Förskolan är en av de viktigaste platserna för barnens språkutveckling. Trots det är kvaliteten på svenska förskolors undervisning i språk, skrivande och läsande låg, enligt en ny studie.

Forskare vid Göteborgs universitet har besökt 153 förskolor för att utifrån en internationell metod, ECERS-3, undersöka kvaliteten på förskolornas pedagogiska verksamhet. Förskolorna har valts ut för att representera såväl storstäder och förorter som mindre städer och landsbygd.

En slutsats är att kvaliteten på förskolornas språkutvecklande delar generellt är låg, även om vissa förskolor håller en hög nivå. Skillnaderna i undervisningskvaliteten finns i alla olika sorters områden. Det handlar till exempel om hur förskolepedagoger använder böcker och bilder för att ge barnen möjlighet att utveckla läsande och skrivande.

– Det finns en lång och stark tradition av att läsa med och för barn i förskolan. Men högläsning sker oftast i samband med vila och avkoppling eller i väntan på andra aktiviteter, och inte som en systematisk del av undervisningen. Det är sällan som läsning och barnlitteratur planeras som en aktivitet i sig. En bilderbok kan användas på många sätt, till samtal, lek och lärande, säger Pia Williams, professor i barn och ungdomsvetenskap, i ett pressmeddelande.

I studien framgår också att det är stora skillnader mellan olika förskolor sett till vilka böcker som finns tillgängliga, men också sett till hur böcker och skrivmaterial används och exponeras för barnen. På vissa förskolor utmanar förskollärarna samtliga barn i läs- och skrivfrämjande aktiviteter, inte bara de som tar egna initiativ, men i många fall är det främst barn som tar egna initiativ som blir bekräftade.

Forskarna bakom studien menar att det inte räcker att barnen är på förskolan för att de ska utveckla sitt språk, det måste finnas en undervisning som utmanar barnens lärande. Tidigare forskning visar att det är viktigt att barn tidigt får möjlighet att utveckla sitt språk.