Försäljningen av sanitetsprodukter – inklusive bindor, tamponger och menskoppar – är en miljardindustri. Trots det saknas internationella riktlinjer samt testmetoder för vilka kemikalier produkterna får innehålla.

– Jag var intresserad av att kolla på hur man uppdaterar standarder för mensskydd i takt med ny forskning. Men ganska snart insåg jag att det här området har extremt bristfälliga standarder. I stället går mensskydd i Sverige och Europa under generella produktsäkerhetsdirektivet, som vilken konsumentprodukt som helst, säger Louise Klintner, doktorand i företagsekonomi vid Lunds universitet.

Kemikalieinspektionen gjorde en tillsyn av mensskydd 2017. När resultaten publicerades ett år senare var budskapet att det inte finns någon anledning till oro vad gäller kemikalier i mensskydd.

– Men det var en engångsinspektion. Sådant måste ju ske löpande, bara för att något var relativt okej nu, så behöver de inte vara det senare. Dessutom finns det inga standardiserade testmetoder och den här tillsynen gjordes enbart av toxikologer och Kemikalieinspektionen, inga obstetriker eller gynekologer var inblandade såvitt jag vet, säger Louise Klintner i ett pressmeddelande.

Hon efterlyser nu standardiserade tester och gränsvärden.

– Det bör ske på en global nivå. Det här handlar ju inte bara om menstruerande människor i Sverige. Därför är jag engagerad tillsammans med SIS, med målet att tillsammans med tillverkarna sätta en ISO-standard som gäller internationellt.­