Trots att det är över ett decennium sedan de första larmrapporterna om läkemedelsindustrins utsläpp i miljön kom, så saknas fortfarande regleringar på området. Men det vill Sverige råda bot på.

Det har nu passerat 12 år sedan Joakim Larsson och hans kollegor publicerade sin första studie om utsläpp vid läkemedelstillverkning. Resultatet från denna och följande studier visade att åar och sjöar runt indiska läkemedelsproducenter innehöll högre antibiotikahalter än blodet hos en människa under antibiotikabehandling. Vad har hänt sedan dess?

– Det går sakta, säger Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet, och som just nu är aktuell med en ny artikel i ämnet.

Han framhåller att det har hänt några bra saker – som att Indiens regering har meddelat att de avser lagstifta, antagligen utifrån de tuffare gränsvärden som Joakim Larssons forskargrupp föreslog 2015, och att granskningen av läkemedelsföretagen har ökat.

– Men transparensen är fortfarande nästan obefintlig, vilket ger lågt förtroende. De skäl som företagen själva främst anger till den bristande insynen är konkurrensskäl.

Joakim Larsson menar att det finns miljö- och hälsoskäl som borde väga mycket tyngre.

Specifika krav saknas


Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi .

I Sverige ställer många landsting redan miljökrav på de läkemedel som upphandlas av sjukhusen. Värre är det med all medicin som hanteras av apoteken, som omfattas av det generella substitutionssystemet. Det innebär att apoteken ska erbjuda byte till det billigaste likvärdiga läkemedlet som finns tillgängligt på den svenska marknaden.

– Det styr helt och hållet vilka produkter som säljs och betyder på ren svenska att vi skiter i utsläppen och bara bryr oss om priset. Här har Sveriges regering ett stort ansvar, menar Joakim Larsson.

Den bristande regleringen av utsläpp från läkemedelsrester är någonting som Läkemedelsverket arbetar med.

– Jag trodde att det skulle gå fort när forskningsresultaten från Joakim Larssons grupp spreds, men tyvärr har ingenting hänt inom det regulatoriska området, säger Läkemedelsverkets miljöstrateg Kia Salin.

Hon förvånas över EU:s tafatthet inom frågan.
– Andra industriutsläpp regleras genom direktiv men det finns inget specifikt krav för läkemedels aktiva substanser. Det är mycket frustrerande att sådana här utsläpp tillåts fortgå oreglerat, säger hon.

Branschen har utarbetat egna frivilliga riktlinjer, AMR Industry Alliance.
– Vi tycker det är jättebra med dessa initiativ men det finns ingen kontroll av att riktlinjerna följs eller någon insyn utifrån.

Läkemedelsproducenter ska omfattas

Kia Salin, miljöstrateg, Läkemedelsverket.

Tillsammans med departementen driver Kia Salin och hennes kollegor på Läkemedelsverket nu ett arbete med att övertyga EU:s medlemsländer om att reglering behövs. Det svenska förslaget går i grova drag ut på att de läkemedelsproducenter som säljer produkter på den europiska marknaden ska omfattas av utsläppskrav. På så sätt omfattas alltså producenter även utanför EU:s gränser.

Det handlar om att fastställa en lägstanivå utsläpp av läkemedlets så kallade aktiva substans – det ämne i ett läkemedel som ger medicinsk effekt. För att snabba på arbetet med att riskbedöma de aktiva substanserna ingår i förslaget att ämnen ska grupperas.

– Vi behöver också titta på kombinationseffekterna, hur olika ämnen beter sig när de blandas. Förslaget är inte utvecklat i alla detaljer än, men det viktiga är att inriktningen kan beslutas, så kan vidareutveckling ske sedan. Vi ser gärna att det startar ett pilotprojekt så kan erfarenheter därifrån användas för att utforma förslaget.

Förslaget ha mött hårt motstånd

Hittills har förslaget mött hårt motstånd från branschen, även om inte alla aktörer är eniga. Kia Salin vill ändå berömma industrin för att de under senare år har uppmärksammat problematiken.
– De sker en ökad insikt internationellt för problematiken och det finns goda initiativ.

Hon är inne på samma linje som Joakim Larsson och uppfattar att det finns en oro i branschen för att lagstiftning skulle hindra konkurrensen för de aktörer som har lagt ner stora resurser redan. Denna oro tycker hon dock är obefogad.
– Lagstiftning är gemensam lägsta nivå, men det behövs alltid ytterligare förbättringar.

Hon beskriver det politiska stödet i Sverige som gott, däremot är medvetenheten sämre i EU. Vad krävs då för att det svenska förslaget ska bli verklighet?
– Det handlar om att sätta ner foten på EU-nivå och visa att detta är viktigt.

Hur kommer det sig att utvecklingen går så pass långsamt?
– Det handlar om stark lobbying från industrin och en politisk omedvetenhet, säger Joakim Larsson.

Han tycker att industrin vilseleder genom att diskutera utsläpp i samma termer som vissa andra utsläpp, exempelvis koldioxid.
– De sammanlagda utsläppen av läkemedel spelar mindre roll, det är koncentrationerna på varje plats som är avgörande för risken, fortsätter han.

– Att fortsätta släppa ut antibiotika från tillverkning som blandas med förekommande bakterier i miljön är som att odla fram resistens, säger Kia Salin.


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.