Domen mot de tolv klimataktivister som i somras blockerade trafiken på E4 i Stockholm har fått bland annat Amnesty att varna för en inskränkt demonstrationsrätt – något som klimatforskare internationellt också har påpekat. Men ett högt tonläge i sociala medier betyder inte att allmänhetens attityder mot klimataktivister har hårdnat, påminner Magnus Wennerhag, professor i sociologi vid Södertörns högskola.

Det var i slutet av augusti som klimataktivister från organisationen Återställ våtmarker limmade fast sig på E4 i Solna och orsakade milslånga köer. Trots att en fil hölls öppen fastnade en ambulans i utryckning i trafiken och debatten i sociala medier hårdnade snabbt. Samtliga tolv aktivister dömdes för sabotage och ohörsamhet mot ordningsmakten, men redan innan domen gick Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace gemensamt ut och varnade för en förskjutning i samhället.

En tuffare brottsrubricering – sabotage i stället för ohörsamhet mot ordningsmakt – och en hatisk ton i sociala medier är i förlängningen ett hot mot den grundlagsskyddade demonstrationsrätten, menar organisationerna.

Magnus Wennerhag som i många år forskat om politisk aktivism ser inga skäl att ifrågasätta den bilden av utvecklingen, men påminner om att allmänhetens inställning till miljöaktivister inte nödvändigtvis stämmer med den polariserade bild som skapats i medierna.

– Vi vet generellt lite om vad folk tycker om klimataktivister. Däremot vet vi att allmänheten delar aktivisternas övergripande mål att klimatkrisen måste lösas – oavsett enskilda, högljudda röster på internet som ifrågasätter krisen. Men även om allmänheten erkänner klimatproblemen, delar inte alla aktivisternas syn på hur akut läget är. Samtidigt är opinionen kring aktionsformen civil olydnad mer splittrad, säger han.

Medborgarrättsrörelsen bröt ny mark

Civil olydnad, att bryta mot lagen för att rikta ljuset på en fråga, har en lång tradition – och det är först i efterhand som vi vet om metoderna kan anses accepterade av allmänheten. Ett klassiskt exempel är 1950-talets amerikanska medborgarrättsrörelse, när Rosa Parks satte sig på en plats i bussen där bara vithyade fick sitta. Forskning som tittat på den och andra rörelser som använt sig av civil olydnad ser att det som var kontroversiellt på sin tid ofta inte är det i dag.

Magnus Wennerhag
Magnus Wennerhag, forskare vid Södertörns högskola.

– Många olagliga aktioner har ansetts vara nödvändiga med tanke på att de har förändrat samhället i en nödvändig riktning. Allt från införandet av demokrati till kvinnors och HBTQ-personers rättigheter kan ses som exempel på sådana rörelser, säger Magnus Wennerhag.

I forskning om medborgarrättsrörelsen tittade man på 1980-talet närmare på vilken effekt en radikal flank av en rörelse har på utvecklingen.

– En effekt man kunde se var att mer radikala aktioner – antingen kontroversiella eller icke-lagliga – gav ett fokus till frågan i sig, oavsett hur själva aktionen togs emot. Det ledde till att rörelsen i sin helhet gynnades, även de som inte ville ta till mer radikala metoder. En negativ påverkan av en radikal flank skulle då vara att metoder som fördöms av i princip alla påverkar hela rörelsen negativt.

Internationell protest mot kriminalisering

Den förskjutning i synen på aktivism som Amnesty och Civil Rights Defenders pekar på har diskuterats även i internationella sammanhang. I Storbritannien har till exempel lagverket anpassats för att inkludera så kallad ”locking on”, när demonstranter limmar fast sig på platser eller föremål för att inte kunna föras bort.

I våras gick över 400 forskare och klimatexperter ut i ett gemensamt upprop mot hur klimatprotester i allt större utsträckning rubriceras som kriminella handlingar, samtidigt som forskningen enigt visar att mänskligheten står inför en reell klimatkris. ”Vi uppmanar därför alla regeringar, domstolar och lagstiftande organ runt om i världen att vända utvecklingen som innebär att ickevåldsprotester mot klimatet kriminaliseras”, skriver forskarna.

Om de som engagerar sig ignoreras helt finns förstås en risk att vissa tar till mer radikala metoder, det har vi sett historiskt.

– Det är mycket lättare att göra den typen av förändringar i Storbritannien, man har ingen skriven författning, ingen grundlag på samma sätt som i Sverige. Nu är man heller inte en del av EU:s rättsliga system. Den politiska styrningen är större. Här skulle det vara betydligt mer komplicerat att göra en sådan ändring, säger Magnus Wennerhag.

Det är värt att notera, menar han, att tingsrättens dom i veckan faktiskt följer tidigare mönster i påföljd för den här typen av civil olydnad: inga fängelsestraff och inga böter.

– Den här nya gruppen Återställ våtmarker verkar välja mer spektakulära metoder, jag kan anta att det inom den här gruppen finns en medvetenhet om att de riskerar hårdare straff än om de hade valt metoder som exempelvis Extinction Rebellion, säger Magnus Wennerhag.

För att människor ska vilja protestera är det viktigt att de känner att deras protester kan ge resultat, då mobiliserar sig fler, menar han.

– Om de som engagerar sig ignoreras helt finns förstås en risk att vissa tar till mer radikala metoder, det har vi sett historiskt. Men nu finns en konsensus, med enstaka undantag, om att det här är en viktig fråga.

SOM-undersökningen om civil olydnad

SOM-undersökningen, som årligen genomförs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, ställer frågor om samhälle, opinion och medier till Sveriges befolkning.

I 2021 års SOM-undersökning ställdes frågan ”Tycker du det kan vara rätt att använda följande sätt för att påverka det svenska samhället?” med civil olydnad som ett svarsalternativ. För 2021 är resultatet att 3% säger ”Ja, alltid” och 43% säger ”Ja, under vissa omständigheter” och 54% säger ”Nej, aldrig”.

”Min tolkning är att närmare hälften av befolkningen ändå ser civil olydnad som något legitimt. Frågan har ställts av SOM från 2017 och framåt, och svarsandelarna varierar marginellt mellan åren – alltså svårt att tala om en förändring”, kommenterar Magnus Wennerhag.

Civil olydnad är olagligt enligt svensk lag och definieras ofta som aktivism som går ut på att utan våld bryta mot en lag och vara beredd att ta konsekvenserna av det, för att uppnå en samhällsförändring.


Elin Viksten text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.