver:

      Hejsan Ulf,
      Tack för dina tankar kring artikeln om nyckelbiotoper, uppskattas! Angående din första fråga om en nyckelbiotop kan upptäckas först efter att den försvunnit så är svaret inte helt enkelt. Om man på ett hygge ser stubbar efter mycket gamla träd (man kan räkna årsringar) och en del mindre vanliga träd så kan det vara så att området borde ha klassats som nyckelbiotop. Men för att göra en bra bedömning så måste man se vilka växter och djur som finns i den gamla skogen och det går ju inte i efterhand. Jag tror dock kanske att du funderar djupare än så och i parallell med nyckelarter funderar på om det kan bli följdeffekter på arter och ekosystemprocesser, om en nyckelbiotop försvinner? Det finns inget säkert svar på detta. Men vi vet av forskningen att nyckelbiotoperna bildar nätverk tillsammans med andra gamla skogar, som kan vara viktiga för arters överlevnad och spridning. Skulle komponenter försvinna från detta nätverk så kan det förstås påverka den långsiktiga överlevnaden för vissa arter.

      Angående din andra fråga så är den ju mer allmän och inte specifikt kopplad till nyckelbiotoperna. Skogsteknik är inte mitt område och jag kan därför inte uttala mig som expert. Men, generellt tror jag att teknikutvecklingen kan vara positiv för naturvården, t ex detaljerad och digitaliserad information om topografi och markfuktighet liksom mindre fordon med lägre markbelastning som kan leda till mindre markskador. GPS-trackning av det som lämnas för naturvård vid avverkning underlättar uppföljningar osv. Ibland uttalas också farhågor för att viss teknik (t ex sådan som du nämner) kan leda till att ”all” skog kan nås för avverkning och därmed kan även områden som hittills undgått huggningar. Det är ju viktigt med visioner och nya idéer och det du nämner om luftfartyg och selektiv avverkning kanske kan vara realistiskt men jag kan inte bedöma det.

      Ursäkta långa svaret men dina frågor var engagerande.

  • Lena Gustafsson skriver:

    Hejsan Bo,
    Vad fint att du tycker det är bra att forskningen om nyckelbiotoper sammanfattas! Vi frågade olika intressenter (skogsägare, myndigheter, miljöorganisationer osv) om vilka frågor de tycker är viktiga att forskningen kan besvara när det gäller nyckelbiotoper. Sen jämförde vi detta med vad forskningen egentligen har fokuserat på. Du kan läsa om detta i rapporten på sid 9 och sid 130-134 i vår rapport. Rapporten hittar du här: https://pub.epsilon.slu.se/15711/. Hälsningar Lena

  • Bo Servenius skriver:

    Bra att uppföljning gjorts. Fick skogsägare vara med i arbetet?