Industri & Energi
Genomtänkt stadsplanering ska minska segregationen
De stora miljonprogramsområdena är unika för Sverige – även om de fyller sitt syfte i att ge bostäder till många så förstärker dessa områden segregationen. Varför? Det ska forskare nu ta reda på i ett nytt projekt – för att undvika att samma misstag upprepas i den nu stundande bostadskrisen.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Enligt OECD var Sverige det land som tog emot mest flyktingar per capita under migrationskrisen 2015. Tyvärr sticker Sverige även ut som ett land med hög bostadssegregation, berättar Sarah Valdez, universitetslektor på Institutet för analytisk sociologi, vid Linköpings universitet.
Att segregationen är större i länder med stort flyktingmottagande kanske inte är så förvånande, men det finns andra orsaker till problemet. Förklaringen ligger också i miljonprogrammet, som genomfördes under 60- och 70-talet.
– Denna typ av byggnader förekommer på andra platser men inte i samma stora skala, med sammanhängande områden, som här. Jag tror det är en bidragande faktor till Sveriges segregationsproblem, säger hon.
En barriär mot andra delar av staden
Miljonprogramsområden omges ofta av ringleder, vilket minskar interaktionen mellan bilar och människor men det blir också en barriär mot andra delar av staden. Många av de som bor i dessa områden jobbar, handlar och umgås här och lämnar sällan området.
– Alla dessa saker avgör hur individer rör sig, hur mycket man möter varandra. Det var ett fint motiv att planera ministäder där man kan göra allt, men det innebär också att boende har färre anledningar att lämna områden – de blir isolerade.
Hon exemplifierar med de gångtunnlar som är typiska inom miljonprogrammet.
– Det är bra att man kan gå eller cykla utan biltrafik men de skapar samtidigt en känsla av separation. Tunneln blir en psykologisk barriär som människor är mindre benägna att korsa.
Stadsplaneringens roll för segregationen
Miljonprogrammen byggdes ofta i städernas utkanter, vilket gjorde att dessa områden inte var attraktiva för etniska svenskar, ett mönster som lever kvar än i dag.
– Marken var den minst åtråvärda på marknaden så få infödda svenskar valde att bosätta sig där.
Den negativa bilden av miljonprogramshusen förstärks av Boverket, som rapporterar att lägenheter i dessa flerbostadsområden rivs i många kommuner med överskott på bostäder. Orsaken är främst att lägenheterna är svåra att hyra ut.
I det nya forskningsprojektet Byggnadsmiljöns roll i invandrarintegration ska forskarna undersöka vilken roll stadsplanering spelar för segregation. I projektet kommer ett nytt mått på segregation att användas.
– Vi kommer att titta på hur restiden från olika platser skiljer sig från den geografiska närheten. Kanske bor man fysiskt nära någonting men restiden dit blir ändå lång på grund av hinder som motorvägar eller annan infrastruktur. Sådana hinder ökar segregationen.
Mycket att lära från miljonprogrammet
Forskarna kommer att samarbeta med en arkitektbyrå och undersöka effekten av två projekt som byrån har genomfört; en stadsträdgård och ett samhällscenter. Genom intervjuer, enkäter och deltagarobservationer ska de undersöka vilken påverkan de har haft.
Motiven för att komma tillrätta med bostadssegregation är flera; svenskfödda barn till migranter som går i segregerade skolor uppvisar sämre skolresultat och segregation försvårar både språkinlärning och möjligheter till jobb för nysvenskar.
En genomtänkt designad stad kan göra att människor av alla åldrar, socioekonomiska grupper och etniska grupper interagerar med varandra.
Dessutom minskar segregation chanserna för Sverige och svenskar att ta del av de nya medborgarnas kulturella kapital. Det är de frågor som projektet vill råda bot på, genom mer genomtänkt framtida stadsplanering.
– Vi står inför bostadsbrist igen så när nya byggnader byggs kan stadsplanerare lära sig av miljonprogrammet. Beslutsfattare kan få nya sätt att tänka på hur städer ska byggas för att interaktion ska öka.
Detta projekt fokuserar på etnicitet men resultaten kan appliceras på andra frågor.
– En genomtänkt designad stad kan göra att människor av alla åldrar, socioekonomiska grupper och etniska grupper interagerar med varandra i sin vardag även om de bor i olika kvarter.
Miljonprogrammet
En stor del de bostäder vi har kom till under perioden 1965 till 1974, en tid i svenskt byggande som brukar betecknas miljonprogrammet. Under de här åren byggdes det 1 005 578 bostäder i Sverige. I den summan ingår alla typer av hus över hela Sverige oavsett upplåtelseform.
Något egentligt program för ökad bostadsproduktion handlade det egentligen inte om. Byggandet hade ökat stadigt under hela efterkrigstiden och uppgick bara under 1963 till 80 000 bostäder.
Uttrycket miljonprogrammet handlade snarare om att visa att det fanns ett uttalat mål att ytterligare höja takten i bostadsproduktionen, och det sätt man gjorde det på – genom att bygga mer rationellt och industriellt.
Under år 1970 kom det till 109 843 nya lägenheter. Det året räknas som kulmen på miljonprogrammet. Ett år senare inleddes en kraftig omsvängning i bostadsbyggandet. Då fanns inte längre någon efterfrågan på lägenheter i flerbostadshus, vilket var det man främst hade byggt. Bostadsköerna hade helt enkelt byggts bort, och efter 1971 stod fastighetsbolagen i stället inför uthyrningsproblem. Därmed var epoken miljonprogrammet slut.
Källa: Boverket