Enligt den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, uppgår vårt intag av vatten via dryck och mat till två liter per dag. Men hur säkert är egentligen vårt dricksvatten? Det vet vi inte, är det snabba svaret, men forskare betonar att vi måste – och kan – ta reda på det.

Även låga halter av föroreningar i dricksvatten kan potentiellt ge stor effekt, eftersom vi får i oss så mycket vatten varje dag. Men hur rent är vårt svenska dricksvatten?

– I vårt samhälle använder vi många olika kemikalier, ibland i stora mängder, och vi kan inte utesluta att oönskade kemikalier letar sig ut i miljön och hamnar i dricksvattnet, säger Karin Wiberg, fakultetsprofessor som leder en forskargrupp i organisk miljökemi vid SLU.

Några exempel på sådana ämnen är flamskyddsmedel, läkemedelsrester, rester av hygien- och hudvårdsprodukter och mikroplaster. Karin Wiberg medverkar även i en internationell expertgrupp som i en gemensam skrivelse påtalar att kunskapen om dessa ämnen är begränsad och att riskerna är otillräckligt hanterade i våra regelverk.

Vatten analyseras vid mätstationer

I fem år han hon och hennes kollegor i forskningsprojektet SafeDrink brottats med hur vi kan upptäcka hälsofarliga kemikalier i vatten och vilka reningstekniker som är de bästa för olika ämnen.


Karin Wiberg, fakultetsprofessor. Foto: SLU

–Vi kan inte utesluta att det finns kemikalier i vattnet som vi behöver skydda oss mot. Det enda vi vet är att vi behöver mer kunskap.

Kunskapen om vilka ämnen vattnet innehåller behöver alltså studeras mer, men på tekniksidan finns det redan nu framsteg som är redo att användas.
– Nu finns metoder vi inte hade tidigare, de är helt färska och redo att användas.

Dessa metoder finns redan i praktiska tillämpningar. I Schweiz och Tyskland finns mätstationer där vatten analyseras längs floden Rhen för att upptäcka flöden av oönskade kemikalier och risker med föroreningar i dricksvatten på ett så tidigt stadium som möjligt. Syftet är att förhindra onödig exponering av människor genom dricksvattnet.

– På så sätt får de reda på vad som finns i vattnet, om det har skett någon förändring, om någon ny kemikalie har tillkommit, och man hinner larma nedströms.

Vi kan inte utesluta att det finns kemikalier i vattnet som vi behöver skydda oss mot.

Skulle detta kunna vara ett framtidsscenario även för Sverige?
– Tekniken finns, det går att övervaka vatten på ett mer avancerat sätt men det kräver olika specialanalyser, kostsamma analysinstrument och kompetent personal för att utföra analyserna och för att hantera och tolka informationen.

Hur är det engagemanget i frågan i Sverige just nu?
– Vattenverken är väldigt medvetna och engagerade. Vi har ett välutvecklat samarbete genom ett dricksvattennätverk där många idéer till projekt har fötts, det har betytt mycket.

Riskbaserade bedömningar

I dag regleras vattenkvalitet bland annat genom EU:s dricksvattendirektiv, som just nu ses över, och det svenska regelverket följer i stort sett detta.
– I förändringsarbetet talas om att riskbaserad bedömning måste införas, vilket är bra.

I samband med översynen av direktivet diskuteras också att utöka den lista med kemikalier som i dag är reglerade. Karin Wiberg betonar att detta visserligen är bra men att man behöver sikta bredare för att få kontroll över riskerna med föroreningar i dricksvatten.

–Vi behöver mer kunskap om vilka ämnen vi exponeras för genom dricksvatten och vilka av dessa som kan vara hälsofarliga. De metoder som finns för övervakning bör användas och ständigt förbättras så att vi får en så bra bild av vattenkvalitén som möjligt.

SafeDrink

SafeDrink finansierades av forskningsrådet Formas 2014 – 2018.

Under de senaste åren har det rapporterats om problem med kemisk förorening i kommunalt dricksvatten orsakat av kemikalieanvändning i samhället. Enligt SafeDrink är det därför angeläget att utveckla metoder som kan upptäcka risker med föroreningar i dricksvatten på ett tidigt stadium.

SafeDrink har syftat till att:
• Utveckla metodik för bättre kontroll av förekomst av hälsofarliga kemiska föroreningar i dricksvatten.
• Utvärdera olika reningsmetoders effekt på halter av föroreningar och deras toxicitet.
• Undersöka hur relativt låga halter av bioackumulerande kemikalier i dricksvatten påverkar föroreningsnivåer i människor samt ta reda på hur individer ställer sig till (meningsskapande) hälsorisker förknippade med dricksvatten, med särskilt fokus på kemiska ämnen.

SafeDrink har propagerat för en fortsatt satsning på kunskapsutveckling, samverkan och expertstöd kring kemiska hälsorisker i dricksvatten för att utveckla och långsiktigt säkra hög kompetens inom området.

Landshövdingen i Uppsala län och tio regionala aktörer har tagit till sig budskapet och skickat en hemställan till regeringen om att inrätta ett sådant kompetenscentrum.

– Vi har pekat på de stora kunskapsluckorna och behovet av förstärkt samhällsengagemang kring kvalitén på dricksvatten, vårt viktigaste livsmedel. Nu är det upp till politikerna att besluta. Just nu vet vi inte vad det skulle innebära att lämna detta outforskat. Men helt klart är att vi riskerar att missa något viktigt, något som påverkar vår hälsa på ett negativt sätt och som skulle kunna undvikas med mer kunskap, säger Karin Wiberg.


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.