Kalhugga eller ta bort lite i taget – vilken metod ger mest liv i skogen?

Kalavverkning dominerar svenskt skogsbruk. I skogsdebatten hävdas ofta att selektiv avverkning utan kalhyggen skulle gynna den biologiska mångfalden. Nu ska en forskargrupp vid SLU ta reda på hur det faktiskt ligger till: ger hyggesfritt skogsbruk mer liv i skogen?
Vilken avverkningsmetod ger mest liv i skogen?
Skog som avverkats med selektiv metod (blädning) för cirka trettio år sedan. Nu ska forskarna undersöka vilka effekter ett modernt hyggesfritt skogsbruk har på den biologiska mångfalden. Foto: Joakim Hjältén

Hallå där, Joakim Hjältén, professor vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå. Du och din forskargrupp ska undersöka om den biologiska mångfalden blir större med hyggesfritt skogsbruk i stället för kalhyggen. Vet man inte redan att det är så?
– Nej, faktiskt inte. Man kan på goda grunder förmoda att det är så, men vi vet egentligen för lite om hur modernt hyggesfritt skogsbruk påverkar mångfalden. Där finns det en stor kunskapsbrist.

Vad menar ni egentligen med hyggesfritt skogsbruk – hur skulle det se ut?
– Den metod som är aktuell i Sverige är blädning. Den går ut på att man bara tar ut en del av träden vid varje avverkning. Först hittar man ett lämpligt bestånd – det ska vara en skog som har träd i alla åldrar, ett så kallat fullskiktat bestånd. Sedan tar man upp körvägar i ett fiskbensmönster; en lite bredare väg i mitten och smalare ut åt sidorna. Man avverkar vart 20-30 år, och då tar man bara ut en del av de största och mellanstora träden, ungefär 20-30 procent av volymen. De små träden lämnar man, så att de får växa till sig i de luckor som bildas. På så vis får man en skog som hela tiden ser likadan ut. Blädning är i princip en gallring där skogen även efter avverkningen är fullskiktad och man ska aldrig behöva återplantera några träd.

Skog där avverkning nyligen skett genom blädning.Foto: Joakim Hjältén.

Skog där avverkning nyligen skett genom blädning.
Foto: Joakim Hjältén.

Men blädning är ju en gammal metod, som övergavs på 1950-talet för att man tyckte att kalhyggen var bättre?
– Ja, men då fanns ingen tydlig och enhetlig metod för blädning. Man använde olika typer av selektiv avverkning och kunde hugga bestånden ganska hårt, så att det bara blev glesa bestånd kvar. Man gick in för ofta, och till slut var skogarna sönderhuggna och det blev dålig tillväxt. Modern blädning är strikt reglerad och man lämnar även en del av de allra största träden kvar.

 I Tyskland är modern blädning vanlig, där är kalhyggen i princip förbjudna. Nordamerika ligger liksom Sverige i startgroparna.

Hur stort är intresset för hyggesfritt skogsbruk?
– Många länder börjar intressera sig, efter påtryckningar av miljörörelser och certifieringsorganisationer. I Tyskland är modern blädning vanlig, där är kalhyggen i princip förbjudna. Nordamerika ligger liksom Sverige i startgroparna. Vi kommer att samarbeta med forskare i både Kanada och Australien i det här projektet. Där prövar man även så kallad korridoravverkning, en mer storskalig, alternativ metod.

Ni ska undersöka effekterna för mångfalden på både kort och lång sikt. Hur?
– I Sverige har några privata skogsägare och bolaget SCA prövat blädning i Jämtland på senare år. I de skogarna kommer vi göra våra korttidsstudier. I långtidsstudien kommer vi att jämföra situationen för den biologiska mångfalden i skogar i norra Sverige som blädats på 1950-talet och i skogar som kalavverkades vid samma tidpunkt.

Kalhygge som också stubb-brutits.Foto: Joakim Hjältén.

Kalhygge som också stubb-brutits.
Foto: Joakim Hjältén.

Varför kan man förmoda att fler arter trivs i en blädningsskog?
– Det blir en öppnare och ljusare skog, så det skapas livsmiljöer för lite mer ljuskrävande arter. Men det blir också en större variation mellan ljusa och mörka partier. Man får en större variation i trädens storlek och i fältskiktets sammansättning, det vill säga av örter, ris, gräs och ormbunkar. Man får också fler gamla lövträd och mer död ved, i olika nedbrytningsstadier. Plus att kontinuiteten inte bryts, förstås. Det gynnar många insekter, vedsvampar, lavar och fåglar – inte minst flera hackspettarter, som är beroende av vedlevande insekter och som har mycket svårt att överleva i kalhyggesbruket. I och med att kontinuiteten inte bryts som vid ett kalhygge finns troligen de flesta arter kvar även efter en blädning.

Om det visar sig att blädning är bättre för den biologiska mångfalden än kalhyggesbruk, kommer svenskt skogsbruk att börja med den nygamla metoden blädning och överge kalhuggning då?
– Nej, det kommer inte att ske över en natt. Alla skogar är heller inte lämpliga för blädning. Men det finns ett stort intresse och mycket forskning pågår, även kring hur produktionen och rekreationsvärden påverkas. Man tror att produktionen blir lite lägre, men om man kan få ett utbyte och samtidigt leva upp till målen om att bevara biologisk mångfald, då kanske man kan acceptera lite lägre produktion.
– I ett första skede kan det kanske bli intressant med blädning i tätortsnära skogar, där det är olämpligt med kalhuggning av sociala skäl, och i skogar där man vill skydda känsliga arter.
– Vill vi övergå till ett hyggesfritt skogsbruk är det nu vi har möjligheten, medan det ännu finns skogar kvar från tiden före kalavverkningarna. Snart har vi bara 1950- och 1960-talsskogarna kvar, som alla varit kalhuggna och där alla träden är lika gamla. Det är betydligt svårare att konvertera en sådan skog till blädningsskog.

 

Joakim Hjältén är en av författarna i nästa bok i serien Formas fokuserar, som handlar om hållbart skogsbruk. Boken kommer ut våren 2014.

av Michaela Lundell

1 kommentar:

  1. Kommentar från Sverker Sörlin 11 januari 2014:

    Glädjande att olika avverkningsmetoder utvärderas i andra dimensioner än rent ekonomiska. Anders Öckerman, jägmästare och historiker, undersökte blädningsskogsbrukets öden i flera studier under 1990-talet. Vi samarbetade, bland annat om artikeln ”Forskning om svensk skogshistoria: Ett idéhistoriskt perspektiv”, i Skogshistorisk forskning i Europa och Nordamerika: Vad är skogshistoria, hur har den skrivits och varför?, ed. Ronny Pettersson, Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden 22 (Stockholm: Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, 1999), 21-46. Jag skrev också själv om konflikterna — de var både vetenskapliga, politiska och drivna av särintressen — mellan förespråkare för blädning respektive trakthyggesbruk, till exempel i Framtidslandet: Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet, Kungl. Skytteanska Samfundets Handlingar 33 (Stockholm: Carlsson bokförlag, 1988), som var min doktorsavhandling. Jag nämner inte detta av nostalgiska skäl utan för att jag tror att det historiska perspektivet är helt nödvändigt för att förstå komplexiteten i de spänningar som olika skogsbruksformer skapar. Det går inte bara att utvärdera och sedan göra rätt, för vad är ”rätt” egentligen?. Hur vi hanterar naturen är en värderingsfråga. Det verkar också Joakim Hjältén ha alldeles klart för sig. Hans sista pratminus är särskilt viktigt.

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.