Personer som trots att de arbetar ändå lever i fattigdom har länge varit ensamstående kvinnor. Men i dag är en annan grupp störst: utrikesfödda medelålders män.

Gifta, utrikesfödda män mellan 30 och 49 år är de som oftast lever i fattigdom trots att de har jobb. Många av de som är fattiga trots arbete fastnar också med låga inkomster. Det visar en ny studie vid Göteborgs universitet. Studien ingår i forskningsprojektet Arbetande men fattig. Forskarna har följt hur utvecklingen för gruppen arbetande fattiga människor har sett ut mellan 1987 och 2016.

– Resultaten visar att det har blivit allt svårare att ändra inkomställning. Allt fler arbetande men fattiga fastnar i låga inkomster, säger Birgitta Jansson, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.

De som räknas som fattiga trots att de har arbete bor i ett hushåll med en total årsinkomst som är under den relativa fattigdomsgränsen, under 13 300 per månad. Yngre personer och studenter som arbetar extra är inte inräknade.

Att det inte längre är ensamstående kvinnor som oftast är fattiga trots arbete tror forskarna beror på att jämställdhetssatsningar har gett resultat – samtidigt som integrationspolitiken inte fungerat tillräckligt.

– Flera kvinnor skaffar sig högre utbildning, arbetar heltid i större utsträckning och lönerna i många kvinnodominerade arbeten har stigit. Bland invandrade män är det vanligt med lågbetalda servicearbeten och att de av olika anledningar inte tagit del av högre utbildning, säger Lovisa Broström, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Andelen personer som trots att de arbetar lever under gränsen för fattigdom har varit ungefär lika stor i Sverige sedan 1987.